Nyårsmenyn

Vår nyårsmiddag är avklarad - vi hade ingen spektakulär middag och fest med femtielva glamorösa vänner uppklädda till tänderna. Istället har vi inlett nyårsfirandet på lagomt vis med lunch/tidig middag med J:s mamma och hennes särbo, Alfapet-spelande och hemmamys. Därefter har "svärmor" med kavaljer farit hem till sig och vad som återstår nu av denna årets sista dag är stillsamt firande för mig och J. Inget krav på att vara uppklädd, inga onda fötter pga öga klackar, inga oinfriande förhoppningar om årets häftigaste fest (oj, nu lät det som att jag är en bitter person med sura erfarenheter av nyårsfester alternativt en panelhöna som aldrig blir inbjuden.... så är det inte! Men ibland känns det som att det känns skönare att tona ner nyårsfirandet och mer ta det som det kommer, istället för at hoppas och förvänta sig och riskera att bli besviken för att det inte blev så spektakulärt som man kanske hoppats på... om ni fattar vad jag menar?).

Därmed inte sagt att jag inte fått rocka loss och planera nyårsmeny och slita timmar i köket. Och inte mig emot - ibland är det riktigt riktigt roligt att få göra något sådant, leka loss och stila upp allting lite extra. :)

Då jag fick en rejäl leverans av prima viltkött från min jagande far häromdagen, var mitt val av huvudrätt till årets meny ganska enkelt. Såhär såg menyn ut i helhet:

Helstekt hjortytterfilé med potatisterrin med smak av chèvre och rosmarin serverad med en pepparsås med hint av glögg, lättförvälld och smörslungad brysselkål samt en grönsallad

Knäckig persikopaj med vaniljglass (en variant av det här pajreceptet, fast med konserverade persikor istället för päron)

Så.... strax efter frukost imorse satte jag igång med att skala potatis. Strax därpå såg det ut såhär på spisen:

Bildkälla: Privat foto

Strax därefter skulle ovanstående röra hällas i den här formen:

Bildkälla: Privat foto

So far so good. Receptet kändes enkelt, utom möjligen att jag kanske kanske tyckte det blev lite "blött" och oroade mig för att det verkligen skulle bli en stabil kaka av alltsammans. Och hmm... mina farhågor besannades. Alltså får ni inte se slutresultatet. Jag gjorde misstaget att försöka förflytta terrinen från kakformsbottnen till ett serveringsfat, och då sprack den i tre delar. Men men.... ingen idé att gråta över spilld mjölk, eller en sprucken terrin - det var bara att köra på och säga "det ska se ut så" med ett stort leende. Lite som Julia Child skulle ha sagt - “The only real stumbling block is fear of failure. In cooking you've got to have a what-the-hell attitude.” eller "Always remember: If you're alone in the kitchen and you drop the lamb, you can always just pick it up. Who's going to know?". (Måste se om Julie & Julia snart!)

Vad jag istället tycker jag lyckades ganska bra med (på väldigt kort tid, för tidsschemat sprack lite på slutet måste jag erkänna) var dukningen. Så den får ni se:

Bildkälla: Privat foto

Och sen tyckte jag att kötet blev riktigt bra med. Mycket längesen jag gjorde helstekt kött på det här sättet senast... men det låg i en marinad på rödvin, soja, hackad rosmarin, torkad timja, lite svartpeppar och tomatpuré över natten och sen kryddade jag på lite extra med pepparmix och karl-johan-flingsalt medan jag brynte de två filéerna runtom. Sedan fick de gå klart i ugnen i min gamla stekgryta tills den tjockaste biten hade en innertemperatur på 65 grader. Hade nog kunnat gå kortare tid, men jag var inte säker på att svärmor gillar rödrosa kött (vilket jag gör). Såhär fint såg det ut uppskuret och upplagt på fat:

Bildkälla: Privat foto

J fick hålla tillgodo med ett par kycklingfiléer.

Och såsen rörde jag ihop med lite steksky, peppar, Dufvenkroks vinglögg, grädde, soja...... och Jensens pepparsås original. Japps, fusk. Jag erkänner. Men vafasen, jag har aldrig varit duktig på såser..... :D

Nu väntar Grevinnan och betjänten på TV, ett glas vin och soffan på mig. Ha en trevlig afton allihop, och GOTT NYTT ÅR!!!!

Jag älskar....

...BRYSSELKÅL!!!

Jooo, det gör jag. Men så fort jag nämner detta sjukt underskattade tillbehör till kött och annat, så får jag kommentarer som "Men...det luktar väl fis?!", eller så börjar folk prata om hemska barndomsminnen eller skolmatsalar med sönderkokt slemmig (och fisluktande!) brysselkål. Jag känner inte riktigt att jag får igenkänning eller positiv återkoppling, om vi säger så.

Visst har även jag dåliga minnen av brysselkål. Vattnig och sönderkokt, nästintill smaklös, ibland till och med kall ovanpå det. Tråkigt!

Men tro mig... lättkokt brysselkål med salt och smör på, det är bland det godaste som finns till en god stekt köttbit. Och dessutom ett utmärkt GI-alternativ!

Det är inte svårt - testa! Utgå gärna från färsk brysselkål, skala av de yttersta bladen och ett par omgångar blad till om de är fula. Skär av den lilla bottenstjälken, snitta eventuellt ett litet kryss i botten på den. Lägg i en kastrull och slå över lite vatten och lite salt. Ställ på en platta på spisen och koka samtidigt upp mer vatten i en vattenkokare - då bör vattnet i kastrullen och i vattenkokaren koka samtidigt och man kan fylla upp kastrullen tills alla brysslisarna är täckta. Koka i tre-fyra minuter och provstick sedan i en kål - är den mjuk men har kvar stunsen (al dente!) så är den perfekt. Häll av vattnet, ånga av lite och lägg en klick smör i kastrullen. Salta lite till och lägg på locket på kastrullen igen och skaka om. Servera direkt. Jag fick många positiva kommentarer på min brysselkål vid julbordet hemma hos mamma och pappa nu under julhelgen....

Om man använder fryst brysselkål brukar i alla fall jag koka upp vatten i en kastrull och sen ploppa i önskad mängd brysselkål direkt i kastrullen. Fryst, alltså. Och sen avvaktar jag 3-5 minuter och provsticker. Brukar funka det med!

Om man vill kan man strössla över lite nyfräst bacon på brysselkålen när den serveras också. En trevlig variation men jag tycker det räcker finfint med smör och salt. När min kära sambo är borta brukar min stående solokvist-middag vara kött (min sambo äter ju inte kött, så jag passar på!) och brysselkål. Ibland några minitomater, kanske lite fetaost eller oliver också. Men brysselkålen, det är mumma det.

Har hittills inte testat så många recept med brysselkål i, men snubblade nyss över ett recept på rostad brysselkålssallad hos Mumsfilibabba. Snart på ett middagsbord nära mig. :D

Lite länktips

Jag har jobbat mina sista två arbetsdagar för året, allt gick bättre än förväntat (jag förväntar mig ofta det värsta, den här gången blev jag glatt överraskad!) - nu väntar en nyårshelg och en vecka ledigt. Fantastiskt!

Idag har jag och J varit ute och shoppat lite i samband med veckohandlandet, jag råkade komma hem igen med ett par sprillans nya stövlar med hög kilklack, ett nytt vinterrött nagelack, en ny ögonpenna och ett lyxigt läppgunk på tub som jag hittade för halva priset på Kicks.

För att väga upp all denna glamour har jag sedan städat större delen av lägenheten, bantat ner julpyntet och bytt till nya fina sängkläder i sovrummet. J tog hand om blomvattning, dammsugning av halva lägenheten samt ett berg av ren tvätt som skulle vikas - inte min favoritsyssla... Dessutom fick han slakta vår döende chiliplanta som nu sjungit på sista versen och sett ledsnare och ledsnare ut för varje dag som gått den senaste veckan. Jag klarade inte ens av att vara i samma rum när J tog sig an busken med saxen och skördade av de sista röda frukterna.... sån är jag! I ena stunden säger jag att jag vill ta jägarexamen och börja jaga precis som pappa, men jag klarar inte av att göra mig av med uppenbarligen döende växter som jag drivit upp själv.

Istället för att bevittna ovanstående plant-mord har jag surfat matbloggar, delvis på jakt efter inspiration till nyårsmiddag men också lite i allmänhet. Bloggläsning för mig är lite som andra läser tjocka blanka modetidningar - jag älskar flotta matbloggar med fina bilder och sexiga recept på mat, kakor, dryckestips osv. Titt som tätt stöter jag på för mig nya bloggar som sedan hamnar på min stående läslista på bloglovin.com.... och nu tänkte jag tipsa er läsare om några nya bloggar som verkar riktigt intressanta!

Först ut är Call me cupcake, en blogg på temat bakning och fotografi. Massor av dräggelskapande recept och matporriga foton. Jag vet minst en av mina vänner som nog kommer uppskatta den här bloggen, om hon inte redan känner till den. Bloggförfattaren har gett ut en bok, "Lomelinos tårtor", och hmm... jag tror jag kan ha hört den påtänkta väninnan beskriva att hon bakat minst ett recept ur denna bok.

Näst på tur är Ragazze - Tre tjejer i köket. En blogg som drivs av tre tjejer som gjort det jag fantiserat flera gånger om - efter en tjejmiddag bestämde de sig för att starta en egen matblogg tillsammans, och har så gjort i över åtta år. Bloggen är fylld med mattips, matminnen, och sist men inte minst en stor mängd recept. Och blogg som gör mig sugen på att testa att göra köttfärslimpa för första gången på många år är väl inte fy skam - måste ju vara helt perfekt lunchlådemat? :)

Och för den som fortfarande söker tips till nyårsmenyn rekommenderar jag Matrepubliken. Där snackar vi nyårsspecial just nu, med tonvis med recept på små munsbitar som kan användas som aptitretare eller som drinktilltugg. Eller en "grand dessert" med många små amuses-bouches med olika inriktning kanske? Jag utforskar den här bloggen vidare, vill jag lova.

Nu är det snart dags för mig att börja fixa med kvällens middag. Och trots alla mattips jag inmundigat visuellt den senaste timmen tack vare lite bloggsurf, så föll valet på hemkörda hamburgare på kycklingfärs igen. Så enkelt, så gott - stående helgfavorit här hemma. Fast lite variant blir det, ska försöka hålla J borta från hans pommes frittisar till och istället erbjuda en coleslaw på rödkål, rödlök, morot och lite annat smått och gott. Vi får väl se hur det går.

Trevlig afton på er!

Dan efter dan efter dopparedan...

Så är det plötsligt Annandag. Vart tog tiden vägen? Jag skulle ju blogga en massa - så blev det inte alls. Men ni kan få en liten resumé av all action från de senaste dagarna...

Veckan innan jul var det full fart på jobbet, avslutning med konferens på annan ort och hotellövernattning. Lyxigt värre, och roligt över förväntan också. Inte så att jag trott att det skulle vara tråkigt, men det blev faktiskt riktigt bra. :]

Och sen i lördags inköptes de sista julklapparna, handlades all julmat och tillverkades det enda julgodis jag kreerat i år - Leilas Rocky Road. Farligt gott men man blir lite smårädd när man inser att man står och smälter över ett halvt kilo choklad och tillsätter nästan ett halvt kilo dumlekola och nötter och mashmallows. Som tur är har vi gett bort det mesta, så allt hamnar inte kring mina lår och på min mage. :)

I söndags, dagen före dagen, for vi till Falköping och firade lite jul med J:s mormor och mamma samt hennes särbo. Julmat, julklappar och sällskapsspel innan vi for hem genom ett litet snöväder. På kvällen kokade jag mitt livs första hemkokta tomtegröt (smidigt recept med uppkok på spis och sedan färdigkokning i ugn, men ...omdömet från sambon blev "Ska tomtegröt vara knaprig?"... :/) och sen bytte vi julklappar med varandra och firade lite egen jul på tu man hand. J började dock klaga över att han frös och gick och lade sig ganska tidigt.

På julaftonsmorgon vaknade jag och hittade min kära sambo liggandes i soffan under två filtar och ett täcke, huttrandes och ynkandes. Det blev ett par timmars vånda för mig, som inte vill lämna någon själv över jul, innan han sa åt mig att åka hemhem till mamma och pappa och fira jul utan honom. Så, efter att ha försäkrat mig om att han hade X-mas spirit i form av tomtegröt, kalkonprinskorv, kycklingköttbullar, julöl, julkakor, julgodis och glögg att tillgå vid önskemål, så packade jag ihop alla julklappar och mig själv och for hem till Kinnekulle.

Och där har det firats jul med mycket mat, mycket dryck, Kalle Ankas jul, tomte, julklappar, mer mat, mer dryck, kortspel, pulkaåkning, snölykte- och snögubbebyggande och ännu mer mat och dryck. Mina bidrag till julaftonens julbord var de gröna tillbehören - lättkokt brysselkål med smör och salt (väldigt underskattat tillbehör, så himla gott!), sallad mm - en stor andel Rocky Road samt pepparkaksbiscotti. Till juldagens mer avjulifierade middag stod jag för fördrinkstilltugg i form av pepparkaks- och ädelostcheesecake (väldigt gott, vi skar små munsbitar och serverade från fat med plockgafflar!) samt ännu mer sallad.

Och idag har jag kommit hem till min något friskare sambo, packat upp all mat och tvätt och alla klappar och handlat lite mer mat. :)

Imorgon väntar jobb, full fart i två dagar innan det är dags för nästa storhelg. Och sen blir det "långledigt" då jag har ledigt hela v 1. Nyårslöftet är givet - jag och sambon ska ta tag i våra liv och börja träna mer och äta bättre (...).

Nu ska jag tina kyckling till kvällens middag (och morgondagens lunchlådor) och sätta igång en tvättmaskin eller två. Och pressa ur det sista myset ur julhelgen....

Äpplekräm

Det är inte nog med husligheter (och blogginlägg!!!) denna helg. :D

Just nu står en form med teriyaki-kyckling i ugnen medan ris kokar i riskokaren intill. En stor sallad står redan på bordet och väntar på att bli tillbehör till denna söndagsmiddag. Och ovanpå spisen puttrar en liten kastrull med hemgjord äppelkräm att ha till dessert.

Äpplekräm är jättegott och behöver inte alls vara särskilt onyttigt. Hade tre äpplen på fruktfatet som började se lite rynkiga ut så de fick bli grunden för dagens hemkok. Såhär gjorde jag:

Skala och kärna ur tre-fyra äpplen.
Dela i klyftor som du sedan delar i så små bitar som du tycker är lagom.
Lägg i en kastrull, häll över 2-3 dl vatten.
Häll i 0.5 dl socker (eller mindre om du vill) och kanel efter smak. Idag hade jag även i lite kardemumma, vaniljpulver och citronsaft för att syra till det lite (jag gillar när det är lite syrligt). Man kan också ha i russin om man gillar det, eller hackade hasselnötter.... :)
Låt koka upp och koka på svag värme tills äpplebitarna är lagom mjuka.
Häll ungefär en matsked potatismjöl i en redningsshaker och skaka ut i en halv deciliter vatten.
Vispa ner i krämen och låt den tjockna. Späd med vatten om du tycker det blir för tjockt.
Smaka av.

Servera ljummen som den är, med lite mjölk, med lite glass, med några mandelbiskvier, med en klick turkisk yoghurt....

Sopp-söndag

Jag känner mig ju lite huslig den här helgen. Igår bakades det, idag har det kokats soppa på diverse "rest"-råvaror som skräpade i kylen och skafferiet. Och det blev så gott att jag är tvungen att blogga lite om det.

Utgick från min vanliga grönsakssoppa som jag redan lyckats blogga om två gånger med lite variation, insåg jag nu. Ett par-tre potatisar, ett par morötter, en stjälk selleri, några centimeter purjo, en kvarts lök i skivor som blivit över efter fredagens hamburgermiddag hackades ner i bitar och lades i en kastrull. Hällde vatten över så det täckte men inte mer och ställde på spisen och lät koka upp med en buljongtärning i.

Mannen har också ett huslighetsryck och började städa skafferiet imorse. Hittade en påse gamla rödalinser som skräpat i skafferiet länge och sa att nu får vi slänga dem. Men jag kan inte slänga mat som är fullt användbar så jag hävdade att de gick att använda. Och se - genast fick jag ju faktiskt möjlighet att använda dem! När det återstod några minuter av kokningen hade jag i en näve linser i kastrullen och rörde om. Blandade även ner en tesked sambal oelek, en tesked ajvar relish och en tesked pesto på soltorkad tomat. Fick en vacker orange soppa!

Som avslut hade jag i en näve frusen majs och smakade av med örtsalt och peppar. Kanongott! Serverade med knäckemacka med ost och en klick yoghurt i soppan. Också kanongott!

Nu ska vi iväg och fylla på kyl och frys inför den kommande veckan. Tyvärr betyder det samma sak som att besöka ett av stans köpcentra andra söndagen innan jul. Tillsammans med halva Skövde? Brrr....

Juliga biscotti

Idag kände jag mig lite huslig. Och eftersom jag redan igår bestämde att jag idag skulle ta det lugnt och inte planera utan göra saker som föll mig in och bara njuta av att vara lite oväntat ledig (eg skulle jag ha varit hundvakt åt mina föräldrar men de bestämde sig för att vara hemma och behövde inte min assistans), så blev dagen på det husliga temat!

Medan sambon promenerade till ett av stadens köpcentrum för att investera i nya mobiler till oss (japps, vi köpte varsin ny - lyxigt värre), ställde jag mig alltså i köket och bakade. Hade snubblat över Bevemyrs nyligen publicerade recdept på pepparkaksbiscotti  och bestämde mig för att testa. Har aldrig bakat biscotti själv förut - det lär bli fler gånger, för de här var både enkla och goda!

Pepparkaksbiscotti

Ingredienser 

100 g rumsvarmt smör

2 dl socker

3 ägg

7-8 dl mjöl

2 tsk malen ingefära

2 tsk malen kanel

0,5 tsk malen kryddnejlika

3 tsk bakpulver

1 tsk vaniljsocker

0,5 tsk salt

en näve mandlar, som hackas grovt (min variation på Bevemyrs recept, ett infall under pågående bak som visade sig mycket trevligt!)

Värm ugnen till 175 grader.

Vispa smör och socker tills smöret är smetigt och vitare, tog ett par minuter med elvisp på lågvarv. 

Rör ner ett ägg i taget - jag körde med  elvisp på lägsta nivå.

Blanda ner kryddor, bakpulver, vaniljsocker och salt.

Sedan bytte jag till degkrokar och tillsatte vetemjölet - två deciliter i taget och elvispen på lågvarv. Efter att de sex första decilitrarna tillsatts kunde jag klicka upp degen på väl mjölat bakbord och jobba för hand medan jag tillsatte det sista mjölet. 

Delade degen i två delar och sedan varje del i ytterligare två delar. 

Därefter kom jag på det där med att mandel och pepparkaka ju är gott ihop och att biscotti brukar innehålla grovhackad mandel. Hackade därför ner godtycklig mängd mandel grovt och rullade in den i två av degklumparna. De övriga två lät jag vara mandelfria.

Rulla ut degen till fyra längder, lägg över på en plåt med bakplåtspapper. Platta till längderna lite.

Grädda i ugn i 20 min.

Ta ut plåten, skär längderna i två centimeter breda sneda bitar och ställ tillbaka plåten i ugnen och grädda i ytterligare 10 min. 

Stäng av ugnen och låt plåten stå kvar i ugnen på eftervärmen tills kaklängderna torkat helt.

Sikta ev över lite lite florsocker när kaklängderna svalnat. 

Förvara i burk med tvättslutande lock.

Omnomnomnom....

Nytestad ostkaka

Vid hemkomst idag, efter en lång arbetsdag med övertid och en hemfärd som inleddes med att jag fick gräva ut bilen ur en snödriva och sen köra hem i full snöstorm, möttes jag av en hungrig man hemma i lägenheten. Och insåg att jag själv höll på att avlida av hunger. Och ingen av oss hade tänkt en tanke på kvällens middag. 

Vad gör man? Man öppnar kyl och skafferi och stirrar dumt in i dessa utrymmen och hoppas att något - en maträtt, en idé, lite inspiration - ska hoppa fram. 

J föreslog falafel med spagetti. Ja, spagetti. Kombinationen fick inte gehör hos mig. 

Jag föreslog spagetti med pastsås och köttbullar. Föll inte J i smaken alls. 

Efter en längre stunds dividerande - med planer som inkluderade att vi skulle äta olika kvällsmat eftersom vi inte kunde komma överens - så kom så den befriande idén till lösning i mitt huvud. J köpte en ny sorts ostkaka på impuls häromveckan och har velat testa den länge. Ostkaka är för mig en efterrätt, och en väldigt mättande efterrätt dessutom som förutsätter att man inte ätit något supermättande innan, varför jag bestämt nekat honom att testa ostkakan varje gång han tagit upp det till förslag (efter att vi tryckt i oss hamburgare på fredagskvällar, t ex). MEN i kylen hade vi även en tetra färdig Kelda thaisoppa med kort datum. Thaisoppa och ostkaka kanske låter som en rejält udda kombo meni mitt huvud rimmade det helt ok. Soppa med grönsaker mättar inte jättemycket och ger utrymme för en mättande dessert. 

Så ikväll har vi testat Frödinges nya Äpple- och kanelostkaka:

Bildkälla: Härifrån

Och omdömet? Tja... jag gillar ostkaka i allmänhet. Särskilt de som smakar mycket, och då gärna mandel. En ostkaka får också gärna vara ganska fast och så ska den serveras med lättvispad grädde och hallon eller sylt. Och vad Frödinge än säger - ostkaka är en efterrätt, eller fika. Inte så nyttigt mellanmål, även om det säkert finns värre...:) Just den här ostkakan kändes ....inte så speciell. Lite vattnigare och lösare än vad jag velat ha den, vilket iofs kan ha berott på att den varit fryst. Inget fel på smaken men ingen sensation i gommen heller - vi åt den med lite grädde och ett rivet äpple enligt tips på förpackningen. Absolut inget dåligt köp men det hade liksom byggts upp lite större förväntningar här hemma. :)

Historieätarna

Jag är hemma sjuk, har lyckats ådra mig en rejäl förkylning. Har försökt ignorera bort det hela i flera dagar men idag så lät jag mig övertalas av J att faktiskt stanna hemma. Har inte sovit ordentligt på hela natten, har svårt att svälja, hela huvudet känns fullt av segt slem och jag känner mig matt och seriöst ofräsch. Två ipren har fått bukt med huvudvärk och ev feber, men i gengäld har jag blivit tillräckligt pigg för att vara rastlös och leta efter sysselsättning. Sån där lagom sysselsättning. Att bära upp jullådorna efter helgens julpyntande i lägenheten känns för tungt (om det känns extremt ansträngande att gå ner och köra in bilen i vårt nya garage, vilket jag fick göra för en stund sedan - är ju bara jag som kör av mig och J - så är det för tungt att släpa upp tre lådor på vinden).

Sålunda återstår soffhäng och tv och dator. Dagsänd TV är sjukt ostimulerande och tråkigt, det visste jag sen tidigare sjuktillfällen. Och mitt intresse för bloggläsning, tidningsläsning och nätshopping stillades ganska fort.

Som tur är har jag varit sugen länge på att kolla på Historieätarna som går på SVT på torsdagskvällarna. Har inte kunnat göra det hittills eftersom det sammanfaller med mina ridlektioner, men igår kväll hittade jag programmet på SVT Play. Tre avsnitt ligger där, "Stormaktstiden", "Sjuttiotalet" och "Oskarianska eran". Och nu har jag klämt allihop. Sevärt! Programledarna Lotta Lundberg och Erik Haag klär sig tidsenligt och äter tidsenligt i en veckas tid per epok och varvar detta med historia, filosoferande och humor. Stående gästär Björn Gustafsson och i varje program deltar olika experter inom mat, historia och kultur. En hatkärleks-favorit i form av Edward Blom deltog exempelvis i det tredje programmet, Oskarianska eran.

Och när jag rosade programmet på Facebook, kommenterade en kompis att det finns en brittisk förlaga som ska vara minst lika bra. Letar febrilt på internet.... :D

Chokladfudge

Häromhelgen var vi och hälsade på min storebror och hans familj i Norge. Utöver firande av min söta brorsdotters femårsdag och allmänt umgänge, hann vi även med ett inledande julgodisbak. Och jag fick göra ett av mina gamla favoritrecept. Jomensåatte.... jag har varit en hysterisk julgodistillverkare en gång i tiden. Sen insåg jag att julmat är godare än julgodis, att godis bidrar på ett inte så positivt sätt till min tendens att bli rundare än jag borde vara, och att jag gjorde så mycket julgodis att vi hade lager hemma i veckor. Trots att jag gav bort mycket. Numer så gör jag kanske 1-2 sorter per år och ger ändå bort en del. Och just den här sorten har jag inte gjort på ett par år.... fram tills nu då!

Receptet kommer från tasteline.com ursprungligen. Jag använder helst en stor kastrull med emaljerad insida, en sån där gammeldags 60-70-talsdesign som jag anskaffat under värsta godistilverkningseran enbart för att jag upptäckt att de tål höga temperaturer riktigt bra och att det inte bränner fast lika lätt i dem. Plus att de känns enkla att diska ur efteråt. I Norge använde vi en mellanstor rostfri kastrull inledningsvis, men fick byta mitt under pågående kok för att det bubblade upp så mycket att det hotade att koka över. Alltså - använd en stor kastrull!

Chokladfudge

Ingredienser

4 dl strösocker
2 dl vispgrädde
100 g smör
25 st mashmallows
2 tsk pulverkaffe
200 g mörk choklad

Blanda socker, smör och grädde i en stor kastrull och låt smälta ihop under omrörning.
Klipp under tiden alla mashmallowsen i två bitar.
När smöret är smält, blanda i mashmallowsen i den kokande smeten och låt dem smälta - fortfarande under omrörning. Nu kommer smeten att bubbla upp - det är mycket fluff i mashmallows och det blir varmt, akta dig så du inte bränner dig.
Hacka chokladen grovt.
När mashmallowsen är helt nersmälta och smeten jämn, ta av kastrullen från värmen och rör ner chokladkross och kaffepulver.
Rör om tills all choklad smält och smeten återigen är jämn.
Klä en form med smörpapper, olja ev lite lätt in pappret.
Häll över smeten i formen och ställ svalt tills fudgen stelnat.
Skär i bitar, lägg i låda med tättslutande lock och smörpapper mellan lagren.
Förvara svalt.

Jag har testat att ha i exvis irish-coffee-pulver istället för vanligt pulverkaffe, det är helt ok. Kan också tänka mig att öka kaffemängden - grundreceptet är riktigt sött i sig, en starkare kaffesmak är nog inte helt fel för att "vuxna" till smaken lite. Och är det någon som testar med nån smaksättningsessens typ arraks- eller whiskyessens så vill jag GÄRNA veta hur det gick! :)

Snapstips!

Ett kort inlägg för att visa att jag lever (om än dock sm väldigt förkyld med rosslig, öm hals och svullna bihålor och näsa!).

Vi var på julbord med J:s jobb i fredags. VÄLDIGT trevligt att få följa med som respektive på ett företags julfest! Dessutom intressant att få träffa J:s kolelgor, som jag hittills bara känt till namnmässigt och via hörsägen... :)

Julbordet var ordinärt och standard - Scandic Billingens julbord. Klassiska julrätter, mycket kött (jag fyllde en tallrik nästan bara med kött!) och ett finfint gottebord efter maten. Jag varken hissar eller dissar, jag tycker det var trevligt. Fick nästan precis vad jag förväntade mig. Visst har jag ätit bättre julbord, men också mycket sämre. Testade nya rätter för min gom (julpaté var inte så illa pinkat, men jag klarade mig fint på den lilla munsbiten jag tog och kände inte behov av mer - jag är inte överförtjust i leverpastej-smaker) och frossade i saker som jag tycker om.

Och så till rubriken. Jag är inte en stor snapsdrickare. Helst dricker jag vin om jag dricker alkoholhaltig dryck till mat och då tycker jag snaps inte riktigt passar ihop. I fredags drack jag dock öl (även om det blev ett glas vin lite senare) och då snaps ställdes fram på borden i miniflaskor och alla andra plockade åt sig varsin, så gjorde även jag det. Testade en ny smak för mig - Rånäs, med smak av pomerans och kanel. Och ta mej tusan - den var god! Passade jättefint med julmaten, tyckte jag. En sån ska jag nog försöka få med mig hem till mina föräldrars julmiddag.... :)

Emils päronpaj

Jag har ju faktiskt något att blogga om matmässigt också!

Igår var det ju alltså jag och grabbarna på deras grabbkväll. Tacos tycks vara en stående meny (vad är det med mig och tacos? Alla tycks vilja äta tacos med mig, jag käkar tacos enligt stående rutin varje måndag och hamnar titt som tätt på andra event med tacos vilket gör att jag käkar tacos 1-2 gånger i veckan....), tillsammans med en svårförsvarlig mängd lösgodis. Men värden står även för en dessert enligt rutinen - och igår serverades det päronpaj. Emil som värdade hade fått receptet av sin mor, i hans receptblock stod det omnämnt som "Anitas paj" men jag tänker döpa det till Emils päronpaj. GOTT!


Emils päronpaj

150 gram smör (smält)
2 dl vetemjöl
1 dl socker
½ dl grädde
½ dl sirap
2 dl havregryn
2 tsk bakpulver
Valfri frukt/bär i botten (i Emils fall, konserverade päron)

Smält smöret i en kastrull.
Blanda alla torra ingredienser under tiden.
Rör i grädde och sirap i smöret och blanda ned det torra.
Skiva päron eller annan frukt och lägg i lämplig pajform.
Klicka över smeten och försök jämna till lite.
Grädda i ugn, 20 minuter på 200 grader.
Servera med vaniljsås, glass eller vispad grädde.

Kan tänka mig att det hade varit gott att ha i lite kokos i smeten eller strö över mandelspån. Eller krydda päronen med ingefära eller kanel innan man klickade över smeten. Men gott var det ändå.... mycket! Även om vi allihop kanske var lite väl mätta efter tacos och det där lösgodiset....

Nu ska jag fara och vakta barn åt lillasyster och hennes sambo, som ska ut på lite galej. Har utlovat spagetti med köttfärssås (på kycklingfärs, för J:s skull) - rena barnmaten. Hoppas jag. :)

Jag har ett liv, jag lovar...

...även om en vän kommenterade mitt och sambons nuvarande liv som att vi "är gifta med jobbet" nyligen.

Jobbet har blivit ganska roligt igen. Det är mycket, så mycket att jag ibland undrar hur fasen jag ska dra allt i hamn, men på något sätt går det och jag gillar känslan av att gå hem och känna att jäklar vad jag presterat och kicken att vara stolt över att jag lyckats med saker jag trodde inte skulle funka. Arbetsnarkoman? Ja jo, börjar kännas så...

Å andra sidan plöjer jag in så mycket tid och energi i mitt jobb att det inte finns så mycket fritid över. Eller ork att göra så mycket av den. Samtidigt börjar schemat kännas fullspäckat fram till jul. Det är födelsedagar som ska firas i grannlandet, jag ska vara hundvakt åt mina föräldrar, det är julfester, julklappar ska köpas och så vidare. Igår spenderade vi kvällen med J:s gamla studentkompisar (jag är ensam tjej i det gänget och tydligen är jag grabbig nog för att ingen ska lida för det :) ) och mot slutet försökte vi alla hitta en gemensam tid för nytt umgänge. Nästa år...? Jestanes. Det är redan mitten av november och lite till....

Sååå, matlagningen står i stå och bloggen ännu mer så. Men jag lever, och det kommer nog bli några inlägg mer i år också. :)

Resultatet

Eftersom jag haft lite mer än vanligt kring mig och om mig på sistone, både jobbmässigt och ur privat synvinkel, så ligger jag lite efter med uppdateringen om vårt lilla experiment med hemgjord glögg.

Jag har rört om (kanske inte så regelbundet som två gånger om dagen men minst en gångom dagen har det i alla fall blivit) och tittat till hinken och lyssnat på dess bubblande små ljud. Struntade helt i att ta bort potatisen till slut, kändes som lite för mycket pill att försöka ta reda på potatisbitarna och särskilja dem från ingefärabitarna, som också var gulaktiga och av ungefär samma storlek.

I söndags kväll silade jag så sörjan genom en trådsil och tappade upp den bruna vätskan på flaskor. För ja, glöggen är brun. Vill man inte ha den brun kunde man blanda den med rödvin (oklart mängd), stod det i receptet. Jag bestämde dock mig för att provsmaka innan samt att avvakta med ev rödvinstillsättning tills serveringstillfället - mycket för att vi helt enkelt (oplanerat nog) inte hade flaskor i tillräcklig mängd annars. Det blir nämligen en del glögg.... vi fick ihop 3 1,5L-flaskor och lite till. :)

Och (självfallet) smakade vi på glöggen redan i söndags kväll. Värmde upp en liten mängd, utan rödvin, för avsmakning. J:s omdöme var "sött, starkt!" (oklart hur hög alkoholvolymen är, faktiskt ingen aning om han menade den sortens styrka eller att det var kryddigt, för det är det också....). Mitt eget betyg på glöggen "au naturelle" är att den är söt och nog därför kommer att vinna på rödvins-addering nästa gång. Jag föredrar ju eg de mindre söta glöggerna. Å andra sidan - receptet innehåller 2,5 kilo (!) socker, så vad väntade man sig. :D

Vårt pratande "husdjur"

Förra helgen satte jag igång projektet att göra egen hemmagjord glögg.

Föga anade jag att vi skulle bli med pratsamt "husdjur" på köpet. För det är lite så det har blivit - vi har en liten hink stående i ett hörn av vårt matrum som bubblar och låter lite hemtrevligt och småmysigt då och då. Inte så det stör, absolut inte. Vårt "husdjur" är absolut inte på något vis påträngande eller så. Det bara påminner om sin existens då och då. :)

En annan ganska trevlig egenskap vi märkt av hittills är den trevliga, juliga doft som spritt sig i lägenheten. Julen har flyttat in!

Annars fortskrider projektet enligt plan. Jag rör om i hinken en gång på morgonen och (oftast) en gång på kvällen. Någon enstaka gång har jag nog glömt kvällsomrörningen, men jag tror inte det gör något.

Ikväll ska jag nog försöka fiska upp potatisarna ur röran. Undrar lite hur, för de syns liksom inte. Jag undrar om de sjunkit till botten, eller färgats av den omgivande vätskan, eller rentav sonika lösts upp? Ska försöka lista ut detta efter middagen. Vem vet, kanske blir det lite foton på experimentet också.

I övrigt.... ja, i helgen firade vi har min systersdotters fyraårsdag med tårtkalas, legobyggande och intagande av riktiga utegrillade grillspett. Min "svåger" trotsade minusgraderna och stod vid grillen på uteplatsen och beredde en finfin middag. En fin kombination av klassisk sommarsmak (grillat kött och grekisk sallad och tsaziki) och vinterkänsla, med bilruteskrapande och spännande hemfärd på sommardäck. Vem har sagt att man inte kan grilla vintertid?

Slapp söndag?

Idag skulle jag ha en slapp söndag, hade jag bestämt. Veckostäd och handling skulle hanteras snabbt och kvickt, därefter var tanken att jag skulle få halvligga i soffan, lackera om naglarna och slappa. Vi plockade hem Netflix idag, jag skulle bekanta mig med denna nymodighet.

Vad händer? Tja.... jag vet inte vart tiden tagit vägen, men plötsligt är klockan snart halv sju, och det är först nu jag dunkat ner i soffan. Middagen står i ugnen, stövlar är putsade och impregneringssprayade, glögg är satt, veckohandling utförd, veckostäd hanterat, tvättmaskinen dundrar för andra omgången...

Men snart så. Snart får jag lite slapptid. Måla naglarna i soffan och slöglo på nån Netflix-sak, det är planen. Först bara äta och fixa matlådor och hantera disk. Men sen!

Jag klagar inte - märk väl. Visst hade det varit skönt, och ganska välbehövligt efter en sen natt med tv-spel och frågespel hemma hos J:s kompisari Hjo. Och jag slår vad om att nästkommande arbetsvecka blir minst lika ansträngande som den gångna. Men vafasen... man lever bara en gång. Man får inte allt man vill. Och det kommer säkert annan tid för vila så småningom i alla fall.

Och. Helt. Fantastiskt. Min nästan-vegetarian till sambo har gått med på att ha riktigt bacon i vår Flygande Jakob. Riktigt bacon! Från gris!

Glögg in the making

Jag har haft ett recept liggande i min receptpärm i flera års tid. Tänkt varje år att nu så, nu i år ska jag testa. Men så är det ett tidskrävande experiment, ett recept som tar flera veckor på sig att bli klart, och jag kommer aldrig igång i tid och så skjuter man det framför sig till nästa år.

Men i år, i år blir det av. I år ska jag testa att göra egen glögg. In fact, grunden är redan hoprörd och står i en vrå i vårt matrum och bidar sin tid.

Lite spännande är det. Lite risktagande ingår - jag har faktiskt aldrig smakat på resultatet av en färdig omgång. Jag går enbart på min exkollegas löfte om att detta är gott. Och jag kunde inte låta bli att tweaka hennes recept lite, även om det är första gången. Mest av snålhet, jag ville inte köpa 4 flaskor svagdricka när det eg bara behövdes 3,33 flaskor.... så jag kör med 3 flaskor = 4,5 l svagdricka istället för Marielles recepts 5 l.

Vill ni hänga med och testa? Här är receptet:

MARIELLES DUNDERGLÖGG

5 l svagdricka
2,5 kilo socker
0,5 kg russin
1 pkt jäst
1 bit ingefära (hur mycket är "1 bit"? Jag körde med motsvarande ett pekfinger i längd och tjocklek!)
1 påse hel kardemumma
3 påsar hela nejlikor
5 st råa potatisar
1 st 10 l-hink
gladpack

Rör ut jästen i lite socker + svagdricka.
Skala potatis och ingefära och skiva ner i grova skivor.
Blanda allt i hinken, rör om ordentligt.
Täck över hinken med gladpack som du gör små hål i.
Rör om 2 ggr om dagen i en vecka.
Ta upp potatisen efter en vecka eller vänta... (undras vad Marielle menar här...? :D)
Låt stå två veckor till.
Sila, häll upp på flaskor.
Om man inte vill ha sin glögg brun, tillsätt en flaska rödvin (före man häller upp på flaskor, eller vid servering? Osäker på vad Marielle menade här).

Så. Min glögg är satt. Ikväll blir första omrörningen. Spännande tider.... ska försöka återkomma med rapporter om vad som händer. Såhär ser det ut nu:

Bildkälla: Privat foto

Ett impulsköp som hette duga

När jag och J veckohandlar ihop, är det inte så sällan vi kommer hem med en del oplanerade inköp. Nån av oss hittar nåt som verkar spännande i en hylla. Jag säger inte att det är J som trillar dit för nymodigheter varenda gång - det händer mig också då och då.

Den här gången hittade vi en hel frysbox med nymodigheter. En hel frys full med Triumf-glass i halvlitersförpackningar och en del tämligen spännande smaker. Mango- och passionsfruktssorbet, Päron-mjölkchoklad, Salta mandlar.... och Chili-lakrits? That´s it. Jag är mycket förtjust i glass, och som konstaterades senast igår - lakrits en en klar favorit. Investering - katsching! Chili-lakrits åkte snabbt ner i shoppingkorgen. Följd av Salta mandlar, för salt och sött är ju också smarrigt...

Bildkälla: Härifrån

Och ja, vi har testat Chili-lakrits redan ikväll. Betyg? Riktigt gott!!!! Söt krämig vaniljglass med små goda lakritsfudge-bitar och swirls av en röd sås med rätt ok sting på. Omnomnomnom!

Lördag

När ens karl - helt oväntat, utan minsta antydan till plantering av idé från min sida - plötsligt föreslår att han ska sköta tillagning av lördagskvällens middag, medan jag sitter bredvid och sippar champagne och möjligen sträcker mig till instruktioner... då nappar man!

När han sedan faktiskt genomför sitt förslag, från inhandling till matberedning, då jublar man! Det är nästan så att man struntar i hur det smakar, all manlig matlagning uppmuntras!

Kvällens meny består av rödbets- och timjanmarinerad kycklingfilé med fetaostcreme och ugnsrostade rotsaker samt sallad. Tillagad av en man. Deluxe!

Och här sitter jag nu, med ett glas iskall, torr tysk sekt (Dopff Brut Cuvée Julien) och känner mig glammig och bortskämd. Och sittdansar lite till en gammal soulskiva jag hittade på Spotify: Chess Soul Sisters.

För övrigt har jag nog lärt mig uppskatta bubbelvin nu, en gång för alla. Ge mig iskallt och torrt bubbelvin bara, göm det söta sliskiga. Fräscht!

Alltså...

...nu förstår jag inte. Har mitt favoritgodis (choklad är inte godis, det är en livsessentiell substans) varit i fara? 

"Svenskarna får ha kvar sitt saltlakrits även i framtiden. Detta sedan flera EU-länder backat från förslaget om att kraftigt sänka gränsen för hur mycket salmiak som tillåts i lakrits, skriver Livsmedelsföretagen i ett pressmeddelande.

Det var i våras som det kom ett förslag i EU om att sänka högsta tillåtna mängd salmiak (ammoniumklorid) i lakrits till tre gram per kilo. Saltlakrits innehåller ungefär 70 gram per kilo, och skulle därför förbjudas om förslaget blev verklighet.

Livsmedelsföretagen, godistillverkare och branschorganisationer i Norden har protesterat mot förslaget eftersom mängden saltlakrits man får i sig är så liten att den inte anses utgöra någon hälsofara.

Nu har det gett resultat; saltlakritsen undantas från salmiak-begränsningarna."

WHAT?!

Det här är ju förfärligt! Tänk om man vaknat imorgon (nåja, nu är morgondagen en söndag, men ändock) och istället fått läsa rubriken:

"Nu är det slut och ajöss med saltlakritsen!"

...eller...

"Passa på och bunkra, en era går i graven!"

Måste inte sådana här förslag från klåfingriga, missunnsamma EU-länder (som säkerligen inte har saltlakrits själva på menyn, och därmed inte förstår storheten med denna delikatess?) publiceras på bred front så att gemene man (läs: Lakritsälskare) har en chans att tycka till och PROTESTERA???

Jestanes. Vilka tokigheter de hittar på därnere i Bryssel.

Ingefära is the shit

Jag är inne i en period av ingefära. Jag köper hem massor av färsk ingefära och har ingefära i mat (kycklingwok, ugnsstekt kyckling), nybakat (J:s kaka med ingefära och kardemumma), drycker (testa att lägga ett par skivor ingefära i en mugg te.... eller koka upp vatten med ingefära, ett par strimlor citron- eller apelsinskal, och dricka varmt med honung och lite pressad citron!) och ikväll även efterrätt. Jag har för första gången i mitt liv kokat klassikern ingefärspäron själv. Och ja jo, det kommer nog bli fler gånger, fast med lite tweaks. Såhär gjorde jag ikväll:

Ingefärspäron

Koka upp en sockerlag på 4-5 dl vatten och 2,5-3 dl strösocker samt färsk, skalad ingefära i skivor. Jag använde motsvarande två "tumstorlekar" ingefära. Låta sjuda i 15-20 minuter.
Skala 3-4 fasta päron, halvera och ta bort kärnhusen med en liten sked. Lägg ner päronen i kastrullen med sockerlagen och låt sjuda i 40-50 minutrar.
Ta av kastrullen från värmen och låt svalna.
Servera päron med lite vaniljglass och skeda över lite av lagen som "sås".
Det ska gå att frysa in päronen i lagen också.

Tyckte det hela blev en lite för sött, till och med för mig . Nästa gång kommer jag nog ha lite mindre socker i lagen. Och kanske ha i citronskal när lagen kokas ihop, och lite pressad citronsaft för att öka syrligheten. Kanske en kanelstång också?

Naked Juice Bar

Jag är en smoothie junkie.

Min favoritfrukost, i alla fall till vardags när jag oftast är uppe tidigt - sådär tidigt så att hungern inte riktigt infunnit sig och jag helst vill ha något extremt lättätet för att inte bli sittande alldeles för länge vid frukostbordet - är smoothie. Toksimpelt att göra - mixa en eller flera sorters frukt, yoghurt och ev lite juice, och sen färdigt att dricka. Vill man kan man testa att ha i kokosmjölk, turkisk eller grekisk yoghurt,eller någon krydda eller lite kakao. Körde nog halva sommarens frukostar på yoghurt, färska jordgubbar och banan. Gott!

Smoothie är även ett superbt mellanmål. De två senaste gångerna vi besökt A6 i Jönköping har vi avslutat shoppingdagen med varsin smoothie från Naked Juicebar där. Kanske inte så billigt men känns så mycket fräschare och nyttigare än exvis kaffe och en bulle eller en korv med bröd på IKEA... Idag blev det en Coco Sunshine, med mango, banan, kokosmjölk, vaniljyoghurt, färskpressad ananas, apelsin och is. Sjuuuukt gott - och vid det laget väldigt välbehövligt, en PMS-ig Maian hade muttrat genom halva IKEA vid det laget och herr J började låta en aning ansträngt behärskad... :)

Nu börjar jag fantisera om att få äga en såndär juicepress/mixer själv. Nån gång nör jag har ett större kök... Omnomnom.

Dessutom kom jag, efter det här besöket på NJB, hem med några små idéer på nyttiga småsaker att tugga på. I kyldisken vid kassan låg nämligen små bollar fulla av nyttigheter. Starkt påminnande om sådana där godisbollar med inte så PK smeknamn, som numer kallas "chokladbollar". Innehållsförteckningarna visade att det dock inte rörde sig om onyttigheter utan om mixade nötter, fröer, fikon, russin och aprikoser som formats till bollar och rullats i riven kokos, sesamfrön och nöthack. Nåt att komplettera mina smoothie-frukostar med? Eller kanske till och med godis-ersättning när sötsuget sätter in?

Ett styck mat-porr, tack

Jag har varit en kokbokssamlare. Numer så har samlingsbygget avstannat och jag köper färre och mer sällan böcker - utrymmet för kokböcker är liksom inte obegränsat. Jag har redan över en hyllmeter med böcker om mat från hela världen, efterrätter, glass, kakor, bröd... Och så finns ju internet!

Men ibland snubblar man över böcker som man bara känner att man borde investera i. Såna där guldkorn som innehåller recept som får det att vattnas i munnen bara genom att läsa receptbeskrivningen högst upp. Eller är fyllda av foton som knappast kan beskrivas som något annat än mat-porr.

Min bästa kollega på kontoret hade idag med sig en sådan kalasfin bok. Och mat-porr var den korrekta beskrivningen - när en bok kan trollbinda en hel klunga tjejer kring ett matbord och få både yngre och äldre damer att fnissa som små tonårstjejer, både pga receptbilderna och fotona på författaren, då ÄR det mat-porr.

Vilken bok det var?

"Sweet!" av Roy Fares.

Bildkälla: Härifrån

Hur denna konditor lyckas undgå min kännedom, trots att han tydligen förekommer både i TV och på internet sen tidigare, det fattar jag inte.

Jag menar....

Bildkälla: Härifrån

....vem blir inte sugen på citronmarängpaj av det där fotot? ;)

Snart i en bokhylla nära mig.

Grönsakssoppa

Om man har tillgång till nybakt bröd, fortfarande ljummet efter bakning, sådär så att smöret börjar smälta när man brer på det.... då är steget inte långt till soppa att ha till det där brödet. När vi var och veckohandlade förut passade jag på att bunkra upp med diverse rotsaker som funkar i soppa. Och det blir grönsakssoppa med nybakt bröd och kokt ägg till kvällsmat!

Grönsakssoppan jag gör är snorsimpel. Och skitlätt att variera - en typisk man tager vad man haver rätt. Grunden kan vara tärnad rå potatis, tärnad eller slantad morot, tärnad kålrot, tärnad rotselleri, tärnad palsternacka, en grovhackad gul lök, en klyfta vitlök eller två, grönsaksbuljong, vatten, salt och peppar.

Sen kan man hysta i lite vad man känner för och har hemma - hackad vitkål, hackad persilja, frysta ärtor, hackad purjolök, tärnad paprika, lite tomatpure eller tomatkross, någon örtkrydda...

Det enda man behöver tänka på är att hårda rotsaker har längre koktid än mjukare grönsaker, och hacka dem i mindre bitar än de senare samt lägga i de mjukare grönsakerna "i halvtid" eller så. På så vis slipper man sladdriga paprikabitar eller stenhårda morotsslantar.

Och mina soppkok brukar leda till rejäla soppmiddagar. Och funkar helt ok att ha som lunchlåda till dagen efter, bara man har en bra behållare att frakta soppan i till jobbet. Om man är rädd för att soppa inte röcker får man väl ta med en macka eller så också. :)

Jag är rik!

...och med det åsyftar jag inte bara den rikedom som trillat in på mitt lönekonto den 25e (nåja, rikedom och rikedom, allting är relativt!) utan jag tillägnar detta blogginlägg ett citat från en av mina stora idoler, Ernst Kirchsteiger:

"Man känner sig aldrig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen"

Jag fick ett ryck i förmiddags medan vi städade lägenheten, och då J inte misstyckte så har jag nu satt planerna i verket - jag har ett bröd i ugnen. Ja, inte så att J brukar misstycka till mina ryck och plötsliga infall när det vankas mat. Men förra hösten bakades detta bröd så ofta att han till slut sa stopp och nästan tiggde och bad om att få vanligt butiksköpt bröd igen. Ja, det är inte något fel på det här brödet alltså, men variation förnöjer - jag har viss förståelse för honom då han är den stora brödätaren i detta hushåll.

Förra sommaren var det en kollega som introducerade mig och ett antal andra kollegor för det här receptet. Och satte igång en bakfrenesi ibland oss som inkluderade personer som normalt försökte undvika köket nästan till varje pris. Alla gjorde sina egna varianter, för det fina med det här brödet är att du kan peta i nästan vad som helst som du tror blir gott.

Grundrecept filmjölksbröd

1 liter filmjölk
2-3 rivna äpplen
13 dl vetemjöl
4 dl havregryn (jag använder fiberhavregryn)
2 dl linfrön
2 dl solroskärnor
2 dl russin
2 tsk salt (jag brukar ta mer, för jag tycker det blir lite för sött annars)
5 tsk bikarbonat

Blanda fil och rivet äpple i en skål - en jäkligt stor skål krävs för det blir en ganska stor och tung deg att vända runt om man gör det för hand. Jag kör den i min finfina köksmaskin (en närmast antik Bosch 1001R) men i början vevade jag degen för hand och det slutade alltid med att köksbänken såg ut som ett halvt världskrig trots största degbunken jag hade....
Blanda allt torrt i en annan skål.
Rör ihop allt ordentligt och kleta ut i en stor långpanna täckt med bakplåtspapper.
Grädda i ugn i 70 min, 175 grader.

Och som sagt, det fina med detta recept är att det går att variera precis hur som helst!

Jag byter oftast ut ett äpple mot 1-2 rivna morötter och 3-4 dl av vetemjölet mot grahamsmjöl. Jag rostar solroskärnorna i en torr stekpanna innan jag har ner dem i degen,och oftast passar jag på att hacka ner lite blandade nötter och mandlar och rosta dem också. När jag kletat ut degen i långpannan brukar jag strö över flingsalt.

Jag har varit riktigt hardcore också och rostat helt speltvete - 1-2 dl - och haft i det med. Jag har haft i torkade gojibär, lingonsylt, hackad torkad frukt, frysta lingon eller tranbär och en massa annat. Kan även tänka mig att ha i äpplemos, torkade bär, nypon, kanel eller andra kryddor, använda olika smaksatta sorters fil eller ha i vetegroddar och andra sorters mjöl.

Brödet jag bakar brukar jag dela i fyra delar och frysa in tre av dessa. Vanligtvis täcker det vår brödkonsumtion i minst 2-3 veckor. Eller så bakar man en omgång och ger bort hälften till någon man gillar - garanterat uppskattat!

Bejaka din inre tant!

Jag har en bekännelse.

Jag är en tant. En tant förklädd till en ung dam i yngre 30-årsåldern. Jag gillar kaffe i fina porslinskoppar med kondiskakor till, jag gillar Marianne-karameller, romrussinglass och violsmak. Jag tycker att frisyrer från 30-, 40- och 50-talet är så vackra att de kan få vara konst på väggarna, jag gillar tanthundar som franska bulldoggs, bostonterriers, mopsar och små pudlar.

Och jag må uppskatta rökig skotsk maltwhisky, men jag uppskattar verkligen ett litet glas sherry, madeira eller portvin! Jag har flera sorters portvin i "barskåpet", lite "billig" vardagsport och vitt portvin och alltid minst en flaska lite finare rött portvin. I julas, när jag hade "jullov" från julafton till efter nyårshelgen, sippade jag portvin nästan varje kväll tillsammans med julgodis och nötter och torkad frukt och mörk choklad..... (och sen gick jag upp tre kilo på en vecka, det var resultatet av den dekadensen!)

Igår tog min finflaska, en flaska Smith Woodhouse 10 Year Tawny Port (söt och god, väl värt kronorna den kostade!) som stått i skåpet nästan orörd sen i vintras, slut. Ett sista glas räckte den till. Och idag besökte jag systembolaget och investerade lite av den nya löningen i en ny finflarra. Den här gången blev det Graham´s Late Bottled Vintage Port. Mycket för att vi köpte en flaska late bottled (annat märke) till min likasinnade vän Grefven i födelsedagspresent, och han glatt berättade en massa om vad det innebar. Ja, jag är absolut ingen kännare och har hittills nöjt mig med att det är sött, gott och starkt, men gillar man något blir det väl förr eller så senare att man blir intresserad av att utveckla sin kännedom om detta något. Sån är i alla fall jag.

Så nu sitter jag här, med toning i håret för att dölja utväxt och flertalet silverstrån i kalufsen (ja, vissa delar av in inre tant förtrycker jag, jag behöver väl inte se ut som en mormor bara för att jag ibland låter som en eller tycker som en? :D), och smuttar på ett litet fint glas mörkröd dryck. Och som sagt, jag är inte någon kännare eller särskilt duktig på att beskriva hur det smakar med fina termer och sådär. Men jag kan i alla fall uttala mig om att det skiljer sig från gårdagens sista glas från Smith Woodhouse. Den här har en lite pepprigare smak, liksom. Absolut inte fel. Undras om man ska leta rätt på ett par rutor mörk choklad också........................ :)

Teriyaki-kyckling

Alltså. Ibland snöar jag in på något. Igår åt vi wok chicken cashew. Då ploppade ett gammal favoritrecept upp i huvudet, och det fick bli kvällens fredagsmys. En slags teriyaki-kyckling, väldigt "svensk" variant med cashewnötter. Inte alls särskilt autentisk. Men väldigt väldigt god!

Teriyaki-kyckling
2 pers + 2-3 lunchlådor

3-4 kycklingfiléer
salt
peppar

1-2 nävar cashewnötter

2,5 dl mellangrädde eller matgrädde eller grädde+mjölk
2,5 dl creme fraiche
2 (eller 4-5? :D) tsk sambal oelek
2 (eller 3-4?) pressade vitlöksklyftor
0,5 flaska teriyaki-sås (jag använder oftast Santa Marias Teriyaki Sauce, 300 ml)

Värm ugnen till 200 grader.

Dela kycklingfiléerna i bitar och salta och peppra lite.
Lägg dem i en ugnssäker form.
Blanda sås-ingredienserna och häll över kycklingen.
Strö över nötterna.
Skjutsa in i ugnen i ca 35-40 min.

Servera med ris och en rejäl sallad.

Imorgon kommer jag att ha ont...

...för ikväll red jag min första ridlektion på säkert tjugo år. Har inte suttit till häst mer än nån enstaka gång per år de senaste femton åren, även om jag då och då fantiserat om att börja rida igen. Nu fick jag till det - äntligen! - tillsammans med ett par kollegor som också ville köra igång. BUSKUL - pigg och framåt häst och att sitta i sadeln kändes hemtamt även om jag är otränad och förmodligen kommer jag ha ont både här och där imorrn. Inte kom jag ihåg att det krävdes kondition för att rykta en häst...?

Torsdagar resten av hösten kommer därför bli veckans tightaste dag här hemma. Hem efter jobbet, fixa middag, äta, byta om och så iväg till stallet. Kommer nog ställa lite krav på matplaneringen - något som jag inte direkt varit stark på på sistone. Vi bestämde exvis kvällens mat i lösa drag imorse - kyckling. Under dagen kom jag fram till att kycklingwok med nudlar blev bra, och på vägen hem passerade jag grannbutiken och köpte färsk broccoli (den enda broccoli J äter - jag är stolt över att han lärt sig äta broccoli alls!) och fann även en flaska Mrs Chengs Chicken Cashew-sås som åkte med i korgen. Följde inte receptet på flaskan som föreslog kyckling, cashew-nötter, paprika, vitlök och lök och jasminris till det - jag körde ett par slantade morötter, en paprika i bitar, kyckling, cashew-nötter, vitlök, lite strimlad kål och purjo, och så nudlar till.

Betyg efter första prov-lagningen? Jodå - helt skaplig! Kan nog åka med som snabblösning i matkorgen igen!

En improviserad fiskrätt

Imorse bestämde vi fisk till middagsmat och jag plockade fram ett torskblock ur frysen (torskblock är för övrigt ett så osensuellt ord - gud vad aptitretande det låter....not?!). Sedan gick vi till jobbet båda jag och hr J, och jag förträngde allt om fisken.

Sålunda hade jag inte något kreativt uppslag alls för vad jag skulle göra med torsken när jag kom hem. Det blev en sån där typisk vad-hade-vi-i-kylen-rätt som händer titt som tätt i vårt kök - och ikväll tycker jag att jag lyckades skapligt.

Jag delade blocket, saltade och pepprade med både vit- och svartpeppar. Och sen hackade jag en halv röd lök och en liten gul lök, slantade ett par morötter och en stjälk selleri och lade som bädd för fisken i en gratängform. Kände mig lite extra lat och bestämde mig även för att inte orka göra sallad, men hävde över ett par nävar fryst ärtor-majs-paprika från frysen också. Och så lade jag på fiskbitarna.

Sen till sås. Efter en del huvudkliande och tungsmackande blev det till slut en röra av tomatkross, matgrädde, tomatpesto, flera teskedar sambal oelek, salt och peppar. Och så strödde jag över lite riven ost över alltsammans när jag hällt såsen över fisken - och så in i ugnen i 200 grader i en halvtimme.

Det blev ganska mycket mat. Imorgon har vi varsin rejäl lunchlåda att se fram emot - och det kommer jag nog göra, för det blev som sagt nästan lite oväntat lyckat. Lite vitlök kanske hade varit pricken över i, bara...:]

Minipajer med hallon

Eftersom det mer och mer börjar kännas som höst ute, med mörkare kvällar och en viss "råhet" i luften även om det fortfarande är varmt, så deklamerar jag härmed pajsäsongen öppen. Ja, det är höst för mig - paj! Äpplepaj, päronpaj, plommonpaj...

Fast idag blev det en somrig smaksättning på smulpaj - hallon, hackad vit choklad och några krossade mandelbiskvier jag hittade i skafferiet som extra edge. Och så invigde vi J:s nyinköpta små minipajformer. På så sätt blev portionerna "lagom", och vi dövade samvetet lite över onyttighetsintaget. :)

Bildkälla: Privat foto

Äntligen fredag!

...och första veckan efter semestern är avklarad. Det gick ju tämligen smärtfritt! Kan till och med säga att jag haft en ganska rolig vecka med mycket skratt, folk som varit glada över att se mig igen och lagom mycket att göra. :)

Fast jag är ändå glad att det är fredag och helg, och det firas med fredagsmys i form av pasta med kyckling. Återigen, italienska smaker. Jag tror jag måste åka till Italien och se om maten är god där på riktigt. :)

Tortellini med kyckling, pecorino, tomat, pesto och ruccola

Ingredienser
Kycklingfiléer i småbitar, lagom för två personer
Färska fyllda tortellini med lämplig fyllning, idag soltorkade tomater
2 stora tomater i småbitar
Pecorino-ost, ganska fint riven
Pesto
Tomatpesto eller finhackade soltorkade tomater
Ruccola

Koka upp vatten till pastan.
Hetta upp en stekpanna och stek kycklingbitarna i smör.
Koka pastan al dente och häll av.
Häll ner tomathacket i pastagrytan.
Droppa över pesto och tomatpesto eller de finhackade soltorkade tomaterna.
Strö över osten och vänd runt.
Vänd även ner kycklingbitarna.
Lägg upp på varma tallrikar.
Strö över ruccola och dekorera med lite riven ost.
Njut med ett glas vin. Fast idag blev det en fredagsöl. :)

Bildkälla: Privat foto

Sambon bakar!

Att baka kaka en torsdagskväll utan särskilt anledning kanske rimmar illa med att vi båda försöker shejpa upp oss och trimma fläsket.... men sambon har bestämt sig för att ta mer plats och bli mer skapande i vårt kök och jag uppmuntrar detta.

J har börjat prenumerera på kokaihop.se:s nyhetstjänst, som innehåller dagens recept osv. Häromdagen fick han tips om en Ingefärs- och kardemumma-kaka. Som han mailade till mig och ville testa. Och nu har vi testat, med färsk riven ingefära och nystött kardemumma...

Bildkälla: Privat foto

Hur det smakade? Kryddigt, saftigt, nybakt - GOTT! Jag uppmuntrar till mer bakning!!!! :)

Paprikatorsk

Mitt i veckan - och eftersom vi är tillbaka i vardagsrutinerna (nåja) så är det väl dags att se till att det där med fisk en gång i veckan (minst) verkligen verkligen blir av igen. Så imorse slänge jag in ett djupfryst torskblock i kylen för för-tining, och bad J köpa lite potatis på väggen hem. :)

Egentligen hade jag ingen plan mer än att skicka in torsken i ugnen i en gratängform med någon slags sås. Och nu ikväll när det var dags att göra allvar av matlagningen, så föll smaksättningsvalet på ajvar och paprika. Det blev rätt gott. :)

Men det blev inga foton - jag var för hungrig!

Paprika-torsk i ugn

Ingredienser:
Ett styck torskblock, tinat och delat i 4 bitar
1 hackad rödlök
1,5 paprika i småbitar, gärna blandade färger
2-3 vitlöksklyftor, pressade
salt, peppar
lite chilipulver
lite citronsalt
2 dl lätt creme fraiche
1,5 dl mjölk
2-3 rejäla skedar ajvar relish
potatis för fyra portioner (2 middagar + 2 lunchlådor)

Skala och koka upp potatisarna med salt och ev lite dill.
Värm ugnen till 200 grader.
Lägg torskbitarna i en ugnsform, salt och peppra lite.
Blanda ihop såsingredienserna (allt utom fisk och potatis, alltså) i en bunke. Smaka av så att det blir gott. Späd ev med mer mjölk om såsen ska vara tunnare.
Hälla över torskbitarna och skicka in formen i ugnen i 30 min.
Fisken och potatisen bör vara klara samtidigt. :)

Höst

Det är augusti, kvällarna blir mörkare och även om solen glatt oss med närvaro hela helgen så.... känns det ändå som höst. Visst, solen värmer och det har varit både varmt och ljust. Men så fort solen försvinner bakom ett moln känns det kyligare. Och på kvällarna är det svalt. Jag vet... har spenderat en stor del av denna helg, den sista semesterhelgen, på balkongen. Plöjt igenom min bok och börjat på en ny (Neil Gaimans Anansi Boys denna gång, bok nummer två från Stockholms-shoppingen), solat och slappat. På kvällarna har jag fått ta på mig strumpor och en tröja. Och tänt min lilla ljuslykta. :)

Bildkälla: Privat foto

En av de stora fördelarna med sensommar och förhöst - mysfaktorn. Det är ok med ljus, det är ok med en filt över benen. Och en stor mugg te. Som jag ska brygga nu!

Hallonmojito

Lördag och semesterns näst sista dag är snart till ända. Är en smula ambivalent - ena delen av mig har börjat varva upp inför att återgå till jobb, rutiner och vardag och ser fram emot det litegrann... och den andra vill ha mer ledighet.

Har spenderat majoriteten av dagen på balkongen och har snart läst ut en av de böcker jag köpte i Stockholm - Neil Gaimans Stardust. Har ni sett filmen, bör ni ändå läsa boken - jag älskar Gaimans hantering av engelska språket! Och även en av hans andra böcker, Neverwhere. Den plöjde jag (för andra gången) i Tunisien och prackade sedan på den på min medresenär. Grymgrym läsning, klart en av de bästa böcker jag läst nånsin.

Nu skapade jag lite sällskap till läsandet i form av en drink - ett försök att plagiera favoritrestaurangens version av hallonmojito. Med vad som fanns hemma. Såhär gjorde jag:

Hallonmojito

4-5 cl Bacardi Razz (hade ingen vit rom)
en nypa råströsocker
en näve frysta hallon
3-4 myntablad
två klyftor lime

Muddla alltsammans i en shaker.

Kyl ett highball-glas med isbitar (och varför inte några hela frysta hallon?) och häll över shakerns innehåll i glaset. Fyll upp med soda, sätt i ett sugrör. Omnomnom.

Bildkälla: Privat foto

Just mojitos med olika smaksättning har lockat mig väldigt i sommar. Den här tänker jag testa så fort jag kommer över flädersaft....

Coleslaw och djungelfoton

Ikväll blev det en trygg favorit - hemgjorda kycklingburgare. Detta trots att vi hamnade på Max vid lunch och tryckte i oss varsin burgare där.... å andra sidan är det en ganska rejäl skillnad på hemgjorda burgare och snabbmatshaksburgare.

Jag klarar mig mer än väl på ett par hamburgare med bröd, J vill dock oftast ha pommes e dyl till. Vid en utgrävning i frysen visade det sig dock att vi inte hade så mycket pommes eller liknande där - en slatt klyftpotatis var allt jag hittade, knappt värdig en person. Däremot hade jag en bit färsk vitkål i kylen som jag visste att jag borde göra av med - och vad kan man göra med kål som passar till burgare? Jo, coleslaw.

Coleslaw är nästan löjligt enkelt att göra. Ändå hade jag aldrig gjort det själv förrän förra sommaren. Och det är lätt att variera, en typisk "Man tager vad man har (över)"-rätt!

Ikväll hade jag i lite röd paprika, en finhackad rödlök, ett par rivna morötter, lite vitlök. Som vanligt är jag urdålig på det där att MÄTA och till och med vad jag stoppar i. Men ungefär såhär bör det ha varit:

Coleslaw

Ingredienser till dressing
1-1,5 dl grekisk yoghurt (funka lika bra med creme fraiche eller gräddfil)
1-2 msk majonnäs
salt
peppar
1 tsk senap (går att skippa)
1 tsk vitvinsvinäger (eller pressad citron)
1 klyfta pressad vitlök
chilipulver

Blanda om allt ovanstående ordentligt, smaka av och krydda mer om det behövs.

Och sen är det bara att "fylla" dressingen med finstrimlad vitkål, hackad paprika, riven morot, finhackad rödlök och annat man vill peta i tills man får önskad konsistens. Jag föredrar mindre vitkladdig coleslaw - klart att den ska vara kladdig men den ska ju inte flyta om vi säger så.

Såhär gott blev det:

Bildkälla: Privat foto

Och ser ni - till vänster på tallriken ser ni hälften av vår första tomatskörd för i år. Tre små röda minitomater har vi delat på och intagit med stor andakt. J har under min semestervecka utomrikes skött hela balkongodlingen med stor bravur - kom hem till mogna tomater och en blommande physalisplanta!!!!

Bildkälla: Privat foto

Och chili, det verkar bli en finfin skörd av sådana på gång också - fler än en planta ser ut såhär:

Bildkälla: Privat foto

...om de inte blommar fortfarande. Chiliblommor är ganska vackra:

Bildkälla: Privat foto

Potatissallad deluxe

Sambon har sin första riktiga semesterdag idag. Vi har varit en sväng på stan, och på vägen hem kom han med önskemål om kvällens middag. Det är ofta så - J står för inspiration och "smak-ramar" och sen kan jag improvisera. På så vis kompletterar vi varandra riktigt bra - J är den "hämningslösa" inspirationen och jag utgår från hans idéer och leker vidare. Ibland blir det som han tänkt sig, ibland har jag sprungit iväg lite längre. Han klagar sällan på min mat dock... :)

Ikväll blir det ljummen potatissallad. Blev extra glad då jag hittade riktigt färsk potatis i mataffären - såndär som ligger i fortfarande fuktig, mörk jord och vars skinn lätt går att gnugga bort med fingrarna när man testar.   En bra grund! Och sen plockade jag på mig ingredienser som jag tycker smakar sommar - rädisor, knippmorötter, smal purjolök...  Hemma i kylen hade jag lite rödlök och en bit grön paprika som finhackades och fick åka med som "kryddning" mer än tuggmotstånd. J får grillad halloumi, själv norpade jag åt mig ett par kryddiga korvar med mycket kött i - jag vill börja käka mer kött även hemma har jag insett. Det här med att sambon är lite "vegetariansk" gör att jag käkar mycket mindre kött än vad jag egentligen vill, bara av farten.

Bildkälla: Privat foto

En enkel potatissallad

Ingredienser - man tager vad man haver och idag blev det:
ett gäng nykokta, färska potatisar lagom för två som kokas hela (då behåller den mer smak)
finskivad rädisa
finstrimlad purjolök
en bit grön, finhackad paprika
en bit finhackad rödlök
ett par skivade morötter

Dressing:
en slatt neutral rapsolja e dyl
en slatt olivolja
en slatt balsamicovinäger
en slatt vitvinsvinäger
(ungefärligt kör jag med dubbelt så mycket olja som vinäger, eller något mer vinäger än 1/3 då jag gillar vinägersmak!)
ett par teskedar färdig burkpesto
en pressad vitlöksklyfta
salt (idag körde jag lite vanligt salt och lite dillsalt)
nymalen svartpeppar
ett par droppar flytande honung

Skaka ihop dressingen och låt den stå och mogna ihop sig. Smakerna utvecklas, så provsmaka när övriga salladen är färdig och se om du är nöjd med smaken eller om något ska tillsättas.
Hacka och skiva alla övriga ingredienser medan potatisen kokar i saltat vatten.
När potatisen närmar sig färdigt, grilla eller stek det som är påtänkt som proteinskt tillbehör.
Hälla av potatisen, och dela de större med kniv direkt i kastrullen. Inget finlir här inte, rustikt och grova bitar är helt ok!
Blanda ner dressingen (efter provsmakning!) i grönsakerna i salladsskålen. Blanda runt ordentligt.
Vänd ner potatisen till sist och vänd runt lite mer försiktigt.

Servera med tillbehör!

Bildkälla: Privat foto

Semestern är inledd

Det är rätt länge sen jag kladdade ihop ett inlägg nu. Kanske var det att de sista jobbveckorna var hektiska och röriga i allmänhet. Övertid, mycket planering och stress var i alla fall det som ledde till det ganska snabba valet att sticka iväg på en "sista minuten"-resa första semesterveckan. Kom hem häromnatten efter en vecka i Tunisien, all inclusive och solgaranti. Och vilket jäkla bra beslut det var - rivstart på semester och total avkapning från jobb, internet och annat i en vecka! Och jag har inte alls lidit nämnvärt av rastlöshet trots att det verkligen varit en vecka i stort sett på samma hotellområde, med några få små utflykter till medinan och ett apotek (medresenären fick ett light-anfall av Hannibals hämnd = resemage och jag fick rycka ut och införskaffa medikamenter för att kurera) bl a. Samma pool, samma strand, samma hotell, samma människor i en vecka. Jag har plöjt ett par böcker, lyssnat på musik, sovit i halvskugga under ett olivträd eller en parasoll och bara slappat. Välbehövligt!

Maten.... var väl lite sisådär. Ingen av oss hade väl förväntat oss kulinariska excesser. Jag har varit på all inclusive en gång förut och anade att det skulle bli ungefär samma typ av mat hela tiden, med liten variation från dag till dag och mellan tidpunkt på dagen. Så blev det också. Vi har inte ätit dålig mat, men kanske inte så himla inspirerande mat heller. Chokladcroissanter, knastersöt yoghurt och omelett till frukost - och en dag åt jag pancakes med socker, sött men gott. Mycket grönsaker, ris, kyckling eller kött till lunch tillsammans med en eller annan pommes frites, pizza slice eller pasta med tomatsås. Och ungefär samma mat till kvällen. Och ALLA mål efterföljdes i stort sett av efterrätt (frukosten inkluderad). Första gången man såg dessertbuffén och fruktbuffén vattnades det i munnen, sedan insåg man att det mesta smakade sött, smörkräm och ungefär detsamma. Någon enstaka gång snubblade man över något som smakade superchokladigt, nötter eller rejält av frukt. Och citron- och pistageglasserna var ljuvliga! Jag och medresenären gjorde en "tradition" att dela en tallrik full av efterrätter, såhär kunde en typisk kvälls-dessert se ut för oss:

Bildkälla: Privat foto

Efter en vecka på ovanstående diet och i stort sett noll motion så har jag ändå inte rört på mig viktmässigt. Det enda som hänt är att jag de sista dagarna började känna en längtan efter svensk mat, svenska smaker som faktiskt smakar något ...och riktigt kaffe! Kan slå vad om att kaffet vi serverades (automat-kaffe, förvisso bra automatkaffe men ändå!) var i princip koffeinfritt. Jag hällde i mig tre-fyra espresso en kväll utan att känna minsta koffeindarrning!

Å andra sidan är det väl precis så det ska kännas. Borta bra, men hemma bäst. Jag har haft en finfin vecka men är glad att vara hemma. Man uppskattar sin vardag så mycket mer nu.... och just nu ska jag avrunda detta blogginlägg och kila ut i köket och fixa varma mackor till mig och min underbara sambo!

Sommarmat

När jag introducerade bruschetta med tomatsallad för J första gången hade vi just flyttat in i nuvarande lägenhet, och njöt av att för första gången på många år återigen ha balkong under ljumna sommarkvällar. Den där första gången blev ganska snabbt till flera, och fortfarande är det en rätt som vi lätt tar till när vi vill äta nåt lättare och samtidigt väldigt gott. Enkelt, supergott och väldigt väldigt somrigt!

Receptet varierar lite från gång till gång - ännu ett ypperligt exempel på en såndär "man tager vad man haver"-rätt som jag gillar. Viktigast är att det är ett gott, ganska ljust bröd, goda tomater, och att vitlök och basilika finns med i någon form. Ibland serverar jag med några skivor mozzarellaost, eller river över lite parmesan om det finns hemma. Ibland har jag i hackad rödlök. Man tager vad man haver!

Idag gjorde jag ungefär såhär:

Bruschetta med tomatsallad

Hacka 3-4 tomater.
Pressa en klyfta vitlök över tomathacket (man kan finhacka vitlöken också, ger mindre vitlöksstyrka)
Strimla 5-6 basilikablad
Strö över ett par-tre nypor salt, idag tog jag citronsalt
Dra några tag med pepparkvarnen över
Droppa över någon god olja - idag blev det ramslöksolja
Tillsätt en rejäl tesked färdig pesto.
Skvätt över lite balsamvinäger
Blanda runt och låt stå och dra en stund. Smaka av och salta/peppra mer om det behövs.

Skiva en halv baguette i centimetertjocka skivor. Hetta upp en grillpanna rejält och grilla brödet tills det fått fin färg. Gnid det lite med en delad vitlöksklyfta, och pensla sedan med en blandning av pesto och olivolja på ena sidan.

Skeda över tomatsalladen över brödet, servera genast.

Födelsedagsfirande part II

...är över, den här gången var det syster med familj samt mina föräldrar som var här och firade. Bjöd återigen på paj (så enkelt att bjuda på när man är några stycken som ska ha) men den här gången blev det riktig gräddtårta. Och en riktigt bra tårta blev det! Tårtbotten bakade jag själv igår kväll och sen fyllde jag tårtan i förmiddags och smäckte på grädde och jordgubbar - för jordgubbar ska det helt enkelt vara på min födelsedagstårta.

En riktigt, riktigt bra tårtbotten

Ingredienser
3 ägg
2 dl socker
4 msk kokande vatten
2 dl vetemjöl
0,5 dl potatismjöl
1,5 tsk bakpulver

Värm ugnen till 175 grader.
Koka upp vatten - det ska koka när du tillsätter det till smeten, det hjälper kolsyreutvecklingen i kakan som blir extra luftig.
Sikta ihop mjöl, potatismjöl och bakpulver.
Vispa socker och ägg luftigt och pösigt.
Blanda ner kokande vatten i äggsmeten, lite i taget.
Vänd ner mjölblandningen.
Smöra och bröa en 1,5-2L-rund form.
Häll i i smeten, grädda mitt i ugnen i ca 30 min - tills stickan inte blir kladdig när du provsticker.

Min kaka fick svalna i rumstemperatur över natten och sen delade jag bottnen i två. Som fyllning hade jag lite drottningsylt, sedan ett lager med hälften vispad grädde och hälften yoghurt smaksatt med lemon curd, och över det ett lager med Ekströms jordgubbsmousse. Ovanpå kakan hade jag det sista av lemoncurd-röran och vanlig grädde på sidorna samt spritsat som kant, och så fyllde jag överdelen med jordgubbar.

Om en tårta får bra betyg av min far och J dessutom jämför den med sin mormors tårtor, då är den BRA! :)