Hälsningar från vårsolen

Inläggen lyser med sin frånvaro. Vafalls? Äter inte kvinnan alls längre? Förekommer inga experiment i köket alls?

Det har varit en tid av bloggtorka. Jag utlovar inte absolut bättring heller. Jag har haft mycket annat att göra och tja... det har inte förekommit särskilt många kulinariska övningar heller för den delen.

MEN en ny era har förannonserat sin ankomst denna helg. Det har kommit smygande den senaste veckan - först med regn och plusgrader, som sakta men säkert smält bort snön så att det bara finns några få grustäckta is-snöhögar kvar som rester av gigantiska snöhögar som plogats upp av snöröjningen på parkeringar osv. Och efter regn kommer solsken! Denna helg har verkligen gett vårvibbar!

Jag och J har vårstädat hela lägenheten och även balkongen. Några nya krukväxter har införskaffats och jag har planer på ett påskris. Och vi har planerat sommarens balkongodlingar! Här ska göras ett nytt försök med tomater, och vi ska testa att så ruccola och gräslök och förra sommarens lyckade vitlöksexperiment ska återtestas. Vi ska försöka driva upp en ny chiliplanta av frön från fjolårets finfina chiliplanta, och det ska göras nya försök med kryddväxter i krukor. Det kliar i fingrarna!

Och idag har vi både förmiddagsfikat och lunchat i solen på balkongen. Säga vad man vill om "pensionärskuvöser" men inglasat har sina fördelar - alla har inte förmånen att kunna inleda balkongsäsongen i februari... ;)

Så. Det var en uppdatering om hur livet fortskrider. NU ska jag frosta av en frys!

Lördagseftermiddag

Jag har ganska svårt för att "bara vara" och "inte göra något". Jag tycker inte om att bara sitta av tiden, även om jag är ledig och egentligen inte har något särskilt måste eller borde på schemat så känns det lite som slöseri med tid att inte göra något av den. Make every second count. Att ha den inställningen, och drabbas av idétorka, okreativitet och oinspiration samtidigt... det är fruktansvärt frustrerande.

Idag hade vi just inget särskilt planerat efter det sedvanliga veckostädet och tvättiden jag bokade i förmiddags. Så vi hamnade på stan där jag okynnesshoppade en ny knallgrön scarf och ett fuschiarosa lipstain. Och så åt vi lördagslunch på favoritstället Glädje, som dock börjat bli lite slentrian för min del då de nästan alltid tycks servera flankstek i olika kompositioner som köttalternativ på lördagarna. Nog för att det är gott men det börjar kännas förutsägbart... Och så besöktes systembolaget och jag investerade i några halvflaskor vin och en flaska vodka. Ikväll ska jag testa Bloody Mary för första gången i mitt liv!

Och efter dessa bestyr (plus handling i den närliggande mataffären) har jag planerat ihop en finfin liten lördagsmiddagsmeny. Huvudrätt blir kycklingfiléer tillagade i lergryta med diverse grönsaker och rotsaker som låg och skräpade i kylen plus rödvin och buljong, och till dessert blir det kokospannacotta med en fruktsallad på kiwi, ananas, mango och banan. Ja... jag kommer behöva knata mer än dubbla powerwalken imorrn. :)

Kokospannacotta

Till 2 personer behövs:
ca 2 dl coconut cream (lite krämigare kokosmjölk)

1-1,5 dl vispgrädde (idag tog jag 1 dl grädde (det som fanns hemma) och 0,5 dl mjölk)

0,75 dl gelésocker

1 tsk vaniljsocker

Blanda kokosmjölk, gelésocker och grädde i en kastrull.

Låt koka upp och koka i ca en halv minut.

Lyft av kastrullen från värmen, och rör ner vaniljsockret.

Höll upp i portionsskålar eller -glas.

Ställ i kylen (eller på balkongen!) i 2-3 timmar att stelna.

Bildkälla: Privat foto

Och ja. Ranelid gick till final i melodifestivalen. OMG.

Medelhavsinspirerad fredagskyckling

Det är inte klokt hur fort veckorna går. Är det åldern - ju äldre man blir desto fortare går tiden? Hu...

I alla fall, det är fredagskväll igen. En arbetsvecka är till ända och det är helg! Självklart ska detta firas med lite extra god (och lättlagad) fredagsmys-middag. Här blev det kyckling och pasta med Medelhavs-touch. Receptet i grunden fick jag en gång av min fina lillasyster, det inkluderar penne pasta, minitomater, pesto, kärnfria oliver, fetaost och stekta kycklingbitar. Nu gillar J inte oliver och de oliver jag hade hemma (för själv älskar jag oliver!) var med kärnor... så jag trixade lite annorlunda.

Medelhavsinspirerad kyckling

Till två personer behövs:
2 strimlade kycklingfiléer

Salt, peppar

1 pkt tortellini med fyllning av soltorkad tomat

1 bit fetaost

ett gäng minitomater

pesto efter tycke och smak

Salt, peppar

Peppra och salta kycklingbitarna.

Koka upp vatten för pastan och salta det. Droppa ev i lite olivolja.

Börja stek kycklingbitarna, och när vattnet kokat upp ploppar du i tortellinisarna. Eftersom jag är lite halvtaskig på koktider på såna, så ställer jag alltid en timer på koktiden.

Tärna fetaosten ganska så smått.

Dela minitomaterna.

När pastan är färdigkokt, slå av vattnet och lägg tillbaka pastan i kastrullen.

Skeda i pesto efter smak, salta och peppra lite, samt lägg ner osten och minitomaterna. Blanda om.

Lägg upp på varma tallrikar och strö över de färdigstekta kycklingbitarna.

Servera med sallad, och ev oliver vid sidan av.

Bildkälla: Privat foto

Det här med träning...

Alltså. Det som intas måste liksom åtgärdas på något sätt, typ genom förbränning, om det inte ska bli en permanent del av ett större jag. Kort sagt, jag får tjocknoja ibland. Jag kan inte tänka mig ett liv utan att få äta gott, det vore fattigt - alltså måste jag också röra mig och förebygga att jag blir rundare. :)

Det är inte riktigt säsong för min favorit-motionsform (hittills) - powerwalks i skogen. Skogen är full av skidspår istället. Och det är för mörkt för mig därute ändå när jag har tid att ge mig ut. Sålunda är jag hänvisad till powerwalks i bebyggelsen i närområdet, om jag inte hittar alternativa träningsformer. Har ett par rundor som jag brukar företa mig, så det är inte det som hindrat mig. Snarare är det dunderförkylningen som härjat i kroppen de senaste veckorna, kombinerat med en rejäl "ryss-kyla" som löpsedlarna döpt vädret till på sistone.

Men jag försöker. Den senaste veckan har jag börjat sent och fyra av fem morgnar har jag varit uppe tidigt ändå och gått en runda innan jobbet - jag är jäkligt stolt över det! Och idag råkar det till och med vara plusgrader ute, det är ju så att man måste ut och känna på det!

Men lite alternativa träningsformer måste jag hitta. Powerwalks allena kommer kanske bli trist i längden, även fast jag försöker alternera rundorna. Och det är lite väderberoende.

På sistone har det diskuterats spinning på jobbet. Jag funderar på om jag borde testa - har alltid dömt ut spinning som tråkigt, men eg har jag aldrig testat. Och eg borde det vara rätt så optimalt för mig, som har så jäkla svårt för koordination och blir så himla frustrerad över att alla andra verkar kunna rörelser mm medan jag bara gör fel... varför jag känner viss fasa för att gå på vanliga workout-pass och liknande. Spinning är cykling, liksom. Inte så mycket rörelser att komma ihåg eller så. Man ska bara se till att orka med. :)

Vi får väl se hur det går. Idag blir det i alla fall powerwalk ute i solskenet!

Chokladmousse med lakrits

Jag är en sucker för efterrätter. Gärna krämiga, lena saker - gräddig glass, pannacotta, creme brûlée, mousse....

Ikväll blev det hemgjord chokladmousse, pimpad med en hackad Kick (lakritskola som förr, på den gamla goda tiden, hette Käck. Det gör den inte längre. Jag är gammal!) och lite flingsalt. Tack för inspirationen, Mumsfilibaba!

Chokladmousse (två ganska stora portioner)

Ingredienser

1,5 dl vispgrädde

0,5 turkisk yoghurt

100 g choklad, gärna mörk (men idag blev det Odense mjölkchoklad, det var vad som fanns hemma)

1 äggula

1 Kick (Käck!)

lite flingsalt

Hacka chokladen lite grovt och smält över vattenbad. Låt svalna lite.

Vispa grädden ganska fast, blanda ned yoghurten. Öka mängden yoghurt och minska mängden grädde om du vill ha en lite smalare och inte lika mäktig dessert. Osäker på hur mycket yoghurt man kan ta, det beror väl på tycke och smak - yoghurten gör hela anrättningen lite syrligare.

Hacka Kicken/Käcken.

Blanda ned äggulan i chokladen. Ta en del gräddblandning och blanda ned i chokladsmeten. Blanda sedan ned chokladsmeten i gräddblandningen tillsammans med kolahacket, och vänd runt tills allt är väl blandat och luftigt.

Skeda upp i lagom portionsformar och strö över lite flingsalt. Ställ in i kylen tills det är dags att servera.

Omnomnomnom....

Bildkälla: Privat foto

Kycklingburgare

Något jag tycker är skitgott är hemgjorda hamburgare. Tjocka handgjorda färsburgare, milsvida från de där skosule-liknande sakerna man hittar i frysdisken.

Nu äter vi ju inte så mycket kött här hemma. Och J förstod inte riktigt min vurm för hamburgare förrän jag hittade kycklingfärs i affären och visade honom - han hade bara erfarit kycklingvarianten av de frysta skosulorna och fattade inte riktigt grejjen. Men efter den där första gången så förstod han, och det har blivit många gånger sen dess.

Såhär gör jag fyra kycklingburgare:

Blanda 400 g kycklingfärs med ett ägg, salt, peppar, lite riven gul lök, lite riven vitlök och andra kryddor du vill ha i. Låt stå en fem-tio minuter. Forma fyra biffar med händerna - det är lättast med blöta händer. Lägg på en sköljd skärbräda medan du hettar upp en stekpanna. Klicka i ganska rejält med smör och lite olja - särskilt om du använder en gjutjärnspanna. Kycklingfärs är magert och fastnar lätt. När smöret smält och tystnat, lägg i burgarna och låt dem steka ett par minuter innan du vänder dem - de måste ha fått till en ok stekyta innan man vänder annars är det lätt att de ramlar isär lite. Stek ungefär lika mycket på andra sidan. Kontrollera att burgarna är genomstekta.

Under tiden som man steker burgarna kan man rosta brödet. Vi kör med Friscobröd, som jag torrostar i en pannkakslagg så att de blir varma och frasiga. Har även kört med grillpanna, då blir bröden randiga....

Sen kan man också röra ihop sin egen dressing. Creme fraiche, gräddfil eller kanske till och med grekisk/turkisk yoghurt och lite majonnäs är en bra grund att utgå ifrån (jag höftar lite med mängderna och smakar mig fram) och sen kan man krydda med lite allt möjligt som verkar gott. Jag kan ha i lite bostongurka eller finhackad saltgurka, lite tomatpuré, lite riven lök och vitlök, salt, peppar, chilisås.... Eller så köper man färdig hamburgerdressing.

Servera hamburgarna med valfria tillbehör och ev pommes eller klyftpotatis, om man är riktigt hungrig. Två burgare kan mätta rejält ändå tycker jag... medan J gärna vill ha lite mer.

Bildkälla: Privat foto

Mmmm....

J, den lilla gottegrisen, kom hem med en nyhet på Marabou-fronten idag. Hört rykten och sett omdömen om den tidigare, hade ändå tänkt prova den så småningm då kombon låter högeligen intressant, så det gjorde inget att det blev chokladprovning mitt i veckan. På en onsdag, minsann. Dessutom var jag duktig och var ute och powerwalkade 45 min före frukost och dusch och jobb imorse. Det har sina fördelar att jobba jourvecka med sena pass ibland...

Bildkälla: Här.

Marabou Black Saltlakrits har nu alltså provsmakats.

Nu älskar jag lakrits. Jag är medveten om att inte alla gör det. Men ni som gör det - spring och köp. Den här var, kort och koncist konstaterat: GOOOOOOD!!!!

Vet ni...

....tro det eller ej, men det blir fisk idag igen! Två gånger på samma vecka, det ni!

Saken är ju den att jag har svårt att slänga mat. Det blev en hel del sås över efter torsken i fredags. Även efter att jag gjort en luncglåda med kokt potatis och fisk och sås. Bara sås. Så jag sparade den i kylen och tänkte att det nog går att göra något av den med.

