Vårt pratande "husdjur"

Förra helgen satte jag igång projektet att göra egen hemmagjord glögg.

Föga anade jag att vi skulle bli med pratsamt "husdjur" på köpet. För det är lite så det har blivit - vi har en liten hink stående i ett hörn av vårt matrum som bubblar och låter lite hemtrevligt och småmysigt då och då. Inte så det stör, absolut inte. Vårt "husdjur" är absolut inte på något vis påträngande eller så. Det bara påminner om sin existens då och då. :)

En annan ganska trevlig egenskap vi märkt av hittills är den trevliga, juliga doft som spritt sig i lägenheten. Julen har flyttat in!

Annars fortskrider projektet enligt plan. Jag rör om i hinken en gång på morgonen och (oftast) en gång på kvällen. Någon enstaka gång har jag nog glömt kvällsomrörningen, men jag tror inte det gör något.

Ikväll ska jag nog försöka fiska upp potatisarna ur röran. Undrar lite hur, för de syns liksom inte. Jag undrar om de sjunkit till botten, eller färgats av den omgivande vätskan, eller rentav sonika lösts upp? Ska försöka lista ut detta efter middagen. Vem vet, kanske blir det lite foton på experimentet också.

I övrigt.... ja, i helgen firade vi har min systersdotters fyraårsdag med tårtkalas, legobyggande och intagande av riktiga utegrillade grillspett. Min "svåger" trotsade minusgraderna och stod vid grillen på uteplatsen och beredde en finfin middag. En fin kombination av klassisk sommarsmak (grillat kött och grekisk sallad och tsaziki) och vinterkänsla, med bilruteskrapande och spännande hemfärd på sommardäck. Vem har sagt att man inte kan grilla vintertid?