Nyårsmenyn

Vår nyårsmiddag är avklarad - vi hade ingen spektakulär middag och fest med femtielva glamorösa vänner uppklädda till tänderna. Istället har vi inlett nyårsfirandet på lagomt vis med lunch/tidig middag med J:s mamma och hennes särbo, Alfapet-spelande och hemmamys. Därefter har "svärmor" med kavaljer farit hem till sig och vad som återstår nu av denna årets sista dag är stillsamt firande för mig och J. Inget krav på att vara uppklädd, inga onda fötter pga öga klackar, inga oinfriande förhoppningar om årets häftigaste fest (oj, nu lät det som att jag är en bitter person med sura erfarenheter av nyårsfester alternativt en panelhöna som aldrig blir inbjuden.... så är det inte! Men ibland känns det som att det känns skönare att tona ner nyårsfirandet och mer ta det som det kommer, istället för at hoppas och förvänta sig och riskera att bli besviken för att det inte blev så spektakulärt som man kanske hoppats på... om ni fattar vad jag menar?).

Därmed inte sagt att jag inte fått rocka loss och planera nyårsmeny och slita timmar i köket. Och inte mig emot - ibland är det riktigt riktigt roligt att få göra något sådant, leka loss och stila upp allting lite extra. :)

Då jag fick en rejäl leverans av prima viltkött från min jagande far häromdagen, var mitt val av huvudrätt till årets meny ganska enkelt. Såhär såg menyn ut i helhet:

Helstekt hjortytterfilé med potatisterrin med smak av chèvre och rosmarin serverad med en pepparsås med hint av glögg, lättförvälld och smörslungad brysselkål samt en grönsallad

Knäckig persikopaj med vaniljglass (en variant av det här pajreceptet, fast med konserverade persikor istället för päron)

Så.... strax efter frukost imorse satte jag igång med att skala potatis. Strax därpå såg det ut såhär på spisen:

Bildkälla: Privat foto

Strax därefter skulle ovanstående röra hällas i den här formen:

Bildkälla: Privat foto

So far so good. Receptet kändes enkelt, utom möjligen att jag kanske kanske tyckte det blev lite "blött" och oroade mig för att det verkligen skulle bli en stabil kaka av alltsammans. Och hmm... mina farhågor besannades. Alltså får ni inte se slutresultatet. Jag gjorde misstaget att försöka förflytta terrinen från kakformsbottnen till ett serveringsfat, och då sprack den i tre delar. Men men.... ingen idé att gråta över spilld mjölk, eller en sprucken terrin - det var bara att köra på och säga "det ska se ut så" med ett stort leende. Lite som Julia Child skulle ha sagt - “The only real stumbling block is fear of failure. In cooking you've got to have a what-the-hell attitude.” eller "Always remember: If you're alone in the kitchen and you drop the lamb, you can always just pick it up. Who's going to know?". (Måste se om Julie & Julia snart!)

Vad jag istället tycker jag lyckades ganska bra med (på väldigt kort tid, för tidsschemat sprack lite på slutet måste jag erkänna) var dukningen. Så den får ni se:

Bildkälla: Privat foto

Och sen tyckte jag att kötet blev riktigt bra med. Mycket längesen jag gjorde helstekt kött på det här sättet senast... men det låg i en marinad på rödvin, soja, hackad rosmarin, torkad timja, lite svartpeppar och tomatpuré över natten och sen kryddade jag på lite extra med pepparmix och karl-johan-flingsalt medan jag brynte de två filéerna runtom. Sedan fick de gå klart i ugnen i min gamla stekgryta tills den tjockaste biten hade en innertemperatur på 65 grader. Hade nog kunnat gå kortare tid, men jag var inte säker på att svärmor gillar rödrosa kött (vilket jag gör). Såhär fint såg det ut uppskuret och upplagt på fat:

Bildkälla: Privat foto

J fick hålla tillgodo med ett par kycklingfiléer.

Och såsen rörde jag ihop med lite steksky, peppar, Dufvenkroks vinglögg, grädde, soja...... och Jensens pepparsås original. Japps, fusk. Jag erkänner. Men vafasen, jag har aldrig varit duktig på såser..... :D

Nu väntar Grevinnan och betjänten på TV, ett glas vin och soffan på mig. Ha en trevlig afton allihop, och GOTT NYTT ÅR!!!!

Jag älskar....

...BRYSSELKÅL!!!

Jooo, det gör jag. Men så fort jag nämner detta sjukt underskattade tillbehör till kött och annat, så får jag kommentarer som "Men...det luktar väl fis?!", eller så börjar folk prata om hemska barndomsminnen eller skolmatsalar med sönderkokt slemmig (och fisluktande!) brysselkål. Jag känner inte riktigt att jag får igenkänning eller positiv återkoppling, om vi säger så.

Visst har även jag dåliga minnen av brysselkål. Vattnig och sönderkokt, nästintill smaklös, ibland till och med kall ovanpå det. Tråkigt!

Men tro mig... lättkokt brysselkål med salt och smör på, det är bland det godaste som finns till en god stekt köttbit. Och dessutom ett utmärkt GI-alternativ!

Det är inte svårt - testa! Utgå gärna från färsk brysselkål, skala av de yttersta bladen och ett par omgångar blad till om de är fula. Skär av den lilla bottenstjälken, snitta eventuellt ett litet kryss i botten på den. Lägg i en kastrull och slå över lite vatten och lite salt. Ställ på en platta på spisen och koka samtidigt upp mer vatten i en vattenkokare - då bör vattnet i kastrullen och i vattenkokaren koka samtidigt och man kan fylla upp kastrullen tills alla brysslisarna är täckta. Koka i tre-fyra minuter och provstick sedan i en kål - är den mjuk men har kvar stunsen (al dente!) så är den perfekt. Häll av vattnet, ånga av lite och lägg en klick smör i kastrullen. Salta lite till och lägg på locket på kastrullen igen och skaka om. Servera direkt. Jag fick många positiva kommentarer på min brysselkål vid julbordet hemma hos mamma och pappa nu under julhelgen....

Om man använder fryst brysselkål brukar i alla fall jag koka upp vatten i en kastrull och sen ploppa i önskad mängd brysselkål direkt i kastrullen. Fryst, alltså. Och sen avvaktar jag 3-5 minuter och provsticker. Brukar funka det med!

Om man vill kan man strössla över lite nyfräst bacon på brysselkålen när den serveras också. En trevlig variation men jag tycker det räcker finfint med smör och salt. När min kära sambo är borta brukar min stående solokvist-middag vara kött (min sambo äter ju inte kött, så jag passar på!) och brysselkål. Ibland några minitomater, kanske lite fetaost eller oliver också. Men brysselkålen, det är mumma det.

Har hittills inte testat så många recept med brysselkål i, men snubblade nyss över ett recept på rostad brysselkålssallad hos Mumsfilibabba. Snart på ett middagsbord nära mig. :D

Lite länktips

Jag har jobbat mina sista två arbetsdagar för året, allt gick bättre än förväntat (jag förväntar mig ofta det värsta, den här gången blev jag glatt överraskad!) - nu väntar en nyårshelg och en vecka ledigt. Fantastiskt!

Idag har jag och J varit ute och shoppat lite i samband med veckohandlandet, jag råkade komma hem igen med ett par sprillans nya stövlar med hög kilklack, ett nytt vinterrött nagelack, en ny ögonpenna och ett lyxigt läppgunk på tub som jag hittade för halva priset på Kicks.

För att väga upp all denna glamour har jag sedan städat större delen av lägenheten, bantat ner julpyntet och bytt till nya fina sängkläder i sovrummet. J tog hand om blomvattning, dammsugning av halva lägenheten samt ett berg av ren tvätt som skulle vikas - inte min favoritsyssla... Dessutom fick han slakta vår döende chiliplanta som nu sjungit på sista versen och sett ledsnare och ledsnare ut för varje dag som gått den senaste veckan. Jag klarade inte ens av att vara i samma rum när J tog sig an busken med saxen och skördade av de sista röda frukterna.... sån är jag! I ena stunden säger jag att jag vill ta jägarexamen och börja jaga precis som pappa, men jag klarar inte av att göra mig av med uppenbarligen döende växter som jag drivit upp själv.

Istället för att bevittna ovanstående plant-mord har jag surfat matbloggar, delvis på jakt efter inspiration till nyårsmiddag men också lite i allmänhet. Bloggläsning för mig är lite som andra läser tjocka blanka modetidningar - jag älskar flotta matbloggar med fina bilder och sexiga recept på mat, kakor, dryckestips osv. Titt som tätt stöter jag på för mig nya bloggar som sedan hamnar på min stående läslista på bloglovin.com.... och nu tänkte jag tipsa er läsare om några nya bloggar som verkar riktigt intressanta!

Först ut är Call me cupcake, en blogg på temat bakning och fotografi. Massor av dräggelskapande recept och matporriga foton. Jag vet minst en av mina vänner som nog kommer uppskatta den här bloggen, om hon inte redan känner till den. Bloggförfattaren har gett ut en bok, "Lomelinos tårtor", och hmm... jag tror jag kan ha hört den påtänkta väninnan beskriva att hon bakat minst ett recept ur denna bok.

Näst på tur är Ragazze - Tre tjejer i köket. En blogg som drivs av tre tjejer som gjort det jag fantiserat flera gånger om - efter en tjejmiddag bestämde de sig för att starta en egen matblogg tillsammans, och har så gjort i över åtta år. Bloggen är fylld med mattips, matminnen, och sist men inte minst en stor mängd recept. Och blogg som gör mig sugen på att testa att göra köttfärslimpa för första gången på många år är väl inte fy skam - måste ju vara helt perfekt lunchlådemat? :)

Och för den som fortfarande söker tips till nyårsmenyn rekommenderar jag Matrepubliken. Där snackar vi nyårsspecial just nu, med tonvis med recept på små munsbitar som kan användas som aptitretare eller som drinktilltugg. Eller en "grand dessert" med många små amuses-bouches med olika inriktning kanske? Jag utforskar den här bloggen vidare, vill jag lova.

Nu är det snart dags för mig att börja fixa med kvällens middag. Och trots alla mattips jag inmundigat visuellt den senaste timmen tack vare lite bloggsurf, så föll valet på hemkörda hamburgare på kycklingfärs igen. Så enkelt, så gott - stående helgfavorit här hemma. Fast lite variant blir det, ska försöka hålla J borta från hans pommes frittisar till och istället erbjuda en coleslaw på rödkål, rödlök, morot och lite annat smått och gott. Vi får väl se hur det går.

Trevlig afton på er!

Dan efter dan efter dopparedan...

Så är det plötsligt Annandag. Vart tog tiden vägen? Jag skulle ju blogga en massa - så blev det inte alls. Men ni kan få en liten resumé av all action från de senaste dagarna...

Veckan innan jul var det full fart på jobbet, avslutning med konferens på annan ort och hotellövernattning. Lyxigt värre, och roligt över förväntan också. Inte så att jag trott att det skulle vara tråkigt, men det blev faktiskt riktigt bra. :]

Och sen i lördags inköptes de sista julklapparna, handlades all julmat och tillverkades det enda julgodis jag kreerat i år - Leilas Rocky Road. Farligt gott men man blir lite smårädd när man inser att man står och smälter över ett halvt kilo choklad och tillsätter nästan ett halvt kilo dumlekola och nötter och mashmallows. Som tur är har vi gett bort det mesta, så allt hamnar inte kring mina lår och på min mage. :)

I söndags, dagen före dagen, for vi till Falköping och firade lite jul med J:s mormor och mamma samt hennes särbo. Julmat, julklappar och sällskapsspel innan vi for hem genom ett litet snöväder. På kvällen kokade jag mitt livs första hemkokta tomtegröt (smidigt recept med uppkok på spis och sedan färdigkokning i ugn, men ...omdömet från sambon blev "Ska tomtegröt vara knaprig?"... :/) och sen bytte vi julklappar med varandra och firade lite egen jul på tu man hand. J började dock klaga över att han frös och gick och lade sig ganska tidigt.

På julaftonsmorgon vaknade jag och hittade min kära sambo liggandes i soffan under två filtar och ett täcke, huttrandes och ynkandes. Det blev ett par timmars vånda för mig, som inte vill lämna någon själv över jul, innan han sa åt mig att åka hemhem till mamma och pappa och fira jul utan honom. Så, efter att ha försäkrat mig om att han hade X-mas spirit i form av tomtegröt, kalkonprinskorv, kycklingköttbullar, julöl, julkakor, julgodis och glögg att tillgå vid önskemål, så packade jag ihop alla julklappar och mig själv och for hem till Kinnekulle.

Och där har det firats jul med mycket mat, mycket dryck, Kalle Ankas jul, tomte, julklappar, mer mat, mer dryck, kortspel, pulkaåkning, snölykte- och snögubbebyggande och ännu mer mat och dryck. Mina bidrag till julaftonens julbord var de gröna tillbehören - lättkokt brysselkål med smör och salt (väldigt underskattat tillbehör, så himla gott!), sallad mm - en stor andel Rocky Road samt pepparkaksbiscotti. Till juldagens mer avjulifierade middag stod jag för fördrinkstilltugg i form av pepparkaks- och ädelostcheesecake (väldigt gott, vi skar små munsbitar och serverade från fat med plockgafflar!) samt ännu mer sallad.

Och idag har jag kommit hem till min något friskare sambo, packat upp all mat och tvätt och alla klappar och handlat lite mer mat. :)

Imorgon väntar jobb, full fart i två dagar innan det är dags för nästa storhelg. Och sen blir det "långledigt" då jag har ledigt hela v 1. Nyårslöftet är givet - jag och sambon ska ta tag i våra liv och börja träna mer och äta bättre (...).

Nu ska jag tina kyckling till kvällens middag (och morgondagens lunchlådor) och sätta igång en tvättmaskin eller två. Och pressa ur det sista myset ur julhelgen....

Äpplekräm

Det är inte nog med husligheter (och blogginlägg!!!) denna helg. :D

Just nu står en form med teriyaki-kyckling i ugnen medan ris kokar i riskokaren intill. En stor sallad står redan på bordet och väntar på att bli tillbehör till denna söndagsmiddag. Och ovanpå spisen puttrar en liten kastrull med hemgjord äppelkräm att ha till dessert.

Äpplekräm är jättegott och behöver inte alls vara särskilt onyttigt. Hade tre äpplen på fruktfatet som började se lite rynkiga ut så de fick bli grunden för dagens hemkok. Såhär gjorde jag:

Skala och kärna ur tre-fyra äpplen.
Dela i klyftor som du sedan delar i så små bitar som du tycker är lagom.
Lägg i en kastrull, häll över 2-3 dl vatten.
Häll i 0.5 dl socker (eller mindre om du vill) och kanel efter smak. Idag hade jag även i lite kardemumma, vaniljpulver och citronsaft för att syra till det lite (jag gillar när det är lite syrligt). Man kan också ha i russin om man gillar det, eller hackade hasselnötter.... :)
Låt koka upp och koka på svag värme tills äpplebitarna är lagom mjuka.
Häll ungefär en matsked potatismjöl i en redningsshaker och skaka ut i en halv deciliter vatten.
Vispa ner i krämen och låt den tjockna. Späd med vatten om du tycker det blir för tjockt.
Smaka av.

Servera ljummen som den är, med lite mjölk, med lite glass, med några mandelbiskvier, med en klick turkisk yoghurt....

Sopp-söndag

Jag känner mig ju lite huslig den här helgen. Igår bakades det, idag har det kokats soppa på diverse "rest"-råvaror som skräpade i kylen och skafferiet. Och det blev så gott att jag är tvungen att blogga lite om det.

Utgick från min vanliga grönsakssoppa som jag redan lyckats blogga om två gånger med lite variation, insåg jag nu. Ett par-tre potatisar, ett par morötter, en stjälk selleri, några centimeter purjo, en kvarts lök i skivor som blivit över efter fredagens hamburgermiddag hackades ner i bitar och lades i en kastrull. Hällde vatten över så det täckte men inte mer och ställde på spisen och lät koka upp med en buljongtärning i.

Mannen har också ett huslighetsryck och började städa skafferiet imorse. Hittade en påse gamla rödalinser som skräpat i skafferiet länge och sa att nu får vi slänga dem. Men jag kan inte slänga mat som är fullt användbar så jag hävdade att de gick att använda. Och se - genast fick jag ju faktiskt möjlighet att använda dem! När det återstod några minuter av kokningen hade jag i en näve linser i kastrullen och rörde om. Blandade även ner en tesked sambal oelek, en tesked ajvar relish och en tesked pesto på soltorkad tomat. Fick en vacker orange soppa!

Som avslut hade jag i en näve frusen majs och smakade av med örtsalt och peppar. Kanongott! Serverade med knäckemacka med ost och en klick yoghurt i soppan. Också kanongott!

Nu ska vi iväg och fylla på kyl och frys inför den kommande veckan. Tyvärr betyder det samma sak som att besöka ett av stans köpcentra andra söndagen innan jul. Tillsammans med halva Skövde? Brrr....

Juliga biscotti

Idag kände jag mig lite huslig. Och eftersom jag redan igår bestämde att jag idag skulle ta det lugnt och inte planera utan göra saker som föll mig in och bara njuta av att vara lite oväntat ledig (eg skulle jag ha varit hundvakt åt mina föräldrar men de bestämde sig för att vara hemma och behövde inte min assistans), så blev dagen på det husliga temat!

Medan sambon promenerade till ett av stadens köpcentrum för att investera i nya mobiler till oss (japps, vi köpte varsin ny - lyxigt värre), ställde jag mig alltså i köket och bakade. Hade snubblat över Bevemyrs nyligen publicerade recdept på pepparkaksbiscotti  och bestämde mig för att testa. Har aldrig bakat biscotti själv förut - det lär bli fler gånger, för de här var både enkla och goda!

Pepparkaksbiscotti

Ingredienser 

100 g rumsvarmt smör

2 dl socker

3 ägg

7-8 dl mjöl

2 tsk malen ingefära

2 tsk malen kanel

0,5 tsk malen kryddnejlika

3 tsk bakpulver

1 tsk vaniljsocker

0,5 tsk salt

en näve mandlar, som hackas grovt (min variation på Bevemyrs recept, ett infall under pågående bak som visade sig mycket trevligt!)

Värm ugnen till 175 grader.

Vispa smör och socker tills smöret är smetigt och vitare, tog ett par minuter med elvisp på lågvarv. 

Rör ner ett ägg i taget - jag körde med  elvisp på lägsta nivå.

Blanda ner kryddor, bakpulver, vaniljsocker och salt.

Sedan bytte jag till degkrokar och tillsatte vetemjölet - två deciliter i taget och elvispen på lågvarv. Efter att de sex första decilitrarna tillsatts kunde jag klicka upp degen på väl mjölat bakbord och jobba för hand medan jag tillsatte det sista mjölet. 

Delade degen i två delar och sedan varje del i ytterligare två delar. 

Därefter kom jag på det där med att mandel och pepparkaka ju är gott ihop och att biscotti brukar innehålla grovhackad mandel. Hackade därför ner godtycklig mängd mandel grovt och rullade in den i två av degklumparna. De övriga två lät jag vara mandelfria.

Rulla ut degen till fyra längder, lägg över på en plåt med bakplåtspapper. Platta till längderna lite.

Grädda i ugn i 20 min.

Ta ut plåten, skär längderna i två centimeter breda sneda bitar och ställ tillbaka plåten i ugnen och grädda i ytterligare 10 min. 

Stäng av ugnen och låt plåten stå kvar i ugnen på eftervärmen tills kaklängderna torkat helt.

Sikta ev över lite lite florsocker när kaklängderna svalnat. 

Förvara i burk med tvättslutande lock.

Omnomnomnom....

Nytestad ostkaka

Vid hemkomst idag, efter en lång arbetsdag med övertid och en hemfärd som inleddes med att jag fick gräva ut bilen ur en snödriva och sen köra hem i full snöstorm, möttes jag av en hungrig man hemma i lägenheten. Och insåg att jag själv höll på att avlida av hunger. Och ingen av oss hade tänkt en tanke på kvällens middag. 

Vad gör man? Man öppnar kyl och skafferi och stirrar dumt in i dessa utrymmen och hoppas att något - en maträtt, en idé, lite inspiration - ska hoppa fram. 

J föreslog falafel med spagetti. Ja, spagetti. Kombinationen fick inte gehör hos mig. 

Jag föreslog spagetti med pastsås och köttbullar. Föll inte J i smaken alls. 

Efter en längre stunds dividerande - med planer som inkluderade att vi skulle äta olika kvällsmat eftersom vi inte kunde komma överens - så kom så den befriande idén till lösning i mitt huvud. J köpte en ny sorts ostkaka på impuls häromveckan och har velat testa den länge. Ostkaka är för mig en efterrätt, och en väldigt mättande efterrätt dessutom som förutsätter att man inte ätit något supermättande innan, varför jag bestämt nekat honom att testa ostkakan varje gång han tagit upp det till förslag (efter att vi tryckt i oss hamburgare på fredagskvällar, t ex). MEN i kylen hade vi även en tetra färdig Kelda thaisoppa med kort datum. Thaisoppa och ostkaka kanske låter som en rejält udda kombo meni mitt huvud rimmade det helt ok. Soppa med grönsaker mättar inte jättemycket och ger utrymme för en mättande dessert. 

Så ikväll har vi testat Frödinges nya Äpple- och kanelostkaka:

Bildkälla: Härifrån

Och omdömet? Tja... jag gillar ostkaka i allmänhet. Särskilt de som smakar mycket, och då gärna mandel. En ostkaka får också gärna vara ganska fast och så ska den serveras med lättvispad grädde och hallon eller sylt. Och vad Frödinge än säger - ostkaka är en efterrätt, eller fika. Inte så nyttigt mellanmål, även om det säkert finns värre...:) Just den här ostkakan kändes ....inte så speciell. Lite vattnigare och lösare än vad jag velat ha den, vilket iofs kan ha berott på att den varit fryst. Inget fel på smaken men ingen sensation i gommen heller - vi åt den med lite grädde och ett rivet äpple enligt tips på förpackningen. Absolut inget dåligt köp men det hade liksom byggts upp lite större förväntningar här hemma. :)

Historieätarna

Jag är hemma sjuk, har lyckats ådra mig en rejäl förkylning. Har försökt ignorera bort det hela i flera dagar men idag så lät jag mig övertalas av J att faktiskt stanna hemma. Har inte sovit ordentligt på hela natten, har svårt att svälja, hela huvudet känns fullt av segt slem och jag känner mig matt och seriöst ofräsch. Två ipren har fått bukt med huvudvärk och ev feber, men i gengäld har jag blivit tillräckligt pigg för att vara rastlös och leta efter sysselsättning. Sån där lagom sysselsättning. Att bära upp jullådorna efter helgens julpyntande i lägenheten känns för tungt (om det känns extremt ansträngande att gå ner och köra in bilen i vårt nya garage, vilket jag fick göra för en stund sedan - är ju bara jag som kör av mig och J - så är det för tungt att släpa upp tre lådor på vinden).

Sålunda återstår soffhäng och tv och dator. Dagsänd TV är sjukt ostimulerande och tråkigt, det visste jag sen tidigare sjuktillfällen. Och mitt intresse för bloggläsning, tidningsläsning och nätshopping stillades ganska fort.

Som tur är har jag varit sugen länge på att kolla på Historieätarna som går på SVT på torsdagskvällarna. Har inte kunnat göra det hittills eftersom det sammanfaller med mina ridlektioner, men igår kväll hittade jag programmet på SVT Play. Tre avsnitt ligger där, "Stormaktstiden", "Sjuttiotalet" och "Oskarianska eran". Och nu har jag klämt allihop. Sevärt! Programledarna Lotta Lundberg och Erik Haag klär sig tidsenligt och äter tidsenligt i en veckas tid per epok och varvar detta med historia, filosoferande och humor. Stående gästär Björn Gustafsson och i varje program deltar olika experter inom mat, historia och kultur. En hatkärleks-favorit i form av Edward Blom deltog exempelvis i det tredje programmet, Oskarianska eran.

Och när jag rosade programmet på Facebook, kommenterade en kompis att det finns en brittisk förlaga som ska vara minst lika bra. Letar febrilt på internet.... :D

Chokladfudge

Häromhelgen var vi och hälsade på min storebror och hans familj i Norge. Utöver firande av min söta brorsdotters femårsdag och allmänt umgänge, hann vi även med ett inledande julgodisbak. Och jag fick göra ett av mina gamla favoritrecept. Jomensåatte.... jag har varit en hysterisk julgodistillverkare en gång i tiden. Sen insåg jag att julmat är godare än julgodis, att godis bidrar på ett inte så positivt sätt till min tendens att bli rundare än jag borde vara, och att jag gjorde så mycket julgodis att vi hade lager hemma i veckor. Trots att jag gav bort mycket. Numer så gör jag kanske 1-2 sorter per år och ger ändå bort en del. Och just den här sorten har jag inte gjort på ett par år.... fram tills nu då!

Receptet kommer från tasteline.com ursprungligen. Jag använder helst en stor kastrull med emaljerad insida, en sån där gammeldags 60-70-talsdesign som jag anskaffat under värsta godistilverkningseran enbart för att jag upptäckt att de tål höga temperaturer riktigt bra och att det inte bränner fast lika lätt i dem. Plus att de känns enkla att diska ur efteråt. I Norge använde vi en mellanstor rostfri kastrull inledningsvis, men fick byta mitt under pågående kok för att det bubblade upp så mycket att det hotade att koka över. Alltså - använd en stor kastrull!

Chokladfudge

Ingredienser

4 dl strösocker
2 dl vispgrädde
100 g smör
25 st mashmallows
2 tsk pulverkaffe
200 g mörk choklad

Blanda socker, smör och grädde i en stor kastrull och låt smälta ihop under omrörning.
Klipp under tiden alla mashmallowsen i två bitar.
När smöret är smält, blanda i mashmallowsen i den kokande smeten och låt dem smälta - fortfarande under omrörning. Nu kommer smeten att bubbla upp - det är mycket fluff i mashmallows och det blir varmt, akta dig så du inte bränner dig.
Hacka chokladen grovt.
När mashmallowsen är helt nersmälta och smeten jämn, ta av kastrullen från värmen och rör ner chokladkross och kaffepulver.
Rör om tills all choklad smält och smeten återigen är jämn.
Klä en form med smörpapper, olja ev lite lätt in pappret.
Häll över smeten i formen och ställ svalt tills fudgen stelnat.
Skär i bitar, lägg i låda med tättslutande lock och smörpapper mellan lagren.
Förvara svalt.

Jag har testat att ha i exvis irish-coffee-pulver istället för vanligt pulverkaffe, det är helt ok. Kan också tänka mig att öka kaffemängden - grundreceptet är riktigt sött i sig, en starkare kaffesmak är nog inte helt fel för att "vuxna" till smaken lite. Och är det någon som testar med nån smaksättningsessens typ arraks- eller whiskyessens så vill jag GÄRNA veta hur det gick! :)

Snapstips!

Ett kort inlägg för att visa att jag lever (om än dock sm väldigt förkyld med rosslig, öm hals och svullna bihålor och näsa!).

Vi var på julbord med J:s jobb i fredags. VÄLDIGT trevligt att få följa med som respektive på ett företags julfest! Dessutom intressant att få träffa J:s kolelgor, som jag hittills bara känt till namnmässigt och via hörsägen... :)

Julbordet var ordinärt och standard - Scandic Billingens julbord. Klassiska julrätter, mycket kött (jag fyllde en tallrik nästan bara med kött!) och ett finfint gottebord efter maten. Jag varken hissar eller dissar, jag tycker det var trevligt. Fick nästan precis vad jag förväntade mig. Visst har jag ätit bättre julbord, men också mycket sämre. Testade nya rätter för min gom (julpaté var inte så illa pinkat, men jag klarade mig fint på den lilla munsbiten jag tog och kände inte behov av mer - jag är inte överförtjust i leverpastej-smaker) och frossade i saker som jag tycker om.

Och så till rubriken. Jag är inte en stor snapsdrickare. Helst dricker jag vin om jag dricker alkoholhaltig dryck till mat och då tycker jag snaps inte riktigt passar ihop. I fredags drack jag dock öl (även om det blev ett glas vin lite senare) och då snaps ställdes fram på borden i miniflaskor och alla andra plockade åt sig varsin, så gjorde även jag det. Testade en ny smak för mig - Rånäs, med smak av pomerans och kanel. Och ta mej tusan - den var god! Passade jättefint med julmaten, tyckte jag. En sån ska jag nog försöka få med mig hem till mina föräldrars julmiddag.... :)