Nu kokar potatis på spisen. Och såsen värms upp med lite extra riven ingefära i, och sedan lägger jag i tärningar av lax. Så blir det en fiskgryta av den. Finfin söndagsmiddag!

Sjuttiotals-retro

Igår var det melodifestivalspremiär för säsongen. Och ja, detta är ett sådant hem där man infinner sig framför tv:n och beser spektaklet. Förr i tiden med stor nyfikenhet, numer med mer och mer känsla av pliktskyldighet. Min egen högst personliga åsikt är att de är alldeles för många deltävlingar och kostar alldeles för många lördagskvällar, samtidigt som jag (ännu) inte vill missa kalaset. Dessutom är jag för tillfället inkapaciterad av min manliga förkylning och har inte lämnat hemmet sedan i fredags av rädsla för att smittas och för att det hela ska urarta till samma typ av monsterhosta jag drogs med hela hösten... Här är det vila som gäller, och då kan man lika gärna se på eländet. Som faktiskt är underhållande. Även om gårdagens största behållning var Soundtrack of Our Lives som mellanakt.

Innan galejet drog igång på TV:n så intog vi en retroinspirerad middag:

Flygande Jakob

ca 6 portioner

Ingredienser

1 kg kycklingfiléer i småbitar (vi använde dock en hel rensad grillad kyckling, då vi kommit över en sådan billigt)

1 pkt bacon (vi använde kalkonbacon, här äts det ju inte gris)

1 banan (jag var sparsam, eg ska man ha mer men jag är avvaktande till frukt, särskilt banan, i mat)
3-4 dl vispgrädde

1,5-2 dl chilisås

salt

peppar

chilipulver

1 dl jordnötter (då J köpte cashewnötter trots att det stod jordnötter på inköpslistan och jag inte hade hjärta att kasta ut honomi femton minusgrader igen för att köpa rätt, så blandade vi jordnötter och cashewnötter)

riven ost

Stek kycklingen klar i omgångar i en stekpanna, lägg i gratängform. Eller som vi, köp en färdiggrillad kyckling och rensa och dela i lagom-bitar.

Strimla baconet och stek, lägg sedan ovanpå kycklingen i formen.

Skiva bananen / bananerna tunt och lägg på det övriga i formen.

Vispa grädden, blanda i chilisåsen och salta och peppra. Smaka av och krydda med chilipulver om det behövs. Jag hade i lite sambal oelek också, ska erkännas.... våra smaklökar är inte vad de brukar vara pga förkylning.

Bred över såsen över kyckling och bacon.

Strössla över nötterna.

Strö över lite ost.

Skjutsa in mitt i ugnen, 225 grader, i cirka 15 minuter.

Servera med ris och en sallad.

Bildkälla: Privat foto

J stod för salladen, vilket blev en blandning av vitkål, gurka, purjo och paprika. Och alltsammans blev så mättande ihop att vi åt varsin portion, blev runda som bollar och fick sen ihop fyra matlådor av resterna. Full frys!

Och JA, eftersom vi är gotteälskare blev det efterrätt så småningom ändå. Eller ja, efterrätt och efterrätt.... J slutade sitt förra jobb i fredags och fick 4,6 kilo lösgodis av sina kollegor. Det är ungefär en ICA-kasse med godis. Så vi avrundade kvällen med lite av detta plus varsin isig drink på granatäppelkärnor, vit rom, lite Sprite och lime.

Vegetariska biffar

När vi känner oss kreativa och handlar hungriga, kan det ibland slinka med ett och annat hem i matkassen, som vi annars inte brukar köpa. Ibland går det bra (Lax Stroganoff, exempelvis) och ibland mindre bra (Mild Thaigryta är ett sådant exempel).

För ett tag sen kom J hem med vegetariska biffar från Findus - Thai Veggie Bites:

Bildkälla: Här.

Jag ska erkänna att jag var skeptisk till detta påhitt, då mina erfarenheter av diverse vegetariska alternativrätter baserade på kikärter och liknande varit lite av en berg- och dalbana. Samtidigt blev jag lite nyfiken - jag har alltid sett kikärtsbiffar och -bollar som något som hör hemma i mellanösterns matkultur (jag kan ha helt fel på denna punkt) och en smaksättning som utlovade kokos, limeblad och rödcurry lät faktiskt lite intressant.

De har legat där i frysen ett tag, men idag kom de till användning. Dagens lunch bestod av en röra av äggnudlar och blandade grönsaker med en sås på kokosmjölk, riven ingefära, chili-limekrydda, soja och chilipulver... och vegobiffarna. Maian köttätaren goes all vego (!).

Omdömet? Tja, de var helt okej. På förpackningen stod det att man kunde steka biffarna i olja i en stekpanna alternativt ugnssteka dem. Jag valde det senare, droppade lite olja i min gjutjärnsform och skjutsade in biffarna i ugnen i denna form i 16-17 minutrar. Biffarna blev bra, kunde ha haft liiiite mer tuggmotstånd och kanske lite mer krydda - de var en smula milda. Eller så är det bara mina smaklökar som har gått bananas eftersom jag är så jäkla förkyld. J trodde biffarna skulle fått bättre tugg-konsistens om de stekt i stekpanna, så nästa gång (det blev ett antal biffar över, förpackningen räcker alltså till två luncher för två personer!) testar vi det.

Men, allt som allt, vi kan tänka oss att köpa det här igen - och det är ett bra betyg från mig som vanligtvis inte är överförtjust i falafel-rätter!

Det här med hemodlade kryddor

Jag är inte helt oäven med växter i hemmet. Längre. Förr kunde jag ta död på det mesta som satt i en kruka eller en vas genom att glömma vattning eller vattna för mycket. Sen hände nåt, och plötsligt växer det både här och där i vårt hem. Vi har en svärmorstunga som blommar lite då och då, jag har fått julstjärnor att "blomma" om med röda toppblad (kan ha med ren envishet att göra, de var inte supervackra men det var ett kul experiment, folk säger ju att det knappt ska gå...).

Sedan har alla en eller flera "nemesis"-växter. Jag är inte så duktig på det där med orkidéer, t ex. De är kul så länge de blommar med samma blommor som de hade vid inköpet eller när de kom som present, men det är en ren lögn för mig att få dem att blomma om. Oftast står de där i ett halvår eller längre med en liten bladrosett, som till slut vissnar eller så trillar bladen av.

En annan av mina akilleshälar är kryddväxter. Har testat både trädgårdshandelsinköpta och matbutiksinköpta och det är lika lönlöst, även om de trädgårdshandelsinköpta levde lite längre. Har testat olika typer av timjan, rosmarin, basilika, salvia, dill...

Vad jag har lyckats med är chiliplantan, som jag införskaffade i tron att det var minipaprika förra sommaren och som levt ända tills nu och sprutade ur sig små röda, starka frukter halva hösten. Och det har även funkat att stoppa ner vitlöksklyftor i jord, såna där som börjat gro i vitlöksburken i kryddskåpet, och låta dem växa till "vitlöksgräs" som man kan använda i sallader eller som krydda.

Men skam den som ger sig. Inspirerad av en kollega, som beskrivit sig själv som innehavare av ett "hospis för blommor" (blommorna kommer hem till henne för att dö), men som (hittills) lyckats bra med en ört-sats inhandlad på IKEA (troligen något typ denna) och ett inlägg i bloggen Linneas Skafferi, smider jag nya planer (läs drömmar) på ett prunkande köksfönster med färska kryddor att använda i vardagsmaten. Basilika, vitlök, chili sådd med frön från nuvarande döende plantan (chili är tydligen inte flerårig.... :( ), timjan, rosmarin, salvia, ruccola (brorsan odlar både ruccola och salvia som mindre buskar i sitt kryddland sommartid, jag är sjukt avis)....

Snart så. Snart.

När det inte är 17 minus ute när man vaknar.

Torsk i ugn

OK, jag har dukat under. Även Maian har fallit offer för den manliga förkylningen som härjat både här och där. Valde att gå hem från jobbet vid lunchtid idag. Operation MKAMF (="Massiv Kurering Av Manliga Förkylningen") har inletts - här frossas det i citrusfrukter, vitlök, hett te och allehanda typer av medikamenter (Sinova, Echinacea-brus, Alvedon, nässpray...).

Och varför inte slå två flugor i en smäll - veckans fisk OCH en massa välgörande kryddor? Vi bestämde oss för att köra torsk till fredagsmiddag:

Torsk i ugn med grönsaker och asiatisk touch

Tina några torskfiléer

Salta och peppra dem

Skala potatis i lagom mängd och koka upp.

Skala och slanta ett par-tre morötter.

Skiva en bit purjo grovt.

Skiva ner en stjälk selleri.

Hacka en gul lök.

Tärna en liten röd paprika.

Lägg alla grönsakerna i en skåleller en kastrull som tål hett vatten.

Koka upp vatten i en vattenkokare, slå överoch låt stå ett par minuter för att mjuka upp grönsakerna.

Sila av vattnet och töm upp grönsakerna i botten på en gratängform.

Halvera en näve minitomater och strö över.

Blanda en sås i en skål på matlagningsgrädde (hade nog 2-3 dl),lite creme fraiche (ett par rejäla skedar hade jag i), 2-3 pressade vitlöksklyftor, en finhackad chilifrukt, ett par cm pressad eller riven färsk ingefära, ett par teskedar ajvar relish, rivet skal av en citron + lite av dess saft, salt och peppar.

Lägg fisken ovanpå grönsakerna i formen.

Häll över såsen.

Skiva resten av citronen du hade till såsen tunt och lägg ovanpå fisken.

Strö ev över lite riven ost.

In i ugnen med detta i 20-25 minuter, ca 200 grader.

Sen kan det se ut såhär:

Bildkälla: Privat foto

Och ja, jag erkänner. Det är inte så svårt att få till helt ok fiskrätter. Det här var ganska gott!

Denna vecka intet nytt på fiskfronten...eller?

Som resultat av en oväntad och mycket potent förkylning, som gör att snoret närmast sprutar ur min näsa och jag rosslar, hostar och nyser alldeles kolossalt, har jag denna torsdag givit mig själv respit från fiskmiddag. Jag är helt enkelt utslagen av en s k "manlig" förkylning, ni vet.... den där värsta sorten, som sägs vara värre än att föda barn.

Kanske blir det ingen fisk denna vecka. Det får jag i så fall förlåta mig själv för. Men veckan är inte slut än och jag hoppas att det kanske går att klämma in något fiskigt på söndag, kanske?

Kött-date

Jag lever med en människa som inte äter kött från djur med fler än två ben. Dvs det bästa köttet. Sålunda tenderar jag lite då och då att verka smått besatt av bacon och annat kött av allehanda slag - kyckling är gott och fisk kan funka också, och jag är inte helt främmande för helvego mat, men en väl tillagad köttbit med rätt tillbehör är definitivt det bästa jag vet.

Igår hade jag och en kollega bokat köttmiddag hemma hos oss. J skulle också få vara med, gnagandes på någon kycklingfilé, men vi skulle äta kött. For via matbutiken och köttdisken hem till mitt kök där vi så småningom tillagade varsin fin liten köttbit, med sås och ugnsrostad potatis och morot och sallad. Kaffe och J:s mormors kakor, samt en "köbekaaaage!" till efterrätt.

Mitt köttbehov är tillfälligt stillat. Men jag väntar redan på nästa tillfälle....

Creme Brûlée

Det var tacosmåndag här i måndagskväll. Sex vuxna och ett barn intog vårt matrum och smaskade tacos och pratade skit.

Som efterrätt var min ambition att bjuda våra gäster på en upprepning av desserten från min och J:s jättegoda nyårsmiddag - hemgjorda creme brûlée. Då googlade jag efter recept och det slutade med att jag bokmärkte ett antal och till slut utgick från ett något modifierat recept från Bara en kaka till. Istället för vaniljstång använde jag vaniljpulver, lite sådär godtycklig mängd - kanske en tesked? Det var gudomligt och rekommenderas varmt till den som är som jag och ÄLSKAR krämiga söta efterrätter.

I söndags tänkte jag dock inte till utan bestämde mig lite överhastat för att köra Leila Lindholms recept. Varför vete katten, jag brukar inte experimentera med helt nya recept om jag ska bjuda gäster på resultatet.

Och tja jo... Leilas recept var ett misstag. Inte första gången jag fått ett halvmediokert resultat när jag testat något av hennes recept (minns choc chip cookies och nån amerikansk äpplepaj som blev lite sisådär). Kan säga att jag körde formarna på övertid i ugnen för att de skulle stelna och inte vara flytande. Och när vi åt dem insåg jag att de liksom skiktat sig - de var nästan hårda på toppen och väldigt rinniga i botten. Definitivt inte samma upplevelse som nyårsdessert-drömmen.

Såå... ska ni testa creme brûlée hemma, kör på det första receptet jag länkade till. Helena bakom Bara en kaka till vet definitivt vad hon sysslar med i detta recept!!!!