Kräftskiva hos syster yster

Igår var vi på kräftskiva. Kanske kan verka som lite off season - de flesta dylika begifvenheter inträffar väl i augusti, men det var vad lillasyster önskade fira som födelsedag med. Så det blev sprillans färska havskräftor och räkor "en masse", bröd och ost och så mitt bidrag - västerbottenost-paj i två utföranden. Min magsäck tycks ha blivit mindre på sistone. Eller så var det för att jag tog för mycket paj i början. Mitt ätande avtog i alla fall en bra stund före alla andras, även fast allt var JÄTTEGOTT och jättetrevligt.

Hur som helst. För att vara mitt första försök ever, i alla fall så vitt jag kan minnas, att göra västerbottenost-paj, så kändes det verkligen lyckat. Jag recept-researchade lite innan och meckade ihop ett par-tre olika recept till två olika kreationer - en med grönsaker och en klassisk utan mer än ost-äggstanning.

VÄSTERBOTTENOST-PAJ, MED OCH UTAN GRÖNSAKSTOPPING

Pajskal

150 g smör

3,5 dl vetemjöl

2 msk kallt vatten

0,5 tsk salt

1 ägg till pensling

Blanda vetemjöl och salt.

Tärna ner smöret i mjölblandningen och nyp ihop pajdegen med fingrarna.

Till sätt vatten och arbeta ihop degen lite.

Tryck ut den i en stor pajform, ställ i kylen i 15-30 minuter.

Värm ugnen till 200 grader.

Nagga och pensla pajskalet med uppvispat ägg.

Förgrädda i 10-15 min, mitt i ugnen.

Äggstanning med västerbotten-ost

2 dl mjölk

2 dl vispgrädde

250 g riven västerbotten-ost

4 ägg

1 tsk strösocker

salt

svartpeppar

Koka upp mjölk och grädde. 

Dra av från plattan, rör ner den rivna osten och rör tills den smält.

Knäck ner äggen och rör ner sockret i ostblandningen, rör tills allting är väl blandat.

Smaka av med salt och peppar.

Häll över i pajskalet.

Grädda mitt i ugnen i 150 grader i 35 minuter (15 min om du gör grönsaksalternativet nedan).

Grönsakstopping

4-6 gröna sparrisar

1 bukett broccoli 

1 röd paprika

6-8 minitomater

en näve babyspenat

Skär bort den nedersta biten på sparrisen om den är lite "träig". 

Skär broccolin i småbuketter.

Koka upp vatten, salta och förväll broccoli och sparris i en minut.

Spola sparris och broccoli med kallvatten, häll av i durkslag och låt droppa av ordentligt.

Strimla paprikan och dela tomaterna.

Strimla spenatbladen. 

Ta ut pajen efter 15 min gräddning och strö över grönsakerna. 

Grädda i ytterligare 20 min, mitt i ugnen i 150 grader.

Servera pajen varm, kall eller ljummen. Smaklig spis!

Jag läste aldrig...

...hans blogg. Kristian Gidlunds "I kroppen min". Jag har hört talas om den flera gånger, vänner har läst den och jag har läst vad andra skrivit om den också. Jag hade tänkt läsa den. Ibland. Jag har hört honom prata i radio och jag har läst småstycken av vad han skrivit. Tänkt att han verkar vara så begåvad. Så klok. Så enkel och ändå vältalig.

Nu är han borta. Han lämnade jordelivet i tisdags,och plötsligt känns det liksom lite angeläget att läsa bloggen.

Så ikväll började jag.

Känns märkligt att läsa de inledande inläggen, där han skriver att han vill och ska vinna över sjukdomen, med vetskapen att han inte längre finns. Att det inte gick.

Och tårarna bränner bakom ögonlocken. Om och om igen.

Läs, om ni inte redan gjort.

Godis-test

Jag vet att jag skrev att jag gått ner i vikt häromdagen. Att jag nu ser en första-siffra på min vågs display som jag inte sett på flera år igen. Att det är lite paradoxalt att då skriva om test av nytt godis... det bjur jag på. :)

Snubblade över en ny choklad i affären, Lindt släpper tydligen ne ny serie med choklad under namnet "Hello my name is...". Detta i kombination med rabattkupong med smakrabatt, och en smått kurrande mage och dessutom lingonvecka, gjorde det närapå omöjligt för mig att gå förbi hyllan utan att snappa åt mig. Hela tre smala smakbitar åkte med i korgen:

Lindt Hello my name is Caramel Brownie
Lindt Hello my name is Cookies and Cream
Lindt Hello my name is Nougat Crunch

Jag och J delar på Caramel Brownie till kvällskaffet (J) respektive kvällstéet (moi).

Omdöme?
Tja, om man stoppar en bit i munnen och tuggar en gång och sedan njutningsfullt "MMMM"-ar högt, så är den nog att rekommendera. Sött och chokladigt, med flytande kola och lite kak-känsla. Kanske inte skulle sätta i mig en hel kaka av den men några rutor var extremt gott! Spring och köp!

Mitt i veckan-tankar

Jag tog mig bestämt tillbaka till jobbet i måndags, två veckors sjukskrivning kändes faktiskt fullt tillräckligt. Och det känns faktiskt väldigt väldigt bra att vara tillbaka. Även om det är mycket jobb, även om jag spenderat ett par dagar med att försöka få koll och reda på mitt ansvarsområde. Jag föredrar helt enkelt att ha lite för mycket att göra än för lite, så det funkar fint. Och det kändes väldigt väldigt roligt att komma tillbaka och mötas av många välkommen tillbaka-hälsningar. Både på kontoret och utifrån. Det känns bra att vara lite saknad. :)

Jag har inte ont efter operationen och sjukhusvistelsen. Nu har två av de tre plåstren på magen åkt av, och även om jag inte riktigt känner mig nöjd med hur min navel ser ut nu (så såg den inte ut efter förra titthålsoperationen.... :( ) och hoppas det går över, så känns det som att jag sakta men säkert läker ihop som jag ska. Jag "genomlider" just också en såndär kvinnlig vecka - och har hittills inte haft ett dyft ont. Låren domnar inte som de brukar, jag har inget ont i magen alls. Och då har jag verkligen försökt känna efter och fundera över hur jag känner! Jag har känt mig lite körig i magen, men det är inget mot hur det varit tidigare. Fortsätter det såhär känns det verkligen som om jag är "new and improved" efter operationen. :)

Vi har varit och kikat på ett radhus, och som det känns just nu på den fronten kan det nog bli så att vi blir radhusägare och flyttar utanför stan! Vi har inte lagt något bud ännu, men det har ingen annan gjort heller så vi har lite is i magen. Efter att ha tittat på flera hus det senaste halvåret, så har vi för första gången gått ifrån en husvisning med en ömsesidig positiv känsla av huset med omgivning, känns spännande!

Ytterligare en positiv upplevelse - jag ställde mig på vågen imorse. Efter frukost. Och insåg att första siffran på vågen inte såg ut som den brukar, på ett bra sätt. Jag har passerat 80-strecket nedåt, dvs viktmålet jag satte upp för i år är uppnått. Visst, det kan vara sjukhuset. Det kan vara tappad muskelmassa. Men det kändes motiverande, hur som helst. :)

Nu ska jag stoppa in nytillverkade matlådor i kylen, borsta tänderna och krypa till sängs. Ja, klockan tio över nio. Jag är trött. :)

Restaurang-test

Vi har sedan flera år en klar favorit bland restaurangutbudet i Skövde. Vi är hängivna Glädje-människor, Glädje har varit vårt förstahandsval för lördagsluncher och utemiddagar ända sen vi flyttade in i Skövde igen.

Men ibland behöver favoriten utmanas. Man behöver testa och jämföra, variation förnöjer och sen kan det ju vara bra att veta hur annan mat smakar. Om inte annat för att värdera det man har som "säkert kort" högre. :)

Så idag testade vi en ny restaurang - relativt nyöppnade Sällskapet - när vi skulle käka utelunch. För mig är det inte första gången jag äter där, ska erkännas. Jag har käkat jobblunch där en gång tidigare, och testade deras after work en fredag för inte jättelänge sedan. Stället har ju ett stort plus gentemot Glädje sommartid - en jättelik soldränkt uteservering. Medan Glädje ligger vid en skuggig gågata.

En sak behöver de åtgärda så snart som möjligt. Entrédörren är snortung. Jag fick rycka i den tre gånger innan jag lyckades få upp den - första gången trodde jag den var låst och att de hade stängt. Hade vi inte sett folk därinne hade vi gått någon annanstans.

Miljön är fin. Högt i tak, många blickfång och samtalsämne-skapare. Prydnadsföremål, spel, lampor - allt ger ett varmt, ombonat och lite roligt intryck. Toaletterna är nyrenoverade och fräscha och fina. Miljön är viktig och den fixar de fint.

Men serverar man lunch till vardags kanske man ska se till att lunchmenyerna finns på nätet. Folk gilar att kunna kolla vad som serveras. Och samma sak gäller på helgerna... Att ställa ut en skylt med dagens luncherbjudanden på är inte fel heller. Vi fick fråga servitrisen bakom kassan vad som serverades och gissa om vi tyckte det var värt det, eftersom vi inte fick prisuppgift. "Ugnsbakad fläskytterfilé med friterad mandelpotatis och grönsaksröra samt rödvinssky.... eller röding", fick vi till svar. Hmm. "Röding"? Köttalternativet beskrevs med både tillagningssätt och tillbehör, medan fiskalternativet inte beskrevs alls. När vi frågade fick vi en kort beskrivning att fisken var "stekt" och serverades med potatis. Jaha... Men vi bestämde oss ändå för dagens luncherbjudanden och fick inte se á la carte-menyn.

Jag har tidigare påpekat att jag inte gillar när serveringspersonal utgår från att tjejen i sällskapet är den som beställt fiskrätten och killen kötträtten. Det känns liksom så könsstereotypiskt och fördomsfullt. Särskilt irriterande då jag är den som (i princip) alltid beställt kött och J alltid fisk, som den icke-köttätare han är. Är man osäker som servitris kan man fråga, jag tror ingen restauranggäst tar illa upp över att serveringspersonal inte kan hålla allas ordrar i huvudet men ändå är mån om att varje gäst ska få rätt mat. Det hände dock inte idag. Tallriken med fisk ställdes ned framför mig och kötträtte framför J. Varsågoda! Hmm.... och detta i en restaurang som befolkades av typ två sällskap till - det var inte ens halvfullt. Och jag hade varit väldigt tydlig med att jag ville ha köttet när vi beställde.

Maten var dock god. Köttet var vällagat och mört, grönsaksröran saftig och smältande i munnen, efterlämnandes en lagom smak av kummin och timjan. En perfekt hösträtt. Det enda jag kan kommentera negativt var kanske att fyra små potatishalvor kändes lite futtigt. Å andra sidan fick jag fyra skivor kött. J fick också lite lite potatis - till fisken, täckt av ett lager pepparrot, serverades en gurksallad (?) och kokt färskpotatis samt en smörsky, visade det sig. J sa att det var gott men jag tyckte det skar sig i munnen mot min mat när jag nallade en bit fisk från hans tallrik för att prova. :)

Och priset? Tja, det visade sig inte vara så blodigt, även om vi kanske velat veta innan vi åt där. 290 kr för två lördagsluncher och vatten att dricka. Inte billigast men ok.

Jag har som sagt varit där ett par gånger tidigare. Jag och kollega E testade vardagslunch en gång i somras - då tog vi båda två fisk och fick in perfekt kokt fisk med räkor och färskpotatis och dill och smörsky. Inget som stack ut smakmässigt men klassiskt och lagomgott. Dessutom uteservering och gassande sol. Och så hamnade jag, kollega E och även kollega J där på en after work en gång. Intrycket då var sämre - det stora pluset då var uteserveringen, men omhändertagandet av nytillkomna kunder var dåligt (det blev köer som splittades i två och vi hamnade i "fel kö" och blev betjänade efter flera sällskap som kommit dit efter oss (vilket bevittnats av personalen i kassan) och ställt sig i kö), bufférätterna tog slut och ersattes inte vilket gjorde att utbudet kändes futtigt och lite fattigt... Å andra sidan KAN det ha varit ovana vid after work-hållning. Det var ett av de första öppet-tillfällena efter semesterperioden, man kanske inte väntat sig så många gäster?

Allt som allt.... smaken på maten och miljön är helt ok, fullt godkänt! Serveringspersonal kanske lämnar en del frågetecken, och menyn har jag aldrig sett. Hemsidan lämnar ingen information mer än ett par rader om filosofi och utbud utan beskrivning samt kontaktuppgifter.

Om jag går dit igen? Tja,.... det känns som om man MÅSTE gå dit igen för att få en helhetsbild av stället. Fast jag kanske inte går dit en dag som inte känns experimentell...

Livstecken

Alltså. Jag får lite skuldkänslor när jag loggar in på bloggen och inser att jag inte skrivit något sedan min födelsedag. Slappt. Å andra sidan vill jag inte ha skuldkänslor eller känna att jag måste skriva något. Skrivandet får inte vara ett måste.

Det har hänt en hel del sedan senaste inlägget. Det har jobbats - väldigt mycket, jag jobbade när alla andra hade semester och det var lite tufft. Men allt har inte varit jobb! Jag spenderade en helg i först Habo och sedan Gbg tillsammans med gamla vänner sedan studenttiden, tjejer som samtalet flöt lätt med och som fyllde på batterierna rejält. Sista kvällen var vi på Robbie Williams på Ullevi - en varm sommarkväll med bra stämning. Sen fick jag och J en semestervecka ihop, vilken vi inledde med en tripp till Sthlm. En trevlig resa, fantastiska soliga och varma sommardagar med mycket promenader och prat. Och glass! Sen hade jag en vecka ledigt helt på egen hand, då vädret vände och förbyttes till regn och gråtunga moln. Jag längtade till jobbet! Och när jag väl började jobba smällde det till och blev ganska mycket direkt. Först en premiärhelg och sedan hektiskt månadsskifte.

Problemet när man har mycket att göra och samtidigt är envis som synden och ambitiös och bestämmer sig för att hantera situationen kosta vad det kosta vill... är att man kanske inte känner efter. Jag är dålig på det där, att känna efter. Är kanske lite rädd för att göra det, rädd för att bli hypokondrisk och känna mig gammal. Jag kör på så länge det går och sen slår man i kaklet när det inte går längre.

Jag tog mig igenom månadsskiftet på jobbet och sen for jag med syrran och hennes fästman till brorsan i Norge där det vankades dubbelt fyrtioårskalas. Uppklätt, en hel del gamla bekanta ansikten från brorsans umgänge på högskolan, en helt fantastisk skaldjursmiddag som ingen lär glömma på evigheter (jag har aldrig ätit så mycket skaldjur nånsin, och det tog bokstavligen aldrig slut och jag undrar hur mycket som slängdes när alla var mätta och runda som bollar - det var hummer och krabba och spindelkrabba och kammussla, och de största havskräftorna jag sett, och räkor och ostron (jag åt SJU!) och sen när alla ätit sig mätta på det kom det in fat med varma blåmusslor i persiljesmör.... och så efterrätt på det!).

Sen på hemvägen började jag få lite känningar i magen. Tänkte inte på det så mycket... möjligen på om det var ostronen kvällen innan. Och dagen efter var det måndag och ny arbetsvecka. Jag gick upp, åt frukost, tog mig till jobbet som vanligt. En kollega beklagade sig över urinvägsinfektion... och medan hon beskrev symptomen började jag känna efter. Och plötsligt satt jag där och hade kanon-ont och frossade. Bet ihop, tog mig igenom lunch och ett telefon-möte inlindad i en filt... och sen gav jag upp. Tänkte att jag hade fått urinvägsinfektion jag med. Ringde vårdcentralen och fick en telefontid ett par timmar senare. Satte mig i bilen och åkte hemåt. Bestämde mig trots allt för att handla (!) på vägen hem.... så jag knatade in på ICA tvärsöver gatan och köpte keso och mjölk och yoghurt och tranbärsjuice och C-brus (för det ska ju vara bra om man har uvi?!). Mådde rätt illa och var rätt varm när jag kom till kassan, började bli rädd för att behöva kräkas.

Kom hem, packade upp matkassen och fick in kylvarorna i kylen. Resten fick ligga på köksbänken. Gick och lade mig på sängen, insåg att det skulle ta över en och en halv timme innan VåC ringde upp. Kom att tänka på bästa vännen A som alltid varit lite sjukrådgivare för mig, och som dessutom sagt att hon brukade få uvi själv. Messade lite med henne på telefonen, beskrev symptomen och smärtan och frågade om man fick ta nån värktablett innan man for till VåC. Hon sa åt mig att åka in akut, sådär ont ska man inte ha.

Jag? Åka in akut? För lite urinvägsinfektion????

Men ok, jag hade ont. Jag gick med på kompromissen att ringa och höra med sjukvårdsupplysningen, 1177. Kom fram till en sjuksköterska som efter att ha hört symptomen också rådde mig att åka in till akuten. Och skulle hon ringa ambulans? Jisses nej.... jag sa att det nog skulle ordna sig. Vafasen, jag var ju knappt sjuk. Akuten kändes onödigt redan det, men... kanske skulle de kunna ta sig an mig snabbare än VåC. Som fortfarande inte ringt.

Så jag hasade nerför trapporna, ut i garaget, satte mig i bilen och körde till sjukhuset. Ska erkänna att det var lite motigt att ta sig från parkeringen in till akutmottagningens reception. Och så hela tiden den där skamkänslan - jag var ju inte SÅ sjuk, bara lite uvi, det här var väl onödigt. SMS:ade J som ringde upp och frågade hur jag mådde. Jag tycker inte om att oroa folk...

Efter en stunds väntan kom jag in på förundersökning och provtagning. En sköterska klämde på magen och det kändes fånigt att säga att det gjorde ont ungefär överallt när hon bad mig specificera. Urinprov och sen in i ett undersökningsrum där en sköterska bäddade ner mig under en filt. Slumrade till en stund och fick sen besök av en ung läkarpraktikant som ställde massor av frågor och klämde på magen och lyssnade på lungor och en massa annat.

Sen blev jag lämnad en lång stund. Grubblade och kom att tänka på att jag haft liknande ont i magen i alla fall en gång tidigare, under min semestervecka. Men då hade jag bortförklarat det med att magen var rörig efter oregelbundna mattider och konstig mat. Halvsov lite till. En sköterska kom och frågade hur det kändes och om jag behövde smärtstillande. En stund senare fick jag en spruta. Sen kom läkaren igen och frågade hur jag ställde mig inför en gyn-undersökning...

Nånstans där började jag bli rädd. Sen gick det ganska fort, även om det kändes som att minutrarna gick väldigt långsamt. Gynekologen sa att han ville ha kvar mig för observation över natten, särskilt som jag hade feber och förhöjd CRP. Han beskrev ett par möjliga diagnoser som lät allvarliga båda två, och sa att han ville få ett andra utlåtande efter fler undersökningar dagen därpå. Det kunde bli tal om operation så jag fick inte äta utan sattes på dropp.

En ganska ynklig jag ringde till en hispig J och instruerade om packning av övernattningsväska. Efter sisådär fem timmar på akuten fick jag ett eget rum på kvinnoavdelningen på sjukhuset - alldeles själv med eget badrum och egen tv, väldigt skönt! Ringde mamma och berättade vad som hänt. Kändes inget vidare...

Ja, det blev operation dagen efter. Man hittade en fyra centimeter stor cysta på ena äggstocken. Och jag låg kvar på sjukhuset (omhändertagen av en armé av snälla sköterskor!) med antibiotika intravenöst tills i fredags då man misstänkte infektion i magen. Går på antibiotika tills på måndag fast nu i tablettform. Och jag har fått diagnosen endometrios. Det här kan hända igen. Jag har troligen en hög smärt-tröskel, men nu måste jag lära mig själv vara uppmärksam på när jag har lagom ont och för ont. Vad är för ont???

Och nu är jag hemma och sjukskriven. Känner mig inte sjuk, mest rastlös och otålig. Vill tillbaka till vardagen och jobbet. Samtidigt som jag blivit lite omskakad. Måste börja tänka mer på hur jag mår och känner, inte bara stoppa huvudet i sanden och köra på.

Såå... hur lär man sig känna efter utan att bli hypokondrisk eller känna sig överkänslig? Och vad är lagom ont? Lagom stress? Lagom av allt?

Födelsedagsmiddag

Jag fyllde år i helgen. Och jag är kluven. Det känns konstigt att komma på att man är så gammal som man ändå är - jag känner mig inte så gammal. Jag har inte hunnit åstadkomma allt jag tycker att jag borde ha gjort hittills än, heller. Och nu har jag hunnit bli så gammal att en del av mig börjar tycka att det är dags att stanna nu, och inte vill tala om hur gammal jag är för andra - och en annan del av mig tjoar att jag ska stå på mig och stå för lite pondus och jävlaranamma, det är ju en schysst ålder.

Vi firade inte så särskilt mycket. Mina syskon är på semester och mina föräldrar var upptagna denna helgen, så vi nöjde oss med att gå ut och äta på tu man hand, jag och herr J. Favoritrestaurangen såklart. Trerätters dessutom, med vin! Jag åt tidernas godaste lammfilé med tillbehör:

Bildkälla: Privat foto

....och sen promenerade vi hem, runda som bollar och ungefär samtidigt som andra började gå ut. Ja jo, DET är nog ett säkert ålderstecken, att man inte orkar vara uppe sent längre. Fast å andra sidan har jag nog varit gammal länge då.... :)

TACK bästa hr J för den goda maten, det trevliga sällskapet och en mysig födelsedag!

Shake shake shake

När hostan vägrar ge med sig utan ständigt påminner om sin existens vid minsta fysisk stress, och tiden inte heller riktigt räcker till för att träna regelbundet... så har jag bestämt mig för att testa nya grepp att ta itu med vikten igen. Chocka kroppen lite - och testa något jag aldrig klarat av tidigare. Och stötta sambon som testar samma kur.

Jag har börjat byta ut ett mål om dagen, kvällsmålet, mot proteinshake. Och ja jo.... det funkar ganska bra. I alla fall ur perspektivet att man håller sig ganska mätt. Sen vete tusan om det har någon effekt på vikten. Men jag ser det som att jag i alla fall inte stoppar i mig en massa energi i onödan som sen inte förbränns innan man ska sova.

Ytterligare en positiv effekt jag/vi märkt är att man sparar rätt mycket tid på att slippa laga mat på kvällarna. Visst, lunchlådor ska skapas men gör man några stycken på en gång, så det räcker några dagar, så är det ju funkis. Helt plötsligt frigjorde man nån timme till annat.

Nu gäller det bara att fylla den tiden med något annat. I väntan på att hostan ska försvinna, så man kan börja ge sig ut på sina kvällsrundor utan problem igen....

Testa, testa, testa!

Vet inte om det är vuxenpoäng på att gilla ostbricka. Jag var inte överförtjust i ostar när jag var liten, kan jag ju konstatera - ostar var något man hade på mackan och NEJ (med eftertryck) det kunde inte ersätta efterrätt (efterrätt var glass, mousse, paj, osv). Att duka fram några mer eller mindre kletiga, mer eller mindre illaluktande ostar tillsammans med kex och lite frukt... det var något som vuxna gjorde.

Jag gillar fortfarande glass - det är en av mina absoluta favoritefterrätter. Men något har hänt med mina smaklökar och mina preferenser, och jag kan tycka det är helt ok med ostbricka också. Inte bara till efterrätt. Ibland kan det få bli en hel måltid, med lite annat tilltugg också. Oliver, en slantad ölkorv, osv.

Förra fredagen var jag ensam hemma - J var iväg på personalfest. Jag var inte särsilt hungrig, så istället för att slå till på en köttbit med tillbehör som jag brukar göra när han är borta (när katten är borta...) drog jag till med ett paket blandade kex, två småförpackningar med blandade dessertostar, bigarråer, oliver, en ölkorv. Och för att "mata till det" inledde jag min privata fest med två grillade majskolvar med lite smör och salt. Kanontrevligt. :)

Fick lite ost över, och igår föreslog J att vi skulle komplettera med ytterligare lite ost och köra ostbricka till kvällsmat. Vi kom hem med ganska mycket ost, faktiskt - vi slog till på en färdigkomponerad ostbricka från Falbygdens ost, med taleggio, brie, två sorters mögelost... Och så hittade jag något jag varit nyfiken på bland ostar med kort datum, sådana som såldes för halva priset. Färskost med romrussin.

Jag menar, jag älskar romrussinglass. Kalla mig tant, jag är lite tantig och gillar romrussin och portvin och sånt där. Och färskost.... det är ju oftast gott. Personligen hade jag nog aldrig kommit på att kombinera färskost och romrussin, men det lät lockande.

Och HERREGUD vad gott det var!!! Ni måste prova! Vi köpte det där lilla paketet med drygt ett hekto romrussinost, J smakade men jag tror jag åt halva osten igår alldeles själv. Och idag skrapade jag ur det allra sista ur paketet till mellanmål till kaffet på eftermiddagen. Hade jag haft mer hade jag varit lycklig! Spring och köp!

Semester-matminnen

Två veckors semester är snart till ända men jag sörjer inte nämnvärt. Känns faktiskt ganska ok att gå tillbaka till jobbet på måndag... och jag känner mig ganska utvilad och semesterslapp. :)

Vad har vi då gjort? Tja, diverse bilturer runtom i länet har präglat en stor del av semestern - J har övningskört, vi har kollat på hus och möjliga bostadsområden. Inga husköp i sikte men massor av tankar och inspiration. Många fikor på små fik och kondis. En och annan utelunch, bäst var nog R-strand matsalar i Lidköping där vi intog en kanongod laxbiff med färskpotatis i solskenet en helt vanlig vardag. Enklare med lunchbuffé men gott och fint var det även på Idas Brygga i Hjo. Och om solen skiner och man är sugen på hembakt och klassiskt fika så rekommenderas Varnhems klosterkafé, med möjlighet att sitta i trädgården intill Varnhems klosterkyrka. Ja, vi har kollat hus i Varnhem... ;)

Sedan har vi varit i Götellaborg och bott på hotell. Massiva hotellfrukostar med bacon, äggröra, pancakes, yoghurt, croissanter och färskt frukt, mm. Besökt Universeum med beundrande av akvarier med hajar och annan fisk och regnskog med närgångna små apor, och en mängd strosande över stora delar av city (J gick bokstavligen sönder vänster ankel och haltar än). Och självfallet ett par trevliga restaurangbesök. Första kvällen bokade J bord på en restaurang han velat besöka länge - 2112 på Magasinsgatan. Minst lika mycket för deras beryktade hamburgare som rockanknytningen (stället ägs av två av medlemmarna i In Flames...). Vi fick sällskap av en gammal Göteborgs-situerad vän A och spenderade flera timmar med god mat och dryck, trevlig miljö och minst lika trevlig personal - väl värt besöket!

Och på nationaldagen firade vi med lite finlunch på Bee vid Kungstorget/Saluhallen. Caesarsallad med rosévin rekommenderas. Trevlig och proffsig personal, fin uteservering, lagom mycket folkmyller att vila ögonen på på gatan utanför.

Nu är vi hemma igen. Borta bra, hemma bäst! Solen skiner fortfarande och vi har kanonfint sommarväder ute - 23 grader i skuggan utanför köksfönstret. Ska fixa salladslunch till balkongen, sen ska jag skicka iväg J - fortfarande halt - på oväntad teambuilding-event med hans jobb (de ringde honom när vi strosade hem från middag i onsdags kväll). Vad jag själv ska syssla med känns lite oklart, kan vara skönt med en egen hemmakväll men det vore trevligt med sällskap också...

Balkongmat

All mat blir godare på balkongen.  :)

Inbakad kyckling till söndagsmiddag

När kreativiteten och inspirationen tryter, uppstår större press på ens sambo att bidra med matidéer. J är inte ointresserad av mat, absolut inte. Men han hjälper till snarare än leder arbetet i köket. Fast nu får han allt oftare komma med recept för oss att tillaga tillsammans. Det ger även mig nyttiga erfarenheter - jag avviker från de invanda hjulspåren och lär mig nya saker, provar nya saker och nya grepp.

Idag testade vi ett recept J hittat på kokaihop.se - Inbakad kyckling med pesto och philadelphia-ost. Inte så nyttigt kanske, en smula omständligt och kanske inte något man svänger ihop en vardagskväll mellan jobb och träning eller annan aktivitet.... men gott! J fick mixa pesto, jag fixade sås och stekte kycklingbitar och sen smäckte J ihop små "pirogliknande" paket av färdiga smördegsplattor.

Om vi ska laga det här igen - vilket mycket väl kan hända - så skippar jag nog momentet med hemmixad pesto. Och såsen kändes lite onödig. Jag skulle effektivisera hela receptet och mixa färdigkköpt pesto och philadelphiaost, göra paket på tärnad färdigstekt kyckling och den röran, ugnsgratinera och servera med en sallad. Skulle nog bli rätt så schysst att ha med på picknick och äta kallt också!

Och annars den här helgen? Tja, jag smet lite tidigare från jobbet i fredags och hann hem och fräscha upp mig lite innan det bar iväg mot middag på stan med gamla goda tjejkompisar. Mycket prat och skratt (och "vuxna" samtalsämnen - graviditeter och förlossningar, barnvagnar, alternativa begravningssätt, husletning och trädgårdsodlande t ex... :D), god mat och en varm sommarkvällspromenad hem. Ja, jag hade verkligen sommarkänsla när jag promenerad den sista sträckan hem själv med sommarmusik i öronsnäckorna och bara en tunn kavaj som ytterplagg. Fantastiskt gött!

Igår blev det lunch på uteservering, veckohandling, veckostäd och Eurovision-tittning på kvällen. Rätt låt vann nog, Danmark var en av mina favoriter även om det var mycket som var riktigt bra. Och idag har vi övningskört. J släppte dessutom lös mig på inte mindre än två handelsträdgårdar där jag lyckligt sprang mellan fröpåseställ och vinrankor och clematis- och klätterrosor och bärbuskar och fina krukor.... men jag lyckades hålla mig till planen (trots att J praktiskt taget nästan övertalade mig att köpa hem en vinranka för att se om det funkade på balkongen....) och hem kom vi med bara en säck planteringsjord och en säck lecakulor. Och två nya krukor.... och funderingar på attåka och köpa en vinranka i alla fall nån dag efter jobbet. ;)

Så nu har mina tomater planterats om och flyttat ut på balkongen. En av dem har börjat blomma! Och så har minidrivhuset tömts på sina bebisplantor som alla fått en kruka var att fortsätta växa i. Djungelgurka, två sorters chili, paprika och så de där två små plantorna som jag faktiskt inte vet vad de är för något - mina "experiment" (de var två lösa frön som börjat gro och växa helt på egen hand i drivhuset, som jag stoppade ner i varsin odlingsbrikett och som nu satt god fart).

Lycka är planteringsjord under naglarna. :}

Mat och odlande, och så ett tips!

Den här bloggen startades en gång i tiden som en matblogg, men nuförtiden så blir det inte så mycket matbloggande, känns det som. Intresset för mat och matlagning finns där, absolut, men jag saknar för tillfället glöden och inspirationen.

Ett par andra intressen har trätt fram istället. Ridningen är ett - ett återupptaget ungdomsintresse som blivit superskoj att syssla med. Men hade någon sagt till mig att trädgård och odlande skulle bli en av mina favoritsysselsättningar för en fem år sen så hade jag gapskrattat den personen i ansiktet. Jag - med dödens fingrar? Som inte kunde få särskilt många krukväxter att överleva i min vård?

Men så är det. Jag håller sakta på att transformeras till en liten odlingsnörd. Roligast hittills har varit att odla saker som går att äta, så odlingsintresset är på sätt och vis matrelaterat. Passar dessutom fint ihop med min vilja att äta kvalitaivt, medvetet och gärna närodlat och ekologiskt. Fast jag börjar även intressera mig för andra växter också. Såna som är vackra eller roliga.

Det är kanske en reaktion på allt stressande i mitt liv - man kan liksom inte skynda på en planta. Det är definitivt tålamodsbyggande - vissa växter är snabba som tusan (ta t ex ruccolafrön och så i en blomkruka - jag lovat att du ser grönt sticka upp på bara ett par dagar!) men det tar ändå tid att få dem att växa. Vissa saker ger inte utdelning alls..... fröna ligger där och inget händer. Bara att bita i det sura äpplet och testa något annat. Men när det ger resultat - gärna ätbart sådant - det är så himla roligt. Det är skitkul att använda hemodlad chili i maten. Gå och plocka från krukväxten vid behov. Jag hade minitomater från juli-aug till slutet av oktober på (inglasade) balkongen! Och just nu gläds jag åt att våra sockerärtor och salladslöken börjat sticka upp i sina respektive krukor.... det spelar ingen roll om det blir något vettigt av dem, det är kul bara att se dem poppa upp!

Igår snubblade jag över nåt nytt. Kollade TV-tablåerna för att leta lite efter ett tidsfördriv när mannen sa att han ville spela lite WoW. Och hittade ett program som lockade - "Trädgårdsonsdag". Och nu är jag frälst. Det är typ mitt i pågående säsong men alla hittills sända program är tillgängliga på SVT Play. Så kolla! Jag gillar Pernilla Månsson Colt, jag tycker John Taylor är rolig och Tareq Taylor.... alltså, jag ÄLSKAR hans dialekt. Och maten han lagar verkar så god!

Och nu vill jag ännu mer bo i hus med en egen trädgård. Och ett växthus!

När man inte vill laga mat...

På sistone har det här med matlagning inte känts så roligt, kreativt eller inspirerande. Mer ett nödvändigt måste, en rutin som ska upprepas om och om igen för att hålla blodsockret i schack och orka med. Därmed inte sagt att vi inte ätit helt ok och god mat.... bara att det inte känts så intressant att blogga om det. :)

Den här veckan har vi haft två fredagar och två lördagar. Varav den enda lördagen blev lite av en söndag framåt kvällningen. Och likadant blir det nästa vecka - känns faktiskt helt ok med röda dagar och ledigt mitt i veckan! Tänk om det var så jämt, jobba två dagar, ledig en dag, jobba två dagar och sen ledig igen.

Förra "lördagen", dvs i onsdags, drog vi ut i skogen och grillade vid en sjö. Solen sken och även om det blåste och därmed inte var optimalt och varmt så var det riktigt najs. Sådär lagomt, lite planering och lite improvisation, avslappnat. Jag grillade korv och åt melon och mjölkchoklad och drack kaffe och pratade om allt möjligt med vänner - det var en finfin dag!

Idag har jag och J varit på lite bilutflykt - vi for till Axvalla marknad och hamnade i en tidsbubbla. Ja, så kändes det. Folk betalade med kontanter (jag minns ärligt talat knappt senaste gången jag tog ut pengar från en bankomat innan i förmiddags!), spatserade runt med ungar och hundar och tittade. Det fanns blommor och smycken (både rent krafs och saker som kändes bärbara) och t-shirtar med "stentuffa" tryck, det fanns stånd med indianer i "autentiska" outfits som tokspelade panflöjtmusik (jag HATAR panflöjtmusik),  och godisstånd. Jag minns godisstånden på marknaderna jag gick på när jag var liten - det fanns såna där krulliga polkagrisliknande karameller, polkagrisklubbor och -stänger i alla möjliga smaker och storlekar, fudger och kolor och marknadskarameller. Sånt fanns här med.... och massa sånt där godis som jag starkt misstänker innehåller förbjudna färgämnen och annat spännande förpackat i färgglada plastförpackningar. Det fanns nybakta donuts, karamelliserade äpplen, kanderade nötter och mjukglass. Loppisstånd med backar med allt möjligt krafs i. Vi hittade till och med stånd som sålde VHS-filmer! Vem har en video hemma numer?

Men vi köpte faktiskt inget. Inte ens fika att ta med hem. Vilket kändes lite dumt när det första vi gjorde när vi kom hem var att kila in på ICA tvärsöver gatan och köpa nygräddade kanelbullar. :)

Och ikväll kände ingen av oss för att laga mat. Vi tog ett par knäckemackor var nyss, och utöver det har jag bestämt att vi ska ha lördagsmys vid TV:n. Lite lördagsgodis, dipp och grönsaker och ett glas vin till mig.

Dipp och grönsaker är faktiskt en rätt trevlig kvällsmats-ersättning nån gång då och då när man är själv eller inte känner för att laga mat. Man fyller ett fat med grönsaksstavar - morot, gurka, paprika, blomkål, broccoli, rädisor, ett äpple i klyftor kanske. Lite vad man känner för - kan tipsa om att rättika (såna där vita "jättemorötter" man kan hitta både hela och uppdelade i bitar på grönsaksavdelningen) är gott, stjälkselleri är gott, päronklyftor funkar, osv. Och så kan man köpa en färdig dippmix och blanda med gräddfil, turkyoghurt eller lätt-creme fraiche (de båda senare kan behöva blandas med lite vatten för att inte bli för tjocka i konsistensen). Eller så blandar man själv - yoghurt med mosad fetaost och ajvar relish och lite pressad vitlök, salt och peppar är gott, likaså gräddfil eller yoghurt blandad med örtsalt, peppar,och fransk grönsakskrydda. Och vill man göra det hela mer matigt så att det mättar lite extra, varför inte koka ett par ägg, ta fram en liten skål med oliver, rosta lite bröd och servera med tapenade eller nån annan röra, kanske slänga med lite charkuterier?

Nåväl. Dags för oss att slå oss ner i soffan. Ha en trevlig lördagskväll allesammans!

Tummen ner...

För en tid sedan, efter något av våra övningskörningspass efter jobbet, bestämde jag och J oss för att vi inte orkade laga mat och åkte och handlade hämtmat på Max. Jag kände inte för en hamburgare utan bestämde mig för att testa en av Max nya sallader. Sallad är ju fräscht och gott. Eller borde vara.

Jag tog en Caesarsallad med grillad kyckling. Caesarsallad är en av mina favoriter.... men jag blev ärligt talat väldigt besviken. Sallad ska inte vara slafsig. Jag gillar caesardressing men allt behöver liksom inte vara dränkt, och kännas som att det legat i dressingen en halv dag (blandad på beställning? Kändes inte så...). Och kycklingen kändes bara märklig. Det hade typ likagärna kunnat vara en formpressad schnitzel av pressad kött - det var mycket lite likhet med en kycklingfilé. Kanske om de kavlat den och bankat ut den.... och sen tillagat den på för låg temperatur? Det kändes inte fräscht.

Så.... ledsen Max. Den här salladen var varken god eller fräsch. Ni har lite att jobba på. 

Bananglassdags minsann

Det dröjer länge mellan inläggen i denna blogg - det är så mycket annat som ska hinnas med. Jag jobbar och står i på jobbet, det har varit högt tempo och en hel del resande på sistone. Jag försöker hålla igång träningen, minst två-tre pass i veckan. Vi kollar på hus (!) och är ute och övningskör. Odlandet på balkongen   har börjat frodas (min rosenbuske som jag fick av herr G i födelsedagspresent har överlevt vintern och börjat skjuta gröna blad för fullt, tre tomatplantor och en chili är omplanterade från minidrivhus till varsin kruka och väntar på stabilt vårväder och varmare temperaturer och därefter utflytt, och idag har vår citronplanta börjat blomma!). Och så försöker jag hitta tid för vänner och familj och umgänge och socialt liv. Det kanske är lite skrattretande för vissa, vi har inga barn att ta hänsyn till men ändå känns det som att tiden inte riktigt räcker till...

Men men. Nu hittade jag några minutrar till övers och använder dessa för att berätta för er om en trevlig upptäckt jag gjort matmässigt. I fredags fick jag ett recept av en kollega på en "nyttigare" glass, baserad på mixad frusen banan, och knatade hem och skivade bananer och stoppade i frysen. Sedan blev de liggande där tills idag, när vi kände att vi ville ha något sött till eftermiddagskaffet. Och nu har jag en hel del idéer om vad man kan hitta på för vidareutveckling av det här receptet.... så gott var det!

Banan- och jordnötsglass
2 pers

Ingredienser
2 skivade, frysta bananer
1 dl jordnötssmör
1 msk färskpressad limejuice
0,5 msk honung (fast vi tog 1 tsk florsocker istället)

Mixa alltsammans så slätt som möjligt. Servera direkt i små skålar.

Jag är normalt inte överdrivet superförtjust i jordnötter, men det här var gott. Fast jag undrar om det inte vore lika gott, eller godare, att mixa frusen banan, frusna blåbär eller hallon, kanske lite turkyoghurt.... det blir definitivt nästa dessert-experiment!

Nu är det måndagsmys....

Fyra dagars ledighet har varit fantastiskt skönt.  J säger att jag sovit mest hela tiden.  Håller inte riktigt med men erkänner att det varit mycket sömn och snoozemaraton på morgnarna.  :)

Mat har det också varit gott om. Påskveckan inleddes med tvådagars konferens i Stockholm - finmiddag och hotellfrukost och en hel del fikapaus. Och på kontoret fick vi ett jättelikt påskägg med godis. Alla goda föresättningar till trots trillade man dit ändå och tuggade godis. 

Påskhelgen har firats med trerätters påskaftonslunch hos svärmor med supersmarrig räkrulle till förrätt.  Den ska jag försöka återskapa!  Och igår påskdagen var vi hos mina föräldrar och åt middag och fikade flera gånger.

Ikväll fick jag krupp... Efter allt ätande och minimalt med motion kände jag mig som en mindre flodhäst.  Sålunda fanns det bara en sak att göra - på med walkingskor och viktmanschetter och ut en runda.

Och nu belöning.  Bok. Tänt ljus.  Te i nya ugglemuggen (från Lagerhaus). En skvätt rom mot halsontet.

Livet e gött. :)

Livet tar fart igen!

Det senaste inlägget kändes ju lite sådär deppigt och gnälligt. Kan ju lugna ner er eventuella läsare att läget inte riktigt är så nattsvart (längre). :) Däremot har jag seriöst börjat fundera på när det ämnar bli varmt i år? För det blir väl varmt i år? Väl??? :)

Att säga att livet leker är kanske att ta i, men energin har återvänt och en del positiva tecken lyser upp tillvaron:

1. Mina gröna nybörjarfingrar har tjuvstartat odlingssäsongen. Lilla minidrivhuset har tagit plats i köksfönstret och där spirar nu både tomater och chili så smått. Frösådde ruccola i en kruka och försöker hålla liv i dess tillväxt - har svårt att hitta bra soliga platser för krukan bara (minidrivhuset tar upp det mesta av köksfönstret) och den har fått flytta runt under viss orolig övervakning. Dessutom ramlade vi över ett spännande projekt när vi investerade i en stor grön vacker benjaminfikus till vardagsrummet förra helgen - och nu står en stor kruka innehållandes en citronplanta i matrumsfönstret. Och det bildas nya små skott på den, så den verkar trivas där!

2. Även om jag tycker jag slarvar med vad jag äter (och äter en massa jag eg inte borde äta enligt mig själv...?), så pekar vågen stadigt neråt. Jag försöker simma en gång i veckan - nån kilometer varje gång - och så ridningen på torsdagarna och det är ungefär den träning jag utför regelbundet utöver någon enstaka promenad då och då. Men något gör jag rätt, och nu väger jag för andra veckan i rad mindre än vad jag gjorde efter min LCHF-träningskur a.k.a. panik-kuren för några år sen. Och det är det lägsta jag vägt på 5-6 år! Har två kilo kvar till målet jag satt upp för mig själv till sommaren (och "sommaren" infaller 1 juni!). Och fortsätter det såhär utan att jag eg tycker jag satsar så mycket, vad händer då när jag börjar satsa lite på mer motion? Och så det angenäma i-landsproblemet... när ska man investera i nya kläder? Mina jeans från i höstas är ganska pösiga och stora över baken och låren nu, och vad värre är - jeans som jag köpte för bara några veckor sen och som skulle vara "skinny" börjar kännas lite för luftiga för min smak.... :D

3. Ridningen! Alltså - torsdagskvällarna har verkligen blivit en av veckans höjdpunkter. Det nästan kvittar hur slut man är efter veckans fjärde arbetsdag, hur kallt och mörkt det än är ute... man åker till stallet, man småpratar med ridkompisarna, man pysslar med hästen man tilldelats och sen blir det en timmes ridning och fullt fokus på hästen och det man gör. Och hjärnan kopplar av, "spolas ren", och efteråt åker man hem med ett leende på läpparna och sover som en stock (efter en välbehövlig dusch). Nu har jag dessutom hittat hästen med "det" bland ridskolehästarna, och likt en fjortis skrivit upp önskehäst på lektionerna. Hoppas på att få rida Wanessa på torsdag igen! :)

För att det här inte bara ska bli en "rant" helt off topic ska jag nu avsluta med något matrelaterat. Jag är förmodligen sist ut att upptäcka det - trenden har funnits där länge och jag har sett bakrecept och efterrättsrecept med denna ingrediens många gånger innan. Ändå har jag inte införskaffat det förrän nu. Och det var tack vare J som hittade det i en hylla i mataffären. Vi snackar LAKRITSPULVER.

En burk Kung Markattas lakritspulver fick följa med hem vid dagens veckohandling. Vi är ju båda lite lakritstokiga här hemma. Jag har redan testat att blanda lite i turkisk yoghurt tillsammans med lite lite hallonsylt.... omnomnom. Smakade på "bara" pulvret och då kändes det inte helt olikt sånt där Hockeypulver från godishyllan när man var liten. Ser en hel del möjliga användningsområden nu - tänk att pimpa chokladsås till glass med lakrits? Baka kladdkaka med lakritspulver i? Göra hemgjord "smalglass" på fetyoghurt och lakritspulver? Smaksätta pannacotta eller creme brûlée med lakrits? Kan man krydda exvis kyckling med lakrits kanske????

Nåja. Det där planerna får ligga i bakhuvudet ett tag. Typ till påskledigheten. För imorgon bär det av till hufvudstaden för tvådagarskonferens med hotellboende (och hotellfrukost!) och sen är det förmodligen full gas på jobbet de sista två arbetsdagarna. Men sen väntar flera dagars ledighet! Tjiihooo!!!

För tillfället...

.... är jag en whiny bitch. Allmänt off, asocial, deppig och nere. Vet inte om det är vårdepp, eller depp över den obefintliga våren, hormoner, allmän trötthet, kass självkänsla, ålderskris, ren och skär o-lust och omotivation eller vad.

Men hur som helst, inspiration att kocka god mat och författa fina blogginlägg om den känns långt borta. Och jag har ingen lust att vädra mer privata tanker och funderingar, och kanske sprida den dåliga stämningen - det roar ingen. :)

Jag ber inte om ursäkt, men ber er ha överseende med brist på livstecken. Jag har fullt upp med att hitta fotfästet igen. Jag återkommer!

Åk och köp!

Jag är en gammal bokrea-nörd. För en tio år sen så var varje bokrea något man började se fram emot redan i januari, man lusläste bokrea-kataloger och jämförde priser och gick nog ta mig tusan på varenda bokrea - bokhandlar, ICA, COOP, Åhléns, whatever. Ofta var det kokböcker som lockade allra mest - jag har väldigt många kokböcker i bokhyllan avsedd för detta (nära köket) tack vare denna bokrea-mani.

Sedan insåg jag att a) internet är en mycket bra recept- och inspirationskälla, och b) kokböckerna lästes inte särskilt ofta. Möjligen undataget de böcker som innehöll basrecepten jag alltid återgår till (Vår Kokbok, Sju Sorters Kakor, osv) och de med fantastiska foton och dräggelframkallande recept. De sistnämna recepten tillagades dock sällan utan blev mer sådana som gav inspiration. Och fungerade som matporr. :D

Dessutom har bokreorna nuförtiden liksom vattnats ur. De är bleka kopior av "forntidens" bokreor, det är lite som att luften gått ur dem. Den där julaftons-aktiga stämningen jag kände infinner sig aldrig numer. Tror till och med att jag helt missat bokrean något år på senare tid.

Idag gjorde jag dock en lov bland bokborden på ICA Maxis bokrea-avdelning. Och två böcker fick lov att följa med hem. J hittade en billig och i alla fall vad det verkar som på ytan enkel och handfast bok med veckomenyer - Tom Sjöstedts "Toms tips - 77 recept på 7 veckor, Stjärnkocken förenklar ditt liv" (titeln lovar mycket i alla fall, vi får väl se...). För blott 39 riksdaler kändes den som en ok investering.

Sedan snubblade jag över en bok jag fingrat på förut men alltid tyckt varit för dyr. Skriven av en person vars blogg jag hittade just innan hon typ lade ner den (vill jag minnas - nån som vet om den fortfarande är vaken, eller kanske återuppstått? Måste googla lite sen...). Och som jag utvecklat en liten förtjusning i tack vare "Historieätarna", som måste ses som förra årets bästa SVT-produkt. Vilken bok? Jomen, Lotta Lundgrens "Om jag var din hemmafru - eller hur man får en vardag att smaka som en lördag" (vilken fantastisk undertitel, tycker ni inte?).

Bildkälla: Härifrån

Jag tvekade över boken även denna gång - 149 kronor är kanske inget att direkt orda om meeeen ändå (jag är sparsam, kanske till och med en smula snål). Som sagt - jag misstänker att alla recept, åtminstone de som är något att ha, finns på internet, när det gäller kokböcker nuförtiden. Men J övertalade mig att köpa boken och den åkte ner i varukorgen.

Och OHBOY är jag glad att han gjorde det? Jag är förtjuuuust! Förtjust, säger jag! Lotta har en fantastisk berättarstil, jag sitter och småler hela tiden och hör hennes röst inne i huvudet. Bilderna är GRYMMA. Och en människa som beskriver Pasta Bolognese som en kulinarisk motsvarighet till missionären, eller myntar bevingade ord som "Min kropp är mitt äldreboende" som modern variant på "Min kropp är mitt tempel" - vad är inte att älska eller åtminstone starkt uppskatta hos denna människa?

Kort sagt. Har du 149 kr du inte vet vad du ska göra med och inget bättre för dig, spring och köp. Just do it! Eller beställa hem, boken lär finnas på internet-bokhandlarnas bokrea också. Du förtjänar den här kokboken. Och då har jag inte ens nämnt recepten - de får du upptäcka själv. :)

Matporrs-kött

Alla som känner mig vet att jag älskar kött. Gott kött är oslagbart, det slår fisk och kyckling och till och med efterrätt. (inse det ironiska i att min kära sambo inte äter kött....!!!!)

Så när jag snubblar över sånt här, är det ren matporr. Liksom - världens godaste oxfilé, fräschaste grönsakerna, magiska såsen. Jag ska testa receptet. Ska ni?

En ganska nyttig (?) efterrätt

Det var faktiskt ett tag sen vi åt efterrätt (om man bortser från tacosmåndagarnas dito). Jag kan planera för dessert på fredagskvällar eller lördagskvällar, men oftast så blir det liksom inte av. Vi är för mätta, för trötta, nöjer oss med te/kaffe och frukt eller ett par rutor choklad. Och varför då tvinga i sig efterrätt "bara för att"?

Men idag så såhär på söndagseftermiddagen, kände vi ett visst sug ändå. Hade en burk med vanilj-kvarg i kylen vars bäst-före-datum närmade sig. Och frusna bär finns ju oftast i frysen. Så jag smäckte ihop ett litet experiment - vad händer om man gratinerar med kvarg/kesella?

Ugnsgratinerad bär-efterrätt - 2 portioner

Ingredienser:
1 brk vaniljkesella eller vaniljkvarg
2-3 dl frysta bär - vi hade en bärmixpåse med vinbär, hallon, jordgubbar, blåbär och lite allt möjligt i
2 msk råströscker

Värm ugnen till 200 grader.
Fördela bären i två portionsformar - stoppa in dem i ugnen för att tina medan den värms upp.
Fördela sedan kesellan ovanpå bären och strö ev över råsockret ovanpå (jag hade nog föredragit en knäckigare yta, hade kunnat använda brylébrännaren efter gratineringen men det kom jag på försent...).
In i ugnen i 12-15 min, ganska högt upp.
Och sen - omnomnom.....

Restaurangbesök i hufvudstaden

Jag har varit i huvudstaden på konferensresa. Bott på hotell, minglat med diverse chefer och säljare, pratat försäljning och marknadsföring och beställningar hit och dit. Och haft riktigt roligt. Som den jobbnörd jag tycks ha blivit så tyckte jag jobbpratandet var roligast, även om sifferbollande kanske inte är det mest stimulerande. Men det är ett roligt gäng man hängt med, och det gör det hela riktigt skoj. Till och med statistikpratandet. :)

Som den småstadsbo man ändå är, är det ganska lätt att imponera på mig matmässigt. Och samtidigt inte. Jag påstår inte att jag är någon kännare av kött och råvaror, och jag kan väldigt lite om vin. Men jag är kräsen, jag tycker inte om att bli serverad mat som jag kan göra bättre eller i alla fall likvärdigt hemma - när man går på restaurang vill man bli lite förtjust och swept off your feets, liksom. I det ingår naturligtvis det basic - man slipper laga maten, duka och diska och bara det gör eventet till lyxkant. Men sen vill man ha det där lilla extra också - maten ska vara god, vällagad och lite spännande, presenteras på ett snyggt sätt och i en schysst miljö, serveringspersonal ska vara trevlig och serviceminded och varken frånvarande eller för mycket. Osv.

I torsdags kväll gick vi ut och käkade. Bjudmiddag är alltid trevligt, bjudmiddag där man själv får välja vad man vill äta är dessutom lite spännande. Vad väljer de andra, kan man med att välja det dyraste på menyn eller ska man nöja sig med något annat även om det dyraste råkar vara just det man är mest sugen på (nu tog jag inte det dyraste på menyn, men jag studerade de andra lite... lite skoj är det att se hur de andra verkar tänka eller inte bry sig?)?

Vi käkade på Nya Strykjärnet på Skånegatan vid Medborgarplatsen. Jag käkade (naturligtvis) kött och det blev Black Angus biff med coleslaw och grönsallad till. Fick in en jätteportion och helt ärligt - det fanns inte riktigt på kartan att orka äta upp allt, även om jag var hungrig. SÅNT gillar jag, även om det kanske är lite slöseri. Jag bad om medium-stekt och fick det - det gillar jag med. När serveringspersonalen frågar hur man vill ha sitt kött kanske det ses som självklart att man ska få det som man säger att man vill ha det, men det har hänt mig att man inte alls fått det så. Om det beror på att serveringspersonalen blandar ihop ordrarna, eller att de gör en bedömning att man är tjej och naturligtvis inte riktigt menar att man vill ha sitt kött rött vete tusan, men om de dessutom försöker ge ens sambo kötträtten i tron att man som tjej är den i sällskapet som valt fisk.... då blir jag lite fundersam. Men det var en sidohistoria, och vid det här restaurangbesöket fick jag köttet precis som jag vill ha det. :D

Jag gillade också miljön på restaurangen. Den kändes liksom lite familjär, även om det var högt i tak och stort. Jag satt i en soffa och fick klättra in förbi bordsben men det gjorde inte mig så mycket- kanske inte så roligt om man inte vill vika ihop sig för att ta sig in dock. Eller har kort kjol e dyl. Jag har dock sällan det....

Serveringspersonalen var trevlig och lagom. Det var inte alls någon snobbism utan mer rakt på sak, vänligt och serviceminded. Och lagom närvaro - förvisso var vi det enda stora sällskapet i lokalen men det var varken för mycket eller för lite. Damrummet var fräscht om än en smula trångtk, och med tydlig ikea-doftljus-doft (väldigt säker på att det var ikea-doftljus-doft, jag har ett gäng såna vaniljljus i mitt lager också).

Inledningsvis när vi kikade på menyn tyckte både jag och mitt kvinnliga sällskap att dessertmenyn innehöll flera trevliga alternativ - tiramisú, hallongino, pannacotta och citronsorbet fick det att vattnas i munnen på mig. Men när det belv tillfälle att fundera på det så fick jag inte plats med mer i magen (och de tighta byxorna) utan nöjde mig med en espresso. Och det var också väldigt lagom. Lite uppiggande efter kött och vin.

Så - summa summarum och med mina enkla ögon mätt - ett trevligt restaurangbesök. Om jag och den kära J lyckas ta oss upp på egen vift till huvudstaden, kan jag mycket väl tänka mig ett återbesök.

Som en liten extra bonus tänker jag skryta om hotelllfrukosten. Tycker man får det när man inte bor på hotell så ofta - och jag ser ofta mycket fram emot hotellfrukost. Så även dagen efter ovan nämna restaurangbesök. Det är lite som att min magsäck blev riktigt uttöjd av den där middagen, jag vaknade snortidigt dagen efter och var riktigt hungrig. Det var väldigt trevligt att få sätta tänderna i bacon, äggröra och prinskorv när det väl blev dags.... och Scandic Malmen levde nog upp till ordinär Scandic-frukost. Äggröran var lite besvikelse, inte alls så krämig som jag vill ha den, men bacon och prinskorv är ALLTID gott. Skippade helt bröd och smörgås, men gick loss på yoghurt och tillbehören till det. Saknade möjligen lite mer nötter och sånt men det var gott. Enorma skålar dock - jag föredrar lite mindre om jag ska vara petig. Och jag hade önskat mig en större fruktbuffé.... men mätt blev jag. Hann inte bli hungrig till lunch! :)

Alltså...

....det här med regelbundna inlägg har inte funkat så bra på sistone. Som ni kanske märkt. :)

Jag har haft en hel del att göra, tiden för nöjesmatlagning har inte riktigt funnits där och inte heller inspirationen. Har inte testat några nya recept eller idéer, bara kört med gamla beprövade kort. Och tyvärr blir det inte heller så mycket att blogga om då.

Vad gör jag då? Tja.... jobbet tar sin lilla tid, även om det varit lugnt där på sistone. Jag tränar och motionerar lite mer - utöver ridningen en gång i veckan kör jag simning (med efterföljande lyx i form av bastubadande) en kväll i veckan med goda vännen N och så försöker jag ut och gå lite då och då. Det sista fallerar dock lite då vintern envisas med att hålla greppet än och det antingen snöar eller är svinkallt ute, eller slaskar och moddar ute... Och så har jag haft en del andra projekt på fritiden.

Att strama upp mathållningen lite (minska mängden pasta, ris, bröd och potatis, och äta mindre portioner) i kombination med mer motion verkar faktiskt ge resultat för både mig och J. J provade gamla byxor som han inte kommit i på ett bra tag igår och de satt numer helt ok. Och själv investerade jag i nya jeans, en storlek mindre i midjan än vanligt, förra helgen. Idag ställde jag mig på vågen och insåg att jag väger mindre än vad jag gjort på nåt år nu. Jag är faktiskt tillbaka på samma nivå som jag tog mig till vid min stora viktinsats för några år sen. Det känns.... SKITBRA. Milt sagt. Plötsligt känns inte viktmålet för i år omöjligt att nå före sommaren, faktiskt.

Det bästa är att det känns som att man hittat nån slags balans i maten. Jag upplever inte att jag förbjuder mig själv från att äta eller dricka något speciellt, och jag lägger inte särskilt stor tankemöda på att fundera på det heller. Jag äter efterrätt och godis, men håller det till färre tillfällen och hittar andra mys-alternativ till helgkvällarna - frukt upplagd på ett fint fat och lite nötter i en skål till exempel.

Och vi har hittat en helt suverän frukost, som både känns nyttig, fräsch och lätt-äten tidigt på morgonen, samtidigt som den håller en mätt länge. Keso med två-tre sorters hackad frukt och vaniljyoghurt på toppen är the shit här hemma just nu. En skål med den blandningen och så kaffe och jos eller c-brus och jag står mig utan problem fram till 11 på förmiddagarna. Och då äter jag frukost vid 6 på morgonen....

Så. Livet rullar på och vi rullar mindre, kan man säga. :) På återseende!

Laxfiléer med kräftstjärtar

Från början hade jag tänkt att nedanstående rätt skulle bli vårt fredagsmys, då jag snubblade över det här receptet på onsdagseftermiddagen på Facebook. Men sen fredag eftermiddag bestämde vi oss ändå för de sedvanliga kycklingburgarna, som börjat bli lika traditionsenliga på fredagskvällarna här som tacos lär vara hos många barnfamiljer. Jag klagar absolut inte, det är kanongott.... fast ok, lite väl rutinmässigt börjar det kännas. :)

Men igår, då blev det av. Och jag tror nog det är första gången på väldigt länge vi valt fisk till lördagsmiddag, och dessutom varit nöjda med det!

Såhär gjorde vi:
Originalreceptet utgick från en laxsida, det gjorde inte vi. Istället tog vi två laxfiléer vi hade i frysen och tinade. Strödde över lite salt och peppar samt citronpeppar och lade i en form.

J rörde ihop en halv deciliter creme fraiche, ett par matskedar majonnäs, ett par matskedar fryst dill, 1 dl västerbottenost och ungefär en halv burk kräftstjärtar. I efterhand tyckte han att vi borde ha grovahckat kräftstjärtarna lite, jag tror jag håller med. Röran blev ganska tjock och inte så "rörig" - tror inte det hade varit fel med lite mer creme fraiche, och kanske lite extra smaksättning i form av citronsaft och kanske till och med lite rivet citronskal.

Sedan kladdade vi på röran på laxfiléerna och skjutsade in dem i ugnen, ca 25 min och 200 grader.

Fisken serverades med kokt potatis, brysselkål och ångade salladsärtor:

Bildkälla: Privat foto

Och eftersom jag blivit helt besatt av blodapelsin och druvor på sistone, så blev det en frukttallrik till "efterrätt" framför TV:n. Jag åt så mycket frukt att min mage pep.....:}

Bildkälla: Privat foto

Sallad med grilloumi

Det är en helt oplanerad lördag, och för en gångs skull har jag inte blivit rastlös eller känt mig ostimulerad. Inget klättrande på väggarna, inga humörsvängar, bara vara och göra vad som faller en in. Har inte gjort något särskilt och har inte dåligt samvete för att jag inte gjort nåt vettigt av tiden. DET känns faktiskt bra, särskilt som arbetsveckan varit lite bergodalbana och avslutades på mindre roligt sätt. Jag hatar att inte lyckas med något jag åtar mig, särskilt om jag lägger ner en hel del tid och möda på det.

Men men.... nu är det helg och jag fokuserar på det!

Senast vi var och handlade plockade J på sig en bit grilloumi-ost från Fontana. Och idag bestämde jag mig för att hitta på något med den. Kände för sallad när jag började fundera på lunch, och då det är mer än tio minusgrader ute behövdes något varmt som "grundstomme". Valde mellan hastigt stekt färsk brysselkål och kalkonbacon, eller den där osten...och eftersom jag kände mig lat så fick det bli osten - minst arbete. ;D

Det här blev resultatet - känner mig faktiskt lite stolt över att det såg väldigt gott ut:

Bildkälla: Privat foto

Det blev en sån där man-tager-vad-man-haver-rätt med vad vi hade hemma i kylen (vem vill frivilligt gå ut i tio minus, även om mataffären ligger tvärsöver gatan?). Och för tillfället hade vi rätt mycket i kylen: isbergssallad, wasabiruccola, babyspenat, gurka, minitomater, lite rödlök, en stjälk selleri, en morot, lite rödkål... Kryddade med örtsalt och nymalen svartpeppar samt citronsaft och lite balsamico-vinäger. Och så snabbrostade jag lite pumpakärnor och solroskärnor i en torr stekpanna medan jag grillade ostskivorna i grillpannan bredvid. 

Omdömet om osten? Jag gillade den bättre än de halloumi jag testat tidigare. Den var liksom segare än de, och inte lika gnisslig. Och kanske mindre salt. Jag gillade det! Grilloumi kommer följa med hem i matkassen lite oftare!

Bildkälla: Härifrån

Vinkevink, ett livstecken

Snön har kommit tillbaka. Det dalade fina flingor mot marken när jag tog mig till jobbet tidigt imorse, det hade snöat och blivit vitt (och moddigt!) under natten, och det fortsatte snöa en bra bit in på förmiddagen.

Nackdel: Det blir moddigt. Och det är kallt. Inte lätt att vara hurtig och motionera under de omstädnigheterna. Väldigt lätt att skjuta upp vardagsrörelse.

Fördel: Det blir vitt och ljust ute igen tack vare det! Och vem vet.... det kanske blir läge för en pulkatävling till i år. 

Vid sidan av vardagsmotionen fortsätter vi att försöka äta mer nyttigt, dra ner på kolhydrater, minska ner portioner, dricka mycket vatten, osv. Jag erkänner - inspirationen till vardagsmaten har redan börjat tryta. Och ja, jag vill laga och äta inspirerande mat varje dag - mat är mer än bukfylla för mig och så vill jag fortsätta ha det så även om det är en obalanserad passion (jag älskar mat, maten gör mig rund, hence obalans).

Jag försöker tänka bort pasta, ris och potatis och hitta bättre alternativ, blanda in (ännu) mer grönsaker i maten och ändå ha variation. Igår åt vi fiskgryta (som fått tillreda sig i ugnen, mycket praktiskt - frysta fisktärningar, massor med grönsaker, och så en sås jag rörde ihop och hällde över) med chili, vitlök och lime till bulgur, och det var vad som fanns i matlådan idag också. Lika hett idag som igår - intog (lite väl sen) lunch med lätt rinnig näsa och mycket vatten. Nu ikväll blev det wok med kyckling, massor av grönsaker, cashewnötter och lite nudlar. Jo, lite fusk blev det. Men så är jag på väg till badhuset för ett första simpass (avv många hoppas jag) så lite kolhydrater lär väl funka. 

Likväl. Mottar gärna tips på lite roligare vardagsmat. Hur varierar andra sin vardagsmat? Vad äter man istället för ris, pasta och potatis? Vad funkar på tallriken på kvällen som "lättare" middag likaväl som i lunchlådan dagen efter? Vad äter DU?

Oanständigt mycket fika....

Vecka 2 av det nya året är snart till ända. Jobbat en vecka och det har varit lite bergochdalbana. Jobbmässigt började det ganska lugnt för att sen explodera lite på slutet - vi fick nog ordning på torpet men jag erkänner, det var en smula stressigt vid lunchtid igår. Och privat.... tja, det är mycket som ska hinnas med på kvällstid. Och då har jag ändå inte barn, hus och annat som ska hanteras, jag har bara mig själv och min del av hushållsansvaret att tänka på. Jag undrar hur di gör, di däringa småbarnsföräldrarna....

Men men. Det har ätits sundare, vi har försökt planera lite mer vad och hur vi äter, och vi har försökt röra mer på oss. Allt enligt nyårsvisionen. Så duktigt så. Fram tills i eftermiddag, då vi besökte hr G ute på landet, fick träffa vad vi nog alla hoppas på kommer bli en trevlig och långvarig ny person, och intog vad som måste konstateras vara en ren orgie av fika - årets första semlor, äpplepaj med vaniljsås, Pinocchio-tårta, pepparkakor och kolasnittar. Dessutom bubbelvin för att fira både det ena och det andra. Och kaffe. Och ett par timmars tjötande, kattklappande och trevligt umgänge.

Och vad tror ni - är första veckans sunda leverne förbrukat i och med nedanstående fikaportion? ;)

Bildkälla: Privat foto

Leker med en råsaftcentrifug

När vi besökte brorsan senast fick vi låna med oss deras råsaftcentrifug hem för att testa. Tyvärr kom det en massa annat emellan, så det är först nu jag fått tummen ur och börjat leka loss med denna maskin - nu när det snart är dags att lämna tillbaka den. Typiskt. För det visade sig vara jäkligt skoj.

Igår byggde jag ihop vidundret och började med att mata det med ett par äpplen. Och sen blev det en apelsin, en bit ingefära (lite mycket ingefära kanske det visade sig, för det blev en ganska kraftig och stark ingefärssmak - gott men kanske lite väl brännande), en clementin... och det hade lätt blivit mer om inte J kommit och klagat över att vidundret lät som ett halvt sågverk. Inne i lägenheten. Ja jo, liiite högljudd kanske den var. Men ack så rolig!

Fast ok. Lite dyr hobby kanske det är också, med tanke på att två äpplen, en apelsin och en clementin genererade typ ett halvt glas jos till oss var. Frukt är ju inte gratis....

Så även om det visade sig vara en rolig leksak och det kändes väldigt fräscht och nyttigt att göra ett glas jos sådär på kvällen eller morgonen, och jag nog väldigt gärna skulle vilja ha en egen maskin.... så får det nog vänta tills man kanske blivit med egen trädgård med fruktträd (vilket lär dröja eftersom J tenderar att envist dra mot lägenheter när vi surfar hemnet, medan jag försöker hävda att radhus eller åtminstone lägenhet på bottenplan med stor ueplats vore väldigt trevligt). Eller lärt känna någon som har obscena mängder äppelträd och inte kan göra av med alla äpplen själv utan gärna skänker bort säckvis med frukt till den som vill ha.

Men fram tills dess att leksaken ska lämnas tillbaka, så tänker jag roa mig med diverse frukt- och grönsaksexperiment. Ikväll blir det nog äpplen och morötter och lite (mindre) ingefära....

"Nyårslöfte"

Nyårsafton är en bra tidpunkt för avstamp och nya tag, den tanken kan jag inte vara ensam om. Att kalla det nyårslöfte är att ta i, men en sak har jag bestämt mig för ska gälla för det kommande året och det är att jag ska ta tag i hälsoprojektet igen. Jag har inte satt upp några direkta mål än, men visionen är i alla fall att tänka mer på vad jag äter, att röra på mig mer och mer varierat, och förhoppningsvis vinna en lättare och lite mer slimmad och fast kropp i och med det. Huvudsyftet är dock inte att gå ner i vikt och bli smal - jag vill må bra, orka mer och vara lyckligare. Sen om jag drar storlek 38 eller 44 i byxor är inte huvudsaken. :)

Och vad bättre är - jag tror jag lyckats få med mig J på tåget. En partner in chrime, en kollega, en lagkamrat,  en draghjälp. 

Inledningvis ska jag och J försöka dra ner på kolhydrater och börja röra på oss ihop. Vardagsmaten kan bli en utmaning - det är alldeles för lätt att välja beprövade recept med ris, pasta, bröd, osv som bas. Har redan börjat leta recept och funderar på att upprätta lösa veckomenyer, bara för att inte gå i fällan "vad ska vi äta ikväll?" och försöka kläcka ur sig nåt vettigt recept när man redan är hungrig och inspirationslös.

Sååå... önska oss lycka till! Nu kör vi!