I tisdags brann det på min arbetsplats. Kontorslandskapet jag sitter i brann inte, men en verkstad i anslutning till det närmast totalförstördes. Vårt kontor blev dock utsatt för en hel del rök och sot och har sanerats av en städfirma sedan dess. Allt, precis allt, var täckt av en svartaktig dammhinna...
Självklart har det påverkat oss och vår verksamhet. Vi jobbar med hela Sverige, och bara för att en filial (som råkar vara den filial vi är stationerade på) råkar ut för något sånt här kan inte hela företaget stå stilla. Vi har varit tvungna att få till lösningar för att rodda vårt dagliga jobb. Jag fick flytta allt nödvändigt från min lilla hörna till ett lånat kontor i andra änden av byggnaden - det positiva är att jag provat på att ha ett eget kontor. Både trevligt och tråkigt - har saknat mina närmaste kollegor och våra små rutiner något otroligt.
Nödlösningar är just nödlösningar. Inte alltid de optimalaste men nödvändiga för att släcka bränder (haha, ironi!). Det har varit språngmarscher tvärsigenom hela anläggningen till rätt fax och skrivare, det har släpats lådbackar med arbetsmaterial, det har varit extremlånga arbetsdagar. Hela tiden fläckig av gråsvart sot. Det där gråsvarta har gått runt runt runt hela tiden, det lär nog dröja tills saker och ting är rena igen....
Till råga på allt har jag sedan en tid tillbaka haft rejäla ryggproblem. Igår morse fick jag tid hos naprapat och var där och knäcktes och knådades - både mycket obehagligt och samtidigt välgörande. Mycket bättre efter det men inte helt bra. Återbesök nästa vecka.
Arbetsveckan avslutades med ett litet nätt tiotimmarspass, det värsta jag haft på månader. Jag har inte varit såhär stressad på riktigt länge, och resultatet är tokhuvudvärk och en känsla av att kroppen gått ett riktigt rejält träningspass. Ouppvärmd. Påskledigheten känns välförtjänt.
Men allt har inte varit dåligt. Jag är oerhört glad och tacksam över att jag har flera kollegor och medarbetare som hjälper till att rycka upp en, får en att skratta mellan varven och som bara finns där. Jag har också begåvats med en hel radda finfina killar (och tjejer! - fast det är mest killar) att serva och jobba med. Det är sånt som gör att man orkar med. Ett tack för hjälpen och beröm för att man gör ett bra jobb. Ett roligt telefonsamtal om allt och inget, ett uppmuntrande mail, ett samtal över en kopp kaffe när man lyckats slita sig från datorn i fem minuter. Och det gäller inte bara krissituationer som denna veckas. Jag tycker faktiskt mitt jobb är kul tack vare det. Det må vara stressigt, pressigt, rörigt och krävande, men det är väldigt sällan jag upplever söndagsångest eller tycker det ska bli jobbigt att gå till jobbet.
De närmsta dagarna ska jag ta det lugnt och fint. Det blir nog en hel del mat. Får se om det dyker upp något blogginlägg som faktiskt rör mat. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar