...även om en vän kommenterade mitt och sambons nuvarande liv som att vi "är gifta med jobbet" nyligen.
Jobbet har blivit ganska roligt igen. Det är mycket, så mycket att jag ibland undrar hur fasen jag ska dra allt i hamn, men på något sätt går det och jag gillar känslan av att gå hem och känna att jäklar vad jag presterat och kicken att vara stolt över att jag lyckats med saker jag trodde inte skulle funka. Arbetsnarkoman? Ja jo, börjar kännas så...
Å andra sidan plöjer jag in så mycket tid och energi i mitt jobb att det inte finns så mycket fritid över. Eller ork att göra så mycket av den. Samtidigt börjar schemat kännas fullspäckat fram till jul. Det är födelsedagar som ska firas i grannlandet, jag ska vara hundvakt åt mina föräldrar, det är julfester, julklappar ska köpas och så vidare. Igår spenderade vi kvällen med J:s gamla studentkompisar (jag är ensam tjej i det gänget och tydligen är jag grabbig nog för att ingen ska lida för det :) ) och mot slutet försökte vi alla hitta en gemensam tid för nytt umgänge. Nästa år...? Jestanes. Det är redan mitten av november och lite till....
Sååå, matlagningen står i stå och bloggen ännu mer så. Men jag lever, och det kommer nog bli några inlägg mer i år också. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar