...hans blogg. Kristian Gidlunds "I kroppen min". Jag har hört talas om den flera gånger, vänner har läst den och jag har läst vad andra skrivit om den också. Jag hade tänkt läsa den. Ibland. Jag har hört honom prata i radio och jag har läst småstycken av vad han skrivit. Tänkt att han verkar vara så begåvad. Så klok. Så enkel och ändå vältalig.
Nu är han borta. Han lämnade jordelivet i tisdags,och plötsligt känns det liksom lite angeläget att läsa bloggen.
Så ikväll började jag.
Känns märkligt att läsa de inledande inläggen, där han skriver att han vill och ska vinna över sjukdomen, med vetskapen att han inte längre finns. Att det inte gick.
Och tårarna bränner bakom ögonlocken. Om och om igen.
Läs, om ni inte redan gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